Vad gjorde man på kvällarna sådär 1983?

Fina räkor är jättedyrt numera.
Nu är det tacos med köttfärs när det är fredagsmys.

Show view.ean koden ersattes senare av ett nummer. Sjukt smidigt när man skulle spela in på vhs.

Jag var 22 det året. Läste DN, kollade då TV-programmet först, konstaterade oftast att det inte fanns något att se i kväll. Sedan läste jag kultursidorna noga, allmänbildning... (Fick en smärre chock när jag såg Noréns Modet att döda, men den är från 1980...) TV var inte speciellt inne i min generation, många jag kände hade ingen TV, men kanske en begagnad, halvkass. Alla drack mycket kaffe och rökte cigarretter.

Det var viktigt att ha stereoanläggning, alla jag umgicks med hade LP-skivor och kassetter -- det var många hemmafester där man drack öl och spelade progg-musik, den riktiga (ofta från England), sedan ibland gick man på något uselt disco för att ragga, där man hatade den musiken.

"Alla" läste böcker, ofta över generationsgränser, man tog i föräldrarnas bokhylla eller fick låna av äldre kompisar. Föräldragenerationen var TV-fixerade från 18-22, men sedan läste de ofta lite i en bok i sängen innan sömnen.

Ulf Lundells Sömnen var i mångt och mycket en kritik av DDR-Sverige. Vi ville ha "calypso på gatan" (Anders F Rönnblom) och "music in the cafes, revolution in the air" (Bob Dylan), men så roligt fick man inte ha.

Systembolagsköerna kunde vara hopplöst långa om man var där på fel tid, alla gick dit fredag 16-18... Två pundare började slåss i kön under en sådan tid. Upprörd kvinna ropar: men kan ingen stoppa dem! Hundra personer i lokaler. Hon får svaret: vi är la här för att köpa sprit, inte för att slåss (Magasinsgatan, Göteborg, före en spelning på "Magasinet").

Ofta var det "mattvång" på minsta lilla sunkhak. Kan man ta en öl utan att äta här? (Råkade ut för ölgås så sent som 1993, men det var en bensinmack i Halland!!!)

En restaurang hade tillstånd för öl klass I på nedre terassen, klass II på övre, klass III bara inomhus. "Ungdomar kan gå förbi därnere/därute och se olämpligt drickande".

Genom en bekant köpte jag det året en monstruöst stor VHS-maskin (begagnad, demo-ex), den gick faktiskt att spela in på! Man kunde också köpa eller låna piratinspelade kopior av filmer och konserter. (Kvalité sisådär.)

Det fanns nattradio P3 dit man kunde skicka in önskningar, motiverade i ett brev (om man var nattuggla). Ofta var det den älskade Alicia Lundberg som nattpratade...

Det fanns mycket färre mysiga små fik, de flesta hade en sådan där garvsyreproducerande bryggmaskin där kaffet kunde stå i timtal. Ett litet fenomen i halvstörre städer var att det ofta fanns en Konsum-kafeteria, ganska stor till ytan, torra räkmackor osv. Där "alla" lokala samlades...

Jag kan inte säga att jag saknar det, jag ville ha calypso på gatan och folk som dansar och skrattar som satan som F. sjöng... Men de flesta i generationerna födda efter c:a 1975 är hopplöst omedvetna om det mesta som gör livet värt att leva...

Man hade något jag glömt namnet på, men likt jukebox fast med, video på storbild på Burger King. Det var ganska nytt med videor ihop med låtar. Det var häftigt att titta på och lyssna när man intog sin mat. Man stoppade i en femma i en automat och valde vilken låt man (alla såg) ville se och så kom de i tur och ordning.

Underbar tid, man hade hur mycket tid som helst att förkovra sig i sina intressen och som radio amatör så fick man njuta av en eter utan en massa elektroniska störningar.

Apropå VHS och 80-tal, nån som kommer ihåg den där videokassettskatten som kom i slutet på 80-talet? Helt plötsligt blev banden kanske nästan dubbelt så dyra. En del affärer började direktimportera band och sålde dom utan skatt vill jag minnas.

ja nu dyker minnet upp...

Haha, Runessons nere i Näs samlade sjuka mängder på den tiden.

Du osse?

Nja. Att en tönt har en snygg brud är extremt ovanligt och det händer ju bara om han har mycket pengar eller är ovanligt bra på att snacka. Att "vara sig själv" är ett uselt råd, eftersom många singelkillar har problem i personlighet och beteende som grund för sin ensamhet.

Det var inte en Video 2000 ett av de format ihop med Betamax som konkurrerade med VHS. De var stora som tusan, har för mig att de hade luckan på ovansidan. Betamax var minst med bäst bild och ljudkvalitet.

Man spelade donkey kong, läste nån av alla Fem-böcker som fanns, sminkade sig och drömde om killarna i Duran Duran och den gullige killen i Culture club (man fattade inte att Boy George var gay)
. Man kollade på de snygga killarna i nian i fotokatalogen, och ritade hjärtan runt deras nunor. Sen pratade jag otroligt mycket i telefon. Man testade olika frisyrer.
Man gick till kiosken och handlade för 7 kr. Längtade efter att bli stor.

Jag var 13 år då. Käre tid vad länge sedan detta känns!