Lindormen som europeisk stor orm ?

Myterna om lindormen verkar ha försvunnit fullständigt sedan åtminstone 100 år som det ser ut.
Idag finns det ju ingen som någonsin pratar om lindormar, och än mindre påstår sig ha sett någon.

Men det finns ju faktiskt äldre berättelser, "vittnesmål," och tydligen var det inte alls så värst ovanligt "förtiden" att folk ute på vischan såg lindormen.

Det beskrev som en stor, mycket stor, orm.
Och med stor menar jag att den mer eller mindre kunde liknas vid en Anakonda eller Pytonorm.

Berättelserna om dess farlighet kunde tex inkludera att någon skogsvandrare (oftast barn eller unga damer - men även vuxna män) eller så som ute i skogen plötsligt råkade springa på en jättestor orm som var lindad runt ett stort träd.
Lindormen kunde då, ibland, välja att gå till attack och sluka vandrare.

Andra berättelser talar om att man sett hur ormen kommit till deras hus, och lagt sig ovanför dörren, på taket.
Där låg den och lurade för att - antar jag - kunna falla ner på den som öppnade dörren för att gå ut och ta sig en nypa frisk luft.


Tydligen så var dessa berättelser om en Lindorm så gäckande för tidiga vetenskapsmän att man aktivt vände sig till "allmänheten" för at få den att inkomma med sina egna vittnesmål.
Det blev tydligen en hel del ...

Ofta var det emellertid uppblandat med sådant man känner igen från myter och sagor, så en del av vittnesbörden fick lov att läggas åt sidan.



Frågan är ändå ...
Hade det varit möjligt för en så stor orm att kunna leva, och överleva och föröka sig, i det så kärva klimatet här i Nordeuropa ???

Att ingen någon gång - vad jag vet - hittat några benknotor ute i skogen efter en hädangångne lindorm måste naturligtvis inte betyda något.

Och med tanke på att nordbor redan från Bronsåldern och upp till Medeltiden hade för vana att resa ner till stora ormars närheten, så att säga (Bysantinska riket, i östra Medelhavet, och Nordafrika på den västra delen).
Där hade ju äventyrslystna väringar, eller vikingar, riddare och herremän, enkelt kunna komma över några pytonormar av lämplig storlek att frakta med sig hem till gamla Norden igen.
Och sen släppa lös på sina grannar, eller sina gamla fiender tex.

Så möjligheten hade ju trots allt funnits där.
På sätt och vis, åtminstone ...

Sen så vet vi ju att det funnits mycket stora djur här också, för många, många tusentals år sedan förvisso, en ändå.


Ingen talar emellertid längre om Lindormen.
Så har en sådan funnits så är det inte så längre.



Jag tycker nog ändå att berättelserna om Lindormen är lite läskiga faktiskt.
På ett helt annat sätt än tex berättelser om "tomtar" och "troll" ...
Lindormens betydelse i sagorna tycks ju inte uteslutande ha haft att göra med sådant som var det vanligaste - dvs moraliska slutklämmar osv.
Utan Lindormen hade ett eget värde, som sig själv, så att säga.

Konstigt bara att man fortsatte hävda att man bevittnat lindormar så nära inpå den moderna tiden som början av 1900-talet.

Det finns inga stora ormar i några av de andra delarna av världen på samma breddgrader som oss.
Inte i Ryssland och inte i Nordamerika.

Min Farfar som var kulturintresserad menade att berättelser om Lindormen härstammar från varmare tider i norden då större ormar kanske förekom och att detta med troll och jättar på samma sätt har traderats i historier sen Neanderthalarna. Ingen rök utan eld.

Jag skulle tippa på riktigt stora malar som folk sett i vattendrag/sjöar varvid fantasin tagit över. Man ser något mörkt, avlångt och mycket större än fiskar vittnet normalt ser i vattnet. I synnerhet neråt kontinenten avbildas ofta lindormar med vingar, vilket får mig att tänka på fenor.

Jag kan absolut föreställa mig att det vi kallar för jättar egentligen är neandertalare!

Vad gäller stora ormar finns massor med historier, som att en sjöorm tog sig ur Storsjön upp till en potatisåker och började äta glupskt.
Bönderna jagade bort den med krattor och spadar!
-Vad var det för djur??

Tja du ... vilket djur är det vanligen som brukar göra räder in på potatisåkrar osv ???

Är det inte vildsvinen?
Ett djur som man nog kan behöva både krattor och spadar för att jaga bort. =)

Behöver ju inte ens vara en faktisk livsform, det räcker ju att en lång krokig trästock flyter omkring på vattnet, och att någon "bevittnar" detta på långt håll under nattetid.

Om vittnet inte är helt nyktert och dessutom vidskeplig så är saken biff. Eller snarare lindorm.

Underskatta inte heller hur saker förvrängs när det berättas från person till person. Vissa detaljer kanske överdrivs och andra glöms bort. Om du t.ex. ser på videos av blåvalar som kommer upp för att andas sett från en båt så kan det skönjas hur någon skulle kunna uppfatta den som en väldigt stor orm.

Så jag tror du är inne på något. Kan föreställa mig att det gått från att nån såg en "stor orm" i vattnet och sen tänkte sig att den kunde varit på land också - sen hette det att den var på land och uppe i träd också.

Jag tror det ryms fler än en förklaring till att folk tror sig sett diverse fantastiska djur, så ja absolut kan en trädgren ha misstagits för en lindorm av ett vidskepligt fyllo. Men om vi är lite snälla mot dessa vidskepliga människor och spelar med i vad de sett och söker en rimlig förklaring, så tycker jag mal är ett bra alternativ.

Eller en stor ål. På Irland har det länge funnits berättelser om "hästålar. Stora, ormliknande varelser som sägs kunna vandra mellan olika sjöar och vattendrag.

Truth. Man skall aldrig underskatta "viskningsleken" och dess förmåga att förvränga information med varje steg nytt steg som tas. I synnerhet när det hela har gått så pass många steg att det gått från fakriskr iakttagelse till rövarhistoria som snarare går ut på att bräcka föregående berättare med nya spännande kryddor i legenden.

Att det fanns så mycket vittnesmål att t.o.m. en del vetenskapsmän tyckte att saken skulle utredas,
beror förmodligen på samma sak som dagens vittnesmål om UFOn och utomjordingar.

"Alla" tror på "varelserna" men ingen har sett dem.
De som påstår att de har sett "varelserna" är mytomaner som törstar efter uppmärksamhet.

Vidskeplighet har bytts ut mot pseudovetenskap.
Näcken och lindormar har bytts ut mot Slenderman och utomjordingar.

Men principen är densamma.
Uppmärksamhetstörstande mytomaner ljuger ihop vittnesmål om "fantastiska varelser" som finns i folks medvetanden, eftersom vi människor älskar en bra berättelse, oavsett om den är sann eller uppdiktad.
Det är inte så konstigt.
Moderna monster som utomjordingar hade inte uppfunnits än, så uppmärksamhetstörstande mytomaner fick nöja sig med att dikta ihop historier om de gamla monstrerna.
Moderna sagor byggda på pseudovetenskap har ersatt de gamla sagorna byggda på vidskeplighet.

Mytomanerna som idag ljuger ihop historier om hur de mötte utomjordingar eller såg ett flygande tefat ute i skogen,
är samma människor som för mer än 100 år sen skulle ha ljugit om att de sett lindormen eller skogsrået.


Lindormen beskrevs som gigantisk, så jag skulle säga minst lika stor som en anakonda.
Med tanke på att andra stora ormar som Pyton inte kan överleva i vårt klimat, så måste jag svara nej.

Som du säger så existerar inga gigantiska reptiler i norr, varken i Nordamerika eller ryssland, vilket borde ge dig en fingervisning om sannolikheten för att ett djur som lindormen skulle ha kunnat existera på riktigt.
Mycket riktigt så har så kallad megafauna existerat på våra breddgrader.
Men enbart i form av däggdjur och fåglar, inga kallblodiga djur som reptiler.


Avsaknaden av benknotor bevisar naturligtvis ingenting, men att det inte existerar något spår efter lindormar styrker ju inte direkt tesen att dessa skulle ha kunnat existera.

Lindormen spelar samma roll som drakar i ost-asiatisk mytologi. Ost-asiatiska drakar har också en ormliknande kropp.

De är naturens väktare och besitter mycket visdom.
En lindorm (eller ost-asiatisk drake) behöver inte vara ond eller farlig, den kan lika gärna vara god och hjälpsam.
Goda lindormar ger lycka och tur, på samma sätt som (goda) ost-asiatiska drakar.