Citat:
Snyggt jobbat med bild kollaget! Lite rörande att se honom på dessa bilder, ser verkligen en mördare ut så? Jag kanske är blödig, eller bara full med fördomar som alla andra. Men misstänkt mördare är han ju, av ordningsmakten. Inte konstigt att SE fascinerar.
Det är minst sagt underligt, att glasögonen ej sitter på skallen på någon av bilderna du visar. Då vissa bilder är rena porträttbilder, borde han ju rimligen satt på sig glasögonen, för att se viktigare ut? Men kanske är dem till, för att just förvirra i tidningar/media? Eller dra blickarna till sig? När jag ser ett par av bilderna av honom i profil (eller halvprofil) slår det mig vilken rak näsa han har (nästan lite osvenskt rak), var det inget vittne på platsen som nämnde "rak näsa"?
SE och hustrun verkar ha haft ett slags platoniskt (om ens det) förhållande, om jag förstått saken rätt.
Det är minst sagt underligt, att glasögonen ej sitter på skallen på någon av bilderna du visar. Då vissa bilder är rena porträttbilder, borde han ju rimligen satt på sig glasögonen, för att se viktigare ut? Men kanske är dem till, för att just förvirra i tidningar/media? Eller dra blickarna till sig? När jag ser ett par av bilderna av honom i profil (eller halvprofil) slår det mig vilken rak näsa han har (nästan lite osvenskt rak), var det inget vittne på platsen som nämnde "rak näsa"?
SE och hustrun verkar ha haft ett slags platoniskt (om ens det) förhållande, om jag förstått saken rätt.
Håller med om det nästan bli lite rörande med vissa bilder.
Oavsett om han är vittne eller GM så finns det någon sorg med honom. Ett tragiskt livsöde.
Han var uppenbarligen (om man litar på hans omgivning) aldrig bekväm med sig själv och ville bli "något". Det sket sig med politiken. Redan 82 började det långsamt gå utför på jobbet. Han fick aldrig den där chefspositionen och gick tillslut i förtidspension.
Hans äktenskap (båda) var uppenbarligen inte lyckliga och precis som du säger verkade det vara platoniskt. Iaf från 80 talet någon gång och framåt. Har ME något alls positivt att säga om honom? Och det där med barnlösheten ska ju ha varit hans stora sorg.
Nu blev han visserligen något. En misstänkt statsministermördare

Samtidigt måste jag erkänna att jag har svårt att känna sympati för det.
Jag är ju som sagt väldigt övertygad om väldigt mycket är rena lögner från honom, så om han nu bara var ett vittne så har han lite sig själv att skylla. Det var ju inte direkt så att han undvek uppmärksamheten, tvärtom. Han ringde själv runt till media. Han tog varje chans han kunde att prata om detta. Höjden är väl när han erbjuder sig att hålla ett komiskt samt allvarligt tal om Palmeutredningen på en klassträff......Snacka om att identifiera sig själv genom denna händelse....
