Citat:
Ursprungligen postat av
liksom-fb
Det har mer att göra med att husköp är den största affären i livet för de allra flesta.
I andra länder hyr vanligt folk mer. Och det är inte mycket att prata om. Där blir kanske mer frågan var i staden man vill hyra. Där har dom marknadshyra så det är inga (sovjetiska) köer.
Hur ser logiken ut där?
Nja en del menar ju att folk har lånat 85%. Och då är man ju inte rik.
Har man mindre lån så är man ju rikare.
Sedan är räntan en fråga om risk för långivaren. Genom att vara skickliga i kreditgivningen så kan banker hålla relativt låga riskpåslag. Kreditförlusterna på bostäder är närmast obefintliga.
Låg ränta beror mer på riskobenägna banker och naturligtvis ett enormt sparande.
Vet inte vem du menar med "man" här. Vem är det som pratar arbetsmarknad?
För 25 år sedan hade vi kvar sviterna av den fasta växelkursen. Det triggade mer prat om arbetsmarknad.
På 80-talet pratade folk husköp. Dvs de som var i rätt ålder. Har ju med ålder att göra det där.
Håller inte med dig, jag har ägt hus eller borätter (eller del av) alltsedan början på 80-talet.
Det har pratats om husköp länge bland vanligt folk men skillnaden de senaste 15 åren jfr mot tidigare har varit de skenande priserna och spekulationen kring uppgångar, oviljan att amortera öht, snacket om att "hyra av banken" osv.
Svenska banker har tillåtit amorteringsfrihet på halva marknadsvärdet av bostaden - unikt för Sverige.
Många har använt sin bostad som "bankomat" vilket i andra länder i princip är omöjligt.
15% kontantinsats är lågt, många andra länder har 30%.
I stort sett ingen fastighetsskatt i Sverige - tämligen unikt inom OECD.
Generöst ränteavdrag jfr med omvärlden.
Uppskjuten reavinst.
Sammantaget
ett paradis för bokreditjunkies.
Förr pratade folk om hur de snabbast kunde bli skuldfria eftersom kapitalkostnaderna var en belastning.
På många håll i EU (Tyskland undantaget) har folk alltid ägt sitt boende. Hyra bostad innebär oftast att man hyr i andra hand av en privatperson.