Citat:
Hur många är det som jag som har "skin in the game" men ändå blir väldigt glad när skiten rasar?
Det är lätt att bli anklagad för att man skulle vara bitter och skadeglad men jag skulle säga att jag till naturen är det motsatta. Under min uppväxt var jag väldigt duktig på Hockey, typiskt "bäst i laget" fram till att jag var 16. Jag hade en kompis som även var mycket duktig och framförallt tränade stenhårt. Själv skadades jag och fick lägga skridskor på hyllan och min kompis (som jag ansågs jämnbra med) draftades några år senare till NHL och trots min egen motgång kunde jag bara känna glädje för min vän.
Åren 2006 till 2013 jobbade jag i Schweiz och när jag kom tillbaka till Sverige var många av mina vänner som förändrade. Folk sa saker som "bygger man ett attefallshus för 500 000 kr får man 2,5 miljoner mer när man säljer till att "Hyr man någonting missar man ju värdeuppgången". Resonomang som kändes helt främmande för mig och jag tyckte det var märkligt då många av dessa var utbildade, hade läst både företagsekonomi och nationalekonomi.
Jag startade även företag 2013 i Sverige, till början väldigt blygsam verksamhet men som ändå gav ett plusresultat och kunde ge mig som ägare lön och utdelning. Samtidigt läste jag om alla bolag med affärsidéer jag verkligen inte kunde förstå hur man skulle få ekonomi i som tog in enorma mängder pengar (t ex Urb-IT) och bara gick med förlust, det kändes så overkligt att dessa bolag hade så höga värderingar samtidigt som det egna bolaget kändes "värdelöst" trots att man faktiskt gjorde ett plusresultat.
Jag kände verkligen att jag hade hamnat i någon slags parallell verklighet dopad med låg ränta men behövde även köpa ett hus. Gick på visningar etc och blev bara irriterad. Allt jag hade lärt mig om att t ex kolla takets konstruktion, om det var dränerat, eventuella servitut osv verkade vara parametrar enbart jag brydde mig om och mäklarna var som frågetecken, kände mig mest som en jobbig "ingenjör" eller kontrollant när jag var på visningar trots att jag inte är något av det.
Det slutade iallafall med att jag köpte en sommarstuga på Ingarö utan lån som jag sedan under åren byggde ut och fixade med och har nu ett hus på 170 kvm med bergvärme, energiprestanda på 65 kwh per kvm osv och inga stora kommande underhåll.
Pga. av släkt som kommer på besök samt att barnen i framtiden ska flytta hemifrån letade vi 2017 efter en liten lägenhet inne i stan. Där var det samma visa igen, jag som företagare lusläste årsredovisningar, hittade uppställningar och räkningsexempel jag tyckte var åt skogen rent bokföringstekniskt i många föreningar och precis som tidigare kunder mäklarna aldrig svara på någonting vettigt. Minns att man hade börjat med relining och en förening hade gjort en investering med en avskrivningstid på 70 år och jag frågade om det verkligen var rimligt, mäklaren bad mig få förklara för honom hur avskrivningstid fungerade...
Hur som helst slutade det med att vi köpte en liten lägenhet på Gärdet i en bra förening som vi köpte cash och vi sitter nu alltså på både ett hus på Värmdö och en lägenhet inne i Stockholm. Jag har inte direkt gjort beräkningen på ifall vi är plus eller minus men jag kan såklart konstatera att vi är mindre förmögna nu än vi var för två år sedan men ändå hoppas jag att det går ner mer!
Anledningen är att jag hela tiden känt att jag gjort "dåliga affärer" pga. att jag har behövt handla med "riktiga" pengar som jag tjänat i samma marknad som "dopade" pengar. I grund och botten har det nog med uppväxt att göra då jag kommer från en företagarfamilj och alltid fått lära mig saker som att man ska jobba hårt för det man vill ha.
Jag kommer inte behöva flytta då jag inte har lån samt att jag har buffert och låga driftkostnader men blir faktiskt glad över att det kommer gå åt helvete för många. Finns det andra i tråden som sitter i liknande situationer och känner likadant?
Det är lätt att bli anklagad för att man skulle vara bitter och skadeglad men jag skulle säga att jag till naturen är det motsatta. Under min uppväxt var jag väldigt duktig på Hockey, typiskt "bäst i laget" fram till att jag var 16. Jag hade en kompis som även var mycket duktig och framförallt tränade stenhårt. Själv skadades jag och fick lägga skridskor på hyllan och min kompis (som jag ansågs jämnbra med) draftades några år senare till NHL och trots min egen motgång kunde jag bara känna glädje för min vän.
Åren 2006 till 2013 jobbade jag i Schweiz och när jag kom tillbaka till Sverige var många av mina vänner som förändrade. Folk sa saker som "bygger man ett attefallshus för 500 000 kr får man 2,5 miljoner mer när man säljer till att "Hyr man någonting missar man ju värdeuppgången". Resonomang som kändes helt främmande för mig och jag tyckte det var märkligt då många av dessa var utbildade, hade läst både företagsekonomi och nationalekonomi.
Jag startade även företag 2013 i Sverige, till början väldigt blygsam verksamhet men som ändå gav ett plusresultat och kunde ge mig som ägare lön och utdelning. Samtidigt läste jag om alla bolag med affärsidéer jag verkligen inte kunde förstå hur man skulle få ekonomi i som tog in enorma mängder pengar (t ex Urb-IT) och bara gick med förlust, det kändes så overkligt att dessa bolag hade så höga värderingar samtidigt som det egna bolaget kändes "värdelöst" trots att man faktiskt gjorde ett plusresultat.
Jag kände verkligen att jag hade hamnat i någon slags parallell verklighet dopad med låg ränta men behövde även köpa ett hus. Gick på visningar etc och blev bara irriterad. Allt jag hade lärt mig om att t ex kolla takets konstruktion, om det var dränerat, eventuella servitut osv verkade vara parametrar enbart jag brydde mig om och mäklarna var som frågetecken, kände mig mest som en jobbig "ingenjör" eller kontrollant när jag var på visningar trots att jag inte är något av det.
Det slutade iallafall med att jag köpte en sommarstuga på Ingarö utan lån som jag sedan under åren byggde ut och fixade med och har nu ett hus på 170 kvm med bergvärme, energiprestanda på 65 kwh per kvm osv och inga stora kommande underhåll.
Pga. av släkt som kommer på besök samt att barnen i framtiden ska flytta hemifrån letade vi 2017 efter en liten lägenhet inne i stan. Där var det samma visa igen, jag som företagare lusläste årsredovisningar, hittade uppställningar och räkningsexempel jag tyckte var åt skogen rent bokföringstekniskt i många föreningar och precis som tidigare kunder mäklarna aldrig svara på någonting vettigt. Minns att man hade börjat med relining och en förening hade gjort en investering med en avskrivningstid på 70 år och jag frågade om det verkligen var rimligt, mäklaren bad mig få förklara för honom hur avskrivningstid fungerade...
Hur som helst slutade det med att vi köpte en liten lägenhet på Gärdet i en bra förening som vi köpte cash och vi sitter nu alltså på både ett hus på Värmdö och en lägenhet inne i Stockholm. Jag har inte direkt gjort beräkningen på ifall vi är plus eller minus men jag kan såklart konstatera att vi är mindre förmögna nu än vi var för två år sedan men ändå hoppas jag att det går ner mer!
Anledningen är att jag hela tiden känt att jag gjort "dåliga affärer" pga. att jag har behövt handla med "riktiga" pengar som jag tjänat i samma marknad som "dopade" pengar. I grund och botten har det nog med uppväxt att göra då jag kommer från en företagarfamilj och alltid fått lära mig saker som att man ska jobba hårt för det man vill ha.
Jag kommer inte behöva flytta då jag inte har lån samt att jag har buffert och låga driftkostnader men blir faktiskt glad över att det kommer gå åt helvete för många. Finns det andra i tråden som sitter i liknande situationer och känner likadant?
Intressant läsning. Du har helt enkelt förstått att något var ”fel” med marknaden i flera år och agerat därefter. Och är nu i ett läge som är bättre än hos majoriteten av befolkningen. Du har hög IQ helt enkelt.
__________________
Senast redigerad av Hochpanna 2023-02-21 kl. 09:18.
Senast redigerad av Hochpanna 2023-02-21 kl. 09:18.
