Vad gjorde man på kvällarna sådär 1983?

Vad jag minns av mina egna föräldrar från 80-talet så var det väldigt mycket planerande av TV-tittande. Mycket tid gick åt till att bläddra igenom TV-tidningar för att schemalägga sin fritid att se vissa program. Aktuellt och Rapport skulle rutinmässigt kollas varje kväll.

Mycket tid gick åt till att bråka med sina VHS-bandsspelare när det gällde programmering och mekaniskt strul, för de var aldrig 100% fungerande. Folk diskuterade ständigt TV-program med varandra på jobb och mellan grannar eftersom alla var synkade och sett samma program kvällen innan.

Mycket fritid gick åt att välja hyrfilm. Man var tvungen att åka till Videomix/Hemmakväll istället för att enkelt bara streama.

Min farsa spenderade ohälsosamt mycket tid på att kolla aktiekurser på text-TV, dricka grogg, låsa in sig i vardagsrummet och kolla tyskdubbad mjukporr från de satellitkanaler som gick att få tag på men det var väl framåt 90-talet iofs.

Min morsa spelade mycket Keyboard utan att bli nåt vidare bra. Brukade cykla iväg till sina föräldrar för att umgås med dem några timmar per dag.

Mycket kortspel, typ vändåtta, bridge. Jag tror man spenderade mer tid med sina föräldrar förr än man gör nu. Min farsa kunde sitta 8 timmar i sträck och spela kort med farföräldrarna. Något jag själv aldrig skulle orka med.

Jag själv i 7-årsåldern lirade mycket bordshockey, byggde med lego, tecknade, spelade fotboll, cyklade i skogar, byggde lianer att svinga runt i och snickrade trädkojor högt upp i träd. Sedan kom Nintendo.

Helt sjukt på den tiden då många sa "nä nu måste jag hem för snart börjar cityakuten" sådär 1998 och det stämmer tamigfan att tv tablån styrde livet på att märkligt sätt.

Skulle låta konstigt idag då man kan glo på Netflix och Youtube dygnet runt.

Fikade på konditori där man givetvis rökte till kaffet, på ett av stamfiken fick man inte röka vid borden närmast kylmontern och försäljningsdisken för grädden i bakelserna tog smak av cigarettröken.
På konditori kunde man alltid vara säker på att få heja på folk man kände. Om man inte sågs på stan åkte man hem till varandra och pratade och diskuterade rökte cigaretter och drack kaffe och lyssnade på musik. Tv hade så usla program, konserter gick man på med både svenska och utländska band. Det var många band som turnerade.
Jag hade telefon men rikssamtal var dyrt, lokalsamtal var billigare, utlandssamtal ska man inte prata om. Var med om att få långsamtal på natten med någon kompis avbrytet av telefonist "detta är från telefonstationen samtal väntar på (sedan telefonnumret) "(helt förskräckt slängde man på luren för att genast bli uppringda av någon som tröttnat på att vänta på att det skulle bli ledigt på linjen. Samtal väntar funktionen fanns inte. Alla hade telefonkatalog men skulle man ha tag på någon som bodde i en annan stad och inte orkade gå till bibblan för att kolla bland Sveriges alla lokala telefonkatalogen kunde man ringa nummerupplysningen eller nummerbyrån som man också kallade det. Man sa namnet och staden det fortaste man kunde och slängde snabbt på luren när man fått svaret för det var jättedyrt och debiterades per minut. Enda telefonbolaget var Televerket.

Haha, jag köpte TV-tidningen varje vecka, ringade in allt bra, sedan planerade jag mina studier runt vad som var på TV. Missade man något blev man arg.

Det var väldigt mycket lättare att komma in i en film för det var den eller inget. Nu ger man en film fem minuters chans, sedan stänger man av.

I tidningen fans e kod för videoinspelning då...man drog en slags penna på koden å rikta mot videon för inspelning..vilken teknik va .

Skulle väl idag räknas som brott mot upphovsrätt.

Alla spelade ju in filmer på den tiden och det visste Hollywood och SF.

Vuxen och tonåring var stor skillnad vad gällde musik. En vuxen kunde prioritera att köpa skivor. Som ungdom hade man ofta ett gäng kassettband som man spelade över när man tröttnat. Man hade bandet på paus och kom det en bra låt på radion skyndade man sig att spela in den. Han på radion pratade sedan sönder slutet på låten.

En video var svindyr runt början på 80 talet...har för mig polaren betalade 7000kr för en Panasonic...

Skulle väl idag räknas som brott mot upphovsrätt.

Alla spelade ju in filmer på den tiden och det visste Hollywood och SF.

Det har väl aldrig varit olagligt att spela in så länge man enbart använder för eget bruk? Jag kopierade alla bra filmer jag hyrt om jag hade två fungerande VHS-spelare men oftast var en eller bägge struliga.

En lärarkollega till farsan lånade med sig en VHS-spelare hem från jobbet för att kolla P-film från Videomix. Men sedan vägrade VHS-spelaren ejekta kassetten så han fick lirka ur all tape, betala straffavgift till Videomix och lämna tillbaka VHS-spelaren med tom kassett inuti till skolan igen. Förmodligen med nån snuskig filmtitel på etiketten som han utefter bästa förmåga försökt komma åt att stryka över med tuschpenna.