Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Det är inte rätt beskrivning av vad som hänt här. Det handlar inte om att barnet använt fel ord utan om att man inte lyckats få fram ett klart vittnesmål som beskriver entydigt hur mycket penetration som förekom. Det är ett ostyrkt antagande att det har något att göra med språkbruk, det är mycket möjligt att det speglar en verklig osäkerhet hos målsäganden.
Hovrätten menar att det kan vara så och att deras uppfattning är att saker förutom osäkerheten kring vad som menas med snippa tyder på det. Därför friar de den tilltalade, inte för att de inte tror på flickan, inte för att de missförstår flickans språkbruk och inte för att de finner det bevisat att ingen penetration förekom, utan för att det finns rimligt tvivel om att penetration förekom.
I det läget borde mannen istället blivit dömd för sexuellt övergrepp men att han inte blir det har noll och intet med definitionen av snippa att göra, utan beror på hur det juridiska systemet ser ut och på misstag av åklagaren.
Detta är vad folk borde vara upprörda över, men för många blir detta svårt och komplicerat att ta in efter de vilseletts av skriverierna kring fallet.
Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att dylika förhör är fruktansvärt pressande och när samma fråga upprepats i olika formuleringar ett antal gånger om den tilltalade är helt säker, är risken stor att tvivel på minnet infinner sig. Den första utsagan ligger alltid närmast sanningen.
Ju fler och mer ingående förhör om något man helst inte vill tala om över huvud taget, desto större risk att svaren anpassas efter vad de tror att förhörsledaren vill höra, allt för att minimera återupplevelsen av det traumatiska.
Polisen som gjorde utredningen ansåg flickans berättelse både fullständig, trovärdig och otvetydig, ett solklart fall av våldtäkt. Der fanns inga oklarheter vad det gällde flickans formuleringar, ej heller åklagare,Tingsrätt och en av domarna i HR hade betänkligheter.
Felet i sammanhanget är att de åldersstigna domarherrarna inte har den kompetens som krävs för att förstå hur barn fungerar och uttrycker sig. Eller, om man vill lägga skulden på polis och åklagare, att de inte översatte flickans berättelse till juridiska termer, så att herrarna kunde förstå.
Hur man än vrider och vänder på det landar det i att polis, åklagare, Tingsrätt och den kvinnliga domaren i HR har begripit vad flickan sagt och menat, medan domarherrarna varken insett det ena eller det andra. Herrarnas ifrågasättande bygger just på att de inte förstått. Att de varit "grundliga" och använt ordboken som vägledning talar sitt tydliga språk.
