Citat:
Det här kommer bli ett långt jävla svar men jag hoppas du förstår vad jag försöker säga. Jag vet inte om du har läst igenom hela artikeln men den ger mycket kontext.
T.ex det här med han hotade att lämna kvinnan, det skedde alltså i början av deras relation. Det är som tidigare nämnt en del av normaliseringsprocessen. Hade mannen från början visat sitt rätta jag hade inte kvinnan varit med honom. Hela grejen med destruktiva förhållanden är ju att de börjar med love bombing och att bygga upp en illusion om vilken perfekt partner man är.
Man blir beroende av kärlek, det gäller för alla människor, och att då vara rädd att förlora den kärleken är ju en normal rädsla som de flesta kan relatera till.
Sedan kan man tycka vad man vill om att ”inte se igenom det” men jag tror helt enkelt bara att vi inte förstår för att vi inte har varit där. Det finns så många sådana här berättelser från alla olika typer av människor (inklusive män!) från olika typer av livssituationer att det ÄR rent logiskt en verklighet. För att inte nämna alla forskare och psykologer osv som bekräftat detta fenomen.
Du har också nämnt flera gånger att det skedde ”på en kvart” och det förstår jag faktiskt inte riktigt var det kommer ifrån. I 9 år står det att de har varit ett par så det har ju uppenbarligen inte varit ”hux flux”.
Det framkommer enligt henne att han till en början var väldigt bra med hennes barn och tog till sig dem fint. Alltså är det ju inte jätteöverraskande att man skaffar barn med någon som verkar mogen, stabil och barnkär. Såvitt jag förstod så har inte barnen blivit utsatta (men jag kan självklart ha fel och SJÄLVKLART ska barnen komma först). Det jag försöker säga är att det är som myten att koka en levande hummer; låter man hummern ligga i kallt vatten som sakta värms upp märker den inte av något.
Sedan är jag lite förvirrad över vad du tror kvinnan får ut av att ’frånsäga sig ansvar’ i det här fallet som du säger. Som jag uppfattar det vill hon berätta sin historia för att upplysa alla om hur lätt man kan hamna där fastän man tror att det aldrig kan hända en själv. Att hon är ”arg på samhället” är inte heller något jag uppfattar, jag tolkar just den delen av artikeln som en uppmaning att ”våga vara en jobbig jävel” som hon säger. Inte att hon skuldbelägger samhället utan ett råd att våga agera om det händer någon i din närhet. Sedan tycker jag absolut att det var klumpigt uttryckt just där. Skulle hon komma ut med en bok i framtiden á la Melinda Jacobs kan vi diskutera eventuella motiv men i dagsläget finns det inget som tyder på det.
Åklagaren yrkar ju på 10 års fängelse och det händer ju inte utan anledning, alltså finns det belägg för att mannen betett sig brottsligt.
I den här typen av brott är det vanligt att internalisera skammen, då vi alla växer upp med just hur du resonerar nu. Hon skuldbelägger sig antagligen otroligt mycket mer än vad du och jag någonsin kan skuldbelägga henne och det kan man också ha åsikter om men just i det här fallet finns det ju bevis på att mannen betett sig brottsligt och rent juridiskt anses hon inte ha gett honom anledning till det (om det nu ens finns någon anledning att bete sig brottsligt mot folk)
Alla MÄNNISKOR kan bli manipulerade
Alla MÄNNISKOR kan bli kåkfarare.
Det har ingenting med kön att göra, dock är det statistiskt vanligast att det är kvinnor som utsätts just för att kvinnor rent historiskt och generellt anses undergivna männen. Även att män rent historiskt och generellt blir itutade att de måste utöva kontroll över familjen de är överhuvud för, och att agera offensivt istället för defensivt då det anses mer manligt.
Det är inte en åsikt, det är fakta. Sedan tror jag att mörkertalet av de män som blir manipulerade och far illa i relationer är monumentalt. Och som man att då med ÄNNU starkare internaliserad skam inte våga berätta, det är lika hemskt.
Summan av kardemumman så känns det som att du har haft liknande erfarenheter då jag upplever dig som emotionellt investerad. Vare sig det är så eller inte så tycker jag att vi får invänta dom och FUP i det här fallet för att bilda oss en bättre uppfattning.
T.ex det här med han hotade att lämna kvinnan, det skedde alltså i början av deras relation. Det är som tidigare nämnt en del av normaliseringsprocessen. Hade mannen från början visat sitt rätta jag hade inte kvinnan varit med honom. Hela grejen med destruktiva förhållanden är ju att de börjar med love bombing och att bygga upp en illusion om vilken perfekt partner man är.
Man blir beroende av kärlek, det gäller för alla människor, och att då vara rädd att förlora den kärleken är ju en normal rädsla som de flesta kan relatera till.
Sedan kan man tycka vad man vill om att ”inte se igenom det” men jag tror helt enkelt bara att vi inte förstår för att vi inte har varit där. Det finns så många sådana här berättelser från alla olika typer av människor (inklusive män!) från olika typer av livssituationer att det ÄR rent logiskt en verklighet. För att inte nämna alla forskare och psykologer osv som bekräftat detta fenomen.
Du har också nämnt flera gånger att det skedde ”på en kvart” och det förstår jag faktiskt inte riktigt var det kommer ifrån. I 9 år står det att de har varit ett par så det har ju uppenbarligen inte varit ”hux flux”.
Det framkommer enligt henne att han till en början var väldigt bra med hennes barn och tog till sig dem fint. Alltså är det ju inte jätteöverraskande att man skaffar barn med någon som verkar mogen, stabil och barnkär. Såvitt jag förstod så har inte barnen blivit utsatta (men jag kan självklart ha fel och SJÄLVKLART ska barnen komma först). Det jag försöker säga är att det är som myten att koka en levande hummer; låter man hummern ligga i kallt vatten som sakta värms upp märker den inte av något.
Sedan är jag lite förvirrad över vad du tror kvinnan får ut av att ’frånsäga sig ansvar’ i det här fallet som du säger. Som jag uppfattar det vill hon berätta sin historia för att upplysa alla om hur lätt man kan hamna där fastän man tror att det aldrig kan hända en själv. Att hon är ”arg på samhället” är inte heller något jag uppfattar, jag tolkar just den delen av artikeln som en uppmaning att ”våga vara en jobbig jävel” som hon säger. Inte att hon skuldbelägger samhället utan ett råd att våga agera om det händer någon i din närhet. Sedan tycker jag absolut att det var klumpigt uttryckt just där. Skulle hon komma ut med en bok i framtiden á la Melinda Jacobs kan vi diskutera eventuella motiv men i dagsläget finns det inget som tyder på det.
Åklagaren yrkar ju på 10 års fängelse och det händer ju inte utan anledning, alltså finns det belägg för att mannen betett sig brottsligt.
I den här typen av brott är det vanligt att internalisera skammen, då vi alla växer upp med just hur du resonerar nu. Hon skuldbelägger sig antagligen otroligt mycket mer än vad du och jag någonsin kan skuldbelägga henne och det kan man också ha åsikter om men just i det här fallet finns det ju bevis på att mannen betett sig brottsligt och rent juridiskt anses hon inte ha gett honom anledning till det (om det nu ens finns någon anledning att bete sig brottsligt mot folk)
Alla MÄNNISKOR kan bli manipulerade
Alla MÄNNISKOR kan bli kåkfarare.
Det har ingenting med kön att göra, dock är det statistiskt vanligast att det är kvinnor som utsätts just för att kvinnor rent historiskt och generellt anses undergivna männen. Även att män rent historiskt och generellt blir itutade att de måste utöva kontroll över familjen de är överhuvud för, och att agera offensivt istället för defensivt då det anses mer manligt.
Det är inte en åsikt, det är fakta. Sedan tror jag att mörkertalet av de män som blir manipulerade och far illa i relationer är monumentalt. Och som man att då med ÄNNU starkare internaliserad skam inte våga berätta, det är lika hemskt.
Summan av kardemumman så känns det som att du har haft liknande erfarenheter då jag upplever dig som emotionellt investerad. Vare sig det är så eller inte så tycker jag att vi får invänta dom och FUP i det här fallet för att bilda oss en bättre uppfattning.
Hatten av...
