Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
SE råkar i sitt upprivna aggressionstillstånd, eller vad det är, impulsskjuta den passerande statsministern i första gathörn, lufsar upp på åsen och bestämmer sig utifrån intryck från en utbildning för att flytta fokus och bygga den lägesbild han vill ha och svänger därmed tillbaka mot mordplatsen och presenterar sig som vittne?
Du tycker att SE-teorin låter otrolig eftersom den förutsätter att han skall ha behövt vara väldigt förslagen och avancerad, men det är ju bara i din oerhört komprimerade sammanfattning här som allting blir så avancerat och svårbegripligt. Att tro att hela den här historien skall kunna förklaras i en enda mening är nog alldeles för optimistiskt.
Om man börjar med den historia han lägger fram för väktarna redan under mordkvällen så är den inte särskilt avancerad. Han har kommit gående på väg till tunnelbanan och snubblat in i Palme. Eftersom Palme redan ligger där på rygg när SE upptäcker honom så kan det ju inte vara SE som har skjutit honom.
Att han sedan nästa dag kan ringa runt och presentera sig som vittne är inte heller så avancerat. Här har han ju haft god hjälp av SVT, som i Extra Rapport kl. 04:00 gav snabbkursen "Allt du behöver veta för att kunna framställa dig som ett vittne som såg Palmemördaren".
Och att han några dagar senare kan växla till den här historien om att han nu i stället skall ha sett vittnet Lars J blir inte heller särskilt svårt, det var ju bara att läsa Aftonbladets artikel om Lars J.
Nej, det enda som krävdes för att kunna göra SE:s grej var väl att han behövde vara begåvad med normal fantasi eller föreställningsförmåga. Och så behövde han väl kanske också en bra anledning att hitta på sina rövarhistorier. Om det då var att han försökte smita undan ansvar för ett mord han hade begått, eller om han bara hade ett sjukligt behov av göra sig märkvärdig och få uppmärksamhet, det är ju någonting man kan fundera över.