Snickar-Björn kommer ut som transsexuella "Lee"

Från början så slår de på stora trumman "Jag är född i FEL kropp!" sen möblerar de om och karvar i kroppen på ett oåterkalleligt sätt, sen halvvägs så tror de att de är det ursprungliga könet iallafall (i Björn-Lees fall så är han ändå lite man ändå, som troligtvis vill vara med kvinnor framöver, som han då uttryckt det. Utefter vägen så har han kommit fram till att han är en hen.)

Jag vet inte om du är en man eller kvinna?, men hur skulle du själv känna om någon kallade dig för det motsatta könet bara för att personen ville göra det?
Det skulle väl inte kännas så bra?

Då kan du tänka dig hur det känns för dessa nämnda personer när du inte vill respektera deras pronomen och det kön de identifierar sig som.

Om Lee skulle kalla dig för något som du inte är så är det en kränkning mot dig som person.
Lika mycket som att du kränker någon annan genom att inte använda rätt pronomen för den personen.

Det är väldigt enkelt eftersom det handlar om respekt.

Det man stör sig på är om Björn-Lee ska bli en sorts talesperson "för det nya normala" att vi ska ha massa halvkönade individer som varken vet om de ska vara män eller kvinnor.
Från början så slår de på stora trumman "Jag är född i FEL kropp!" sen möblerar de om och karvar i kroppen på ett oåterkalleligt sätt, sen halvvägs så tror de att de är det ursprungliga könet iallafall (i Björn-Lees fall så är han ändå lite man ändå, som troligtvis vill vara med kvinnor framöver, som han då uttryckt det. Utefter vägen så har han kommit fram till att han är en hen.)

Okej, jag tycker faktiskt det är lite coolt att han blev en hen. Samtidigt så gillar jag inte om samhället normaliserar trans och hen.
Och om samhället med massa translobbyister influerar folk att bli hen och genomgår könskorrigeringar i en ren pandemi.
SÅ många ville inte bli det från början.
Det har blivit något modernt.

Och det som irriterar lite med BjörnLee är att han får massor med uppmärksamhet nu (och kommer vara pk-medias kelgris framöver).
Bara den uppmärksamheten kan ju andra vilsna själar bli sugna på och därför transformerar sig själva i förhastade operationer, antingen bara genom att genomgå könskorrigeringar eller så lägger de till ytliga skönhetsoperationer för att uppnå Björn-Lees status.
Vill vi ha den utvecklingen?
Ska det ses som vardagsmat att bli hen?
Det nya normala för människan?
Ska var och varannan medborgare genomgå könskorrigeringar?
Varför är det tre tjejer i mitt kvarter (kring 20-års-åldern) som bytt till killnamn, varav två av dem genomgått könskorrigering?

Utvecklingen är konstlad, pådriven av translobbyismen och påhejad av den svenska pk-istiska känsligheten.

Jag är lite nyfiken på en praktisk fråga; hur ska Lee göra om hon vill besöka ett badhus? Gå omkring på herravdelningen med sina stora bröst och i övrigt kvinnliga framtoning eller gå till damavdelningen trots att hon har kuk och tänder på kvinnor. Båda blir ju fel på sitt sätt.

Hade haft lite enklare att förstå hela den här grejen om hon tagit steget fullt ut och monterat bort penisen och ersatt den med en köpeslida. Nu blir det någon sorts märklig svensk ladyboy eller upphottad transvestit över det hela. Även om jag trots allt tycker att resultatet blev mycket bättre än jag först förväntade mig.

Missförstå mig inte, jag kan köpa att det finns de som fötts i "fel kropp" och tycker Lee är väldigt modig som går ut och är så öppen med det hela. Men jag har lite svårt att förstå att hon stannar halvvägs, det är lite som att bara byta till sommardäck på ena sidan av bilen...

Det man stör sig på är om Björn-Lee ska bli en sorts talesperson "för det nya normala" att vi ska ha massa halvkönade individer som varken vet om de ska vara män eller kvinnor.
Från början så slår de på stora trumman "Jag är född i FEL kropp!" sen möblerar de om och karvar i kroppen på ett oåterkalleligt sätt, sen halvvägs så tror de att de är det ursprungliga könet iallafall (i Björn-Lees fall så är han ändå lite man ändå, som troligtvis vill vara med kvinnor framöver, som han då uttryckt det. Utefter vägen så har han kommit fram till att han är en hen.)

Okej, jag tycker faktiskt det är lite coolt att han blev en hen. Samtidigt så gillar jag inte om samhället normaliserar trans och hen.
Och om samhället med massa translobbyister influerar folk att bli hen och genomgår könskorrigeringar i en ren pandemi.
SÅ många ville inte bli det från början.
Det har blivit något modernt.

Och det som irriterar lite med BjörnLee är att han får massor med uppmärksamhet nu (och kommer vara pk-medias kelgris framöver).
Bara den uppmärksamheten kan ju andra vilsna själar bli sugna på och därför transformerar sig själva i förhastade operationer, antingen bara genom att genomgå könskorrigeringar eller så lägger de till ytliga skönhetsoperationer för att uppnå Björn-Lees status.
Vill vi ha den utvecklingen?
Ska det ses som vardagsmat att bli hen?
Det nya normala för människan?
Ska var och varannan medborgare genomgå könskorrigeringar?
Varför är det tre tjejer i mitt kvarter (kring 20-års-åldern) som bytt till killnamn, varav två av dem genomgått könskorrigering?

Utvecklingen är konstlad, pådriven av translobbyismen och påhejad av den svenska pk-istiska känsligheten.

Jag är lite nyfiken på en praktisk fråga; hur ska Lee göra om hon vill besöka ett badhus? Gå omkring på herravdelningen med sina stora bröst och i övrigt kvinnliga framtoning eller gå till damavdelningen trots att hon har kuk och tänder på kvinnor. Båda blir ju fel på sitt sätt.

Hade haft lite enklare att förstå hela den här grejen om hon tagit steget fullt ut och monterat bort penisen och ersatt den med en köpeslida. Nu blir det någon sorts märklig svensk ladyboy eller upphottad transvestit över det hela. Även om jag trots allt tycker att resultatet blev mycket bättre än jag först förväntade mig.

Missförstå mig inte, jag kan köpa att det finns de som fötts i "fel kropp" och tycker Lee är väldigt modig som går ut och är så öppen med det hela. Men jag har lite svårt att förstå att hon stannar halvvägs, det är lite som att bara byta till sommardäck på ena sidan av bilen...

Jag är lite nyfiken på en praktisk fråga; hur ska Lee göra om hon vill besöka ett badhus? Gå omkring på herravdelningen med sina stora bröst och i övrigt kvinnliga framtoning eller gå till damavdelningen trots att hon har kuk och tänder på kvinnor. Båda blir ju fel på sitt sätt.

Hade haft lite enklare att förstå hela den här grejen om hon tagit steget fullt ut och monterat bort penisen och ersatt den med en köpeslida. Nu blir det någon sorts märklig svensk ladyboy eller upphottad transvestit över det hela. Även om jag trots allt tycker att resultatet blev mycket bättre än jag först förväntade mig.

Missförstå mig inte, jag kan köpa att det finns de som fötts i "fel kropp" och tycker Lee är väldigt modig som går ut och är så öppen med det hela. Men jag har lite svårt att förstå att hon stannar halvvägs, det är lite som att bara byta till sommardäck på ena sidan av bilen...

-----

Vi är nu i en väldigt intressant tid av evolutionistisk utveckling där allt fler människor inte längre orkar hålla uppe sina fasader med att försöka fungera i gamla invanda beteenden som kopplas med denna yttre bild av vad en man och kvinna "anses vara".
Eftersom den yttre bilden bara består av självförtroende.

Det blir en väldig panik att först upptäcka detta faktum att man faktiskt inte längre fungerar i denna företeelse.
Hela det som varit ens yttre själv raserar som en ridå.
För att undfly faktumet så försöker man fortsätta leva så som man blivit lärd sen barnsben.
För att lyckas så överdriver man för att övertyga sig själv och få bekräftelse av andra, så att man inte känner detta obehag. Som ett ångestpiller.
Det är en otrolig kraftansträngning och man kör på tills man går in i väggen.

När man sen inser att det är så här det är, så slappnar kroppen av.
Man känner sig oerhört ensam och utkastad för att man är helt tom på egen känsla eftersom man ju fostrats med detta tänk att den djupare känslan inte får ha någon plats i ens liv.

Man söker sen efter sig själv utifrån denna egen känsla som man börjar känna allteftersom den växer sig stark, där man efter behov förändrar sitt yttre så att det ska hamna i balans med ens inre känsla.

Därav denna nya utveckling av transformering. 🙂

-----

Vi är nu i en väldigt intressant tid av evolutionistisk utveckling där allt fler människor inte längre orkar hålla uppe sina fasader med att försöka fungera i gamla invanda beteenden som kopplas med denna yttre bild av vad en man och kvinna "anses vara".
Eftersom den yttre bilden bara består av självförtroende.

Det blir en väldig panik att först upptäcka detta faktum att man faktiskt inte längre fungerar i denna företeelse.
Hela det som varit ens yttre själv raserar som en ridå.
För att undfly faktumet så försöker man fortsätta leva så som man blivit lärd sen barnsben.
För att lyckas så överdriver man för att övertyga sig själv och få bekräftelse av andra, så att man inte känner detta obehag. Som ett ångestpiller.
Det är en otrolig kraftansträngning och man kör på tills man går in i väggen.

När man sen inser att det är så här det är, så slappnar kroppen av.
Man känner sig oerhört ensam och utkastad för att man är helt tom på egen känsla eftersom man ju fostrats med detta tänk att den djupare känslan inte får ha någon plats i ens liv.

Man söker sen efter sig själv utifrån denna egen känsla som man börjar känna allteftersom den växer sig stark, där man efter behov förändrar sitt yttre så att det ska hamna i balans med ens inre känsla.

Därav denna nya utveckling av transformering. 🙂