"Skandiahuset, där vi nu befinner oss, var den 28 februari 1986 ett getingbo av olarmade dörrar, väktare som bytte tjänstgöringstider med varandra, ett cykelrum som det gick bra att fritt passera igenom, en röd bil som precis vid mordtillfället försvinner i rasande fart nedför Luntmakargatan med en av de kvinnliga väktarna vid ratten. Utredning har företagits, men av folk som inte varit direkt intresserade av fullständiga sanningar.
Uppgifterna – och icke-uppgifterna - om Skandiamannen avlivar givetvis och mosar sönder än en gång de sega påståendena om Christer Petterssons delaktighet. Skulle en drog- och alkoholberoende person, med ett vilset vardagsliv, kunna ha laborerat med folk och teknik och administration i detta hus? Styrt ett walkie-talkie-nät? Har historien om Skandiamannen gjort någon nytta har den i alla fall för all framtid förvandlat alla beskyllningar mot Christer Pettersson till en enda lång, cynisk skröna.
Vid ett tillfälle bjöd Skandiamannen mig och en av mina journalistkolleger på te och en skorpa i Skandias personalmatsal.
Min kollega doppade sin skorpa, spände ögonen i Skandiamannen och frågade:
”Du har väl inte skjutit honom?
Skandiamannen såg förnärmad ut."
http://svenanerpalmemordet.blogspot.com/2011/03/skandiamannen.html#.Y_UYNnbMLIW