Citat:
Mycket skitsnack här i tråden.
Till att börja med behyövs absolut ingen tryckkammare för att dyka till 80 meter. Det är idag helt normala dykdjup för oss vanliga amatördykare. Har själv varit djupare än så. Inga konstigheter.
En dekompressionskammare behöver man bara om det har hänt en olycka. Dekompressionsstopp gör dykarna under vattnet. Det är bara för dykare som arbetar på stora djup under längre tider, veckor, på t.ex. oljeriggar, som dekompressionskammare över ytan används, men då krävs också dykarklocka som kan anslutas till dekompressionskammaren eftersom dykarna absolut inte får utsättas för normalt atmosfärstryck innan de går in i dekompressionskammaren. Den som tror något annat kan absolut ingenting om mättnadsdykning.
Det framkom ganska snart efter sprängningarna att det bör ha rört sig om runt 200kg sprängmedel vid respektive sprängning. Förmodar att de 500kg och 1000kg som det nu talas om i tråden är trådsanningar som växt till sig över tid.
Att hantera ett 200kg (eller 500kg eller 1000kg för den delen) objekt i vattnet är inga större problem, man ser till att det är tyngdlöst i vattnet och sedan är det inga större problem. Tänk er själva hur lätt ni hanterar en båt som väger många hundra kilo eller kanske flera ton, i vattnet vid en brygga t.ex.
En Bavaria Cruiser 50 är en stor båt med gott om utrymmen. Dykutrustningen tar inte särskilt mycket plats. Det mest omständiga är antagligen mängden flaskor med dykgas som behövs, men de stuvar man t.ex. i en akterrruff. Sedan är det sprängmedlen och även de hanterar man så klart i mindre mängder/enheter, och sätter samman till de slutliga 200kg enheterna på badbryggan eller till och med direkt i vattnet.
För dykningen kör man lämpligen med rebreathersystem och trimix gas. Man släpper ner ett rejält ankare till den plats där man vill ha sprängladdningen, sedan sänker man sakta och kontrollerat sprängladdnignen längs linan så hamnar den rakt ner på rätt plats direkt.d Tänk också på att en sådan här båt har minst en rejäl ankarwinch ombord och även manuella winchar med vilka man enkelt winchar ett par hundra kilo, och i vattnet väger sprängladdningen mycket mindre än så. Man kan även med relativ enkelhet använda bommen och storskotet som lyftkran med winch, om man skulle behöva lyfta tunga saker från båten ner i vattnet eller tvärtom.
Men den stora frågan är om det verkligen var från denna båt som sprängladdningarna apterades, eller om den bara är en del av maskerovskan, och att det hela egentligen orkestrerades från något helt annat fartyg.
Till att börja med behyövs absolut ingen tryckkammare för att dyka till 80 meter. Det är idag helt normala dykdjup för oss vanliga amatördykare. Har själv varit djupare än så. Inga konstigheter.
En dekompressionskammare behöver man bara om det har hänt en olycka. Dekompressionsstopp gör dykarna under vattnet. Det är bara för dykare som arbetar på stora djup under längre tider, veckor, på t.ex. oljeriggar, som dekompressionskammare över ytan används, men då krävs också dykarklocka som kan anslutas till dekompressionskammaren eftersom dykarna absolut inte får utsättas för normalt atmosfärstryck innan de går in i dekompressionskammaren. Den som tror något annat kan absolut ingenting om mättnadsdykning.
Det framkom ganska snart efter sprängningarna att det bör ha rört sig om runt 200kg sprängmedel vid respektive sprängning. Förmodar att de 500kg och 1000kg som det nu talas om i tråden är trådsanningar som växt till sig över tid.
Att hantera ett 200kg (eller 500kg eller 1000kg för den delen) objekt i vattnet är inga större problem, man ser till att det är tyngdlöst i vattnet och sedan är det inga större problem. Tänk er själva hur lätt ni hanterar en båt som väger många hundra kilo eller kanske flera ton, i vattnet vid en brygga t.ex.
En Bavaria Cruiser 50 är en stor båt med gott om utrymmen. Dykutrustningen tar inte särskilt mycket plats. Det mest omständiga är antagligen mängden flaskor med dykgas som behövs, men de stuvar man t.ex. i en akterrruff. Sedan är det sprängmedlen och även de hanterar man så klart i mindre mängder/enheter, och sätter samman till de slutliga 200kg enheterna på badbryggan eller till och med direkt i vattnet.
För dykningen kör man lämpligen med rebreathersystem och trimix gas. Man släpper ner ett rejält ankare till den plats där man vill ha sprängladdningen, sedan sänker man sakta och kontrollerat sprängladdnignen längs linan så hamnar den rakt ner på rätt plats direkt.d Tänk också på att en sådan här båt har minst en rejäl ankarwinch ombord och även manuella winchar med vilka man enkelt winchar ett par hundra kilo, och i vattnet väger sprängladdningen mycket mindre än så. Man kan även med relativ enkelhet använda bommen och storskotet som lyftkran med winch, om man skulle behöva lyfta tunga saker från båten ner i vattnet eller tvärtom.
Men den stora frågan är om det verkligen var från denna båt som sprängladdningarna apterades, eller om den bara är en del av maskerovskan, och att det hela egentligen orkestrerades från något helt annat fartyg.
Måste bara tacka för ett riktigt bra inlägg i det hela! Så förbannat många som inte ens vet hur man tar sig förbi vattenpölar med ett par wellingtons sitter här och pratar om allt från dykarklockor till HC efter dyk på vanliga arbetsdjup.
Som du säger så vore det en förbaskat dyr hobby om man skulle dra med sig dekompressionsteam, HE utrustning och klockor så fort man skall ner på 300 fot. Om man bosätter sig där nere några veckor så kan det behövas lite omsorg vid återvändande, men annars fungerar trimix eller ha på tub fint för lite verksamhet på djup långt mer än 300 fot. Däremot krävs det såklart en dykare till att simma rätt ja
. Snyggt utfört arbete.
. Där snackar vi om praktiskt till perfektion
