Citat:
Ursprungligen postat av
Sonny00
Fast unga svenska män har ju oändliga möjligheter att utbilda sig så att de slipper ta lågbetalda skitjobb. Det måste inte vara akademiska studier. En yrkesutbildning till exempelvis rörmokare, snickare eller elektriker ger stora möjligheter att leva ett bra liv.
Både ja och nej, du har absolut inte fel men jag talar om mönstren jag ser i samhället, vart tangentens riktning pekar.
Statsfeminism i Sverige ihop med hög invandring, bemanningsföretag och massa trixande med bidrag.
Har tillsammans skapat en häxkittel av systematiska problem man ofta tyvärr behöver förhålla sig till.
Att företag inte anställer, LAS-krångel, höga elpriser, drivmedelspriser etc.
Det är svårt att vara småföretagare och gå runt och det är svårt att vara anställd.
Att vara arbetslös, eller halka mellan stolarna, ha fel utbildning är det svåraste "jobbet" man kan ha idag oavsett ambitioner.
Man ser ofta att det basuneras ut att branscher "skriker efter folk" för att sedan gång på gång inte matcha verkligheten.
Att vara man i Sverige har ju enligt vissa delar av statsapparaten och media blivit något dåligt.
Men det är staten som lever av pengarna man drar ihop som ex snickare.
Är man babbe däremot så är man värdefull och behöver få allt stöd som kan ges, stöd som kommer av att jag kanske sliter ihjäl mig för att få ihop till skattekakan.
Ett filosofiskt moment 22 om man så vill.
Detta avhandlas i många trådar hur vi kunnat hamna i upp-och-ned vända världen.
Klart man kan utbilda sig (och bör utbilda sig) och det behöver ej vara akademiskt som du säger.
Men situationen och riktningen saker går i är komplicerade och ofta ogynsamma idag.
Jag har egentligen inga superbra svar, jag resonerar kring vad jag kan se och uppleva hos mig själv och andra som antingen är anställda eller har små företag.
Klart man kan och ska utbilda sig men man lever fortfarande under ett relativt hårt tryck av staten som är ogynnsamt för individen, kreativiteten och företagandet.
Lusten.
