Skandiamannen

Håller med om det nästan bli lite rörande med vissa bilder.
Oavsett om han är vittne eller GM så finns det någon sorg med honom. Ett tragiskt livsöde.

Han var uppenbarligen (om man litar på hans omgivning) aldrig bekväm med sig själv och ville bli "något". Det sket sig med politiken. Redan 82 började det långsamt gå utför på jobbet. Han fick aldrig den där chefspositionen och gick tillslut i förtidspension.
Hans äktenskap (båda) var uppenbarligen inte lyckliga och precis som du säger verkade det vara platoniskt. Iaf från 80 talet någon gång och framåt. Har ME något alls positivt att säga om honom? Och det där med barnlösheten ska ju ha varit hans stora sorg.

Nu blev han visserligen något. En misstänkt statsministermördare
Samtidigt måste jag erkänna att jag har svårt att känna sympati för det.
Jag är ju som sagt väldigt övertygad om väldigt mycket är rena lögner från honom, så om han nu bara var ett vittne så har han lite sig själv att skylla. Det var ju inte direkt så att han undvek uppmärksamheten, tvärtom. Han ringde själv runt till media. Han tog varje chans han kunde att prata om detta. Höjden är väl när han erbjuder sig att hålla ett komiskt samt allvarligt tal om Palmeutredningen på en klassträff......Snacka om att identifiera sig själv genom denna händelse....

I och med att utstämplingstiden är kl. 23:19 och att han påstår att han går rakt ut och är borta vid Götabanken på 20-30 sekunder, så har han inget alibi. Men det är snällt av er att uppfinna ett åt honom utifrån tre ord i en minnesbild tre månader senare.

Hör du inte själv hur tunt detta är?

Han är en person med underliga vanor, jobbar över sent 1-2 gånger i veckan under 80-talet, och befaras av en medarbetare ha druckit efter ordinarie arbetstid. Han var barnlös, 50+, identifierade sig som androgyn och är märkligt uppsvullen i ansiktet enligt en medarbetare. Hälsoproblem? Dessutom plågades han av ekonomiska bekymmer. I detta, ihop med något innanför västen, kan en förklaring finnas.

Till exempel så kan testosteronbrist leda till väldiga humörsvängningar ...

Men det sista är ren spekulation från min sida, förstås. Han kanske inte helt "var sig själv" den kvällen.

Och hade därifrån ett tudelat förhållande till det skedda. Egentligen ville han vara det duktiga vittnet?

Men även om man skalar bort allt, så har vi en utstämplingstid, en keps och en handledsväska.

Det är dessvärre betydligt mer än vad resten av MOP-industrin har.

Därför är det begripligt att den skakar i sina grundvalar när Skandiamannen blickar åt dess håll.

Ja, tänker och känner lika, det vilar en sorg runt omkring honom, en sorg som verkar ha hängt med sedan ungdomen, en känslig figur med lite för tunn hud, gissar jag. Sannolikt fick han aldrig ihop det riktigt med fadern, han dog ju inte långt efter att han återvänt till Sverige.

Han verkar som sagt ha blivit någon iom MOP, oavsett om han var gm eller vittne/varande. Han fick äntligen en scén att stå på, lite tragiskt.

Oavsett om var gm eller inte, så är min bestämda uppfattning att han ljög, lite oklart varför dock, som gm blir det mer begripligt, men som vittne/varande blir det faktiskt sjukare, anser jag. Han äventyrar och saboterar medvetet utredningen; för att just bli någon. Som du skriver, han har sig självt att skylla att han pekats ut som misstänkt gm, och någonting säger mig att det var det han ville (oavsett om han var gm eller inte). Han var en smula gränslös får an säga, uppskattade att leka med elden.

Barnlösheten tycker jag är intressant, särskillt med tanke på att SEså gärna ville ha, vad berodde det på? Kunden ingen av hans fruar få barn (eller han), eller ville de inte?

TPs citat kommer från något poddavsnitt. Kan vara med Filterpodden.
Han menar att det där med att "flera var framme" samt att det kom blod ur munnen är sådant man bara "kan säga"/räkna med. Men absolut, han har samtidigt hävdat att Palme "landade i" något man kan kalla för framstupa sidoläge och att man sedan la honom på rygg för att börja HLR.

Håller med. Vi kommer nog inte längre just nu.

Jag är sedan långt innan Larsson släppte sin bok övertygad om att tex språngmarschen aldrig har ägt rum. Och jag har väldigt svårt att förstå hur man inte kan hålla med

1. Båda incitamenten som han anger känns inte rimliga. Jag kan bara inte köpa samtalet med LP. Och att poliserna skulle ha sprungit med hans signalement antar jag att vi inte behöver prata om.
2. Det var poliser (inklusive GS) kvar på plats. Varför kände Engström att han behöver rusa efter? Han kunde ju ha lämnat sina uppgifter till de som var kvar?!
3. Ingen av poliserna känns vid Engström.
4. Ingen annan varande på plats bekräftar att den har ägt rum.
5. Ser man på det polisiärt är det helt vansinnigt om de lät en person bara springa iväg från brottsplatsen sådär. Det är oerhört svårt att köpa att samtliga poliser ska ha missat detta.
6. Talar Engström sanning gällande att han började springa när poliserna hade nått barackerna så finns det inte en chans att det var "tomt på folk" när han kom fram. Poliserna sprang inte upp för trappan direkt. Och på väg ner har du YN, AZ och LJ.

Du pratar ofta om tur.
Snacka om tur om verkligen språngmarschen har ägt rum (på så sätt som Engström påstår att den har gjort) och att ingen märkte det? Vi hade väl ca 10-12 personer på plats runt Palme då? Addera några i bilar + GS med kollegor. Ingen har alltså sett detta?

Nej. Jag strök denna språngmarsch redan sent 90-tal

Nej, du extrapolerar lite väl ofta i dina antaganden, tycker jag.

Jag presenterade fakta. Endast fakta. Inte alternativ fakta.

Så för att alla ska förstå: Eventuella vittnesmål kring rörelsemönster har lågt "bevisvärde" eftersom de kan variera hos en individ, exempelvis på grund av de faktorer jag nämner och även andra faktorer.

Ja, det finns många möjliga förklaringar. Stilen är inget man kan dra någon slutsats av, varken åt det ena eller andra hållet (SE som GM eller vittne).

Hans första fru fick barn efteråt vet jag. Men ME har inga barn.

Håller med. Hans lögner blir "rimliga" om man tittar på honom som GM.
Det förklarar varför han säger att han bara är sekunder bakom LOP, varför han gör en språngmarsch etc.

Samtidigt måste jag säga att jag sympatiserar med människor som enbart ser på honom som en mytoman eller tramspelle. Jag har ju tidigare berättat om att jag har pratat med individer som var bekanta honom och just de beskrev honom lite så. De använde inte ordet mytoman, men de sa att han gärna "kryddade verkligheten" / "slirade på sanningen" och att de misstänker att han såg sin chans att vara i centrum/vara viktig och att det blev en snöbollseffekt av lögnerna.

Jag kommer bara hela tiden tillbaka till vad det är han ljuger om.
Jag kan inte riktigt skaka av mig att det känns utstuderat.

Varför är det viktigt för honom att vara precis bakom LOP?
Varför är det just med LP samtalet ska vara?
Varför gör han en språngmarsch?
Varför är han förväxlad?

Tittar man på honom som GM så förstår jag, men som vittne blir det knepigt

Du ljuger. Det är lite skamligt faktiskt.

Leif Persson förde ett klart och redligt resonemang om Engströms problem att hinna ut i tid för att vara mördaren. Detta illustrerades med en pedagogisk tidsaxel. Även en idiot borde ha kunnat hänga med.

Som bonus visade Leif dessutom problemet med att förvara det aktuella vapnet i en handledsväska av det typ Engström ofta bar.

Enligt vakten så talade han och Engström i några minuter. Utstämpligstiden var mellan 23.19.00-23.19.59.

För att ”komma runt” alibit så går SEkten här blint på Engströms uppgifter att han gick ut direkt. Man väljer alltså genomgående att betrakta Engström som ett sanningsvittne när det passar och påstår att han ljuger när det inte passar. Det blir bara larvigt.

Krister Petersson använder en annan metod för att förvränga sanningen. Han ändrar skamlöst på proceduren. Först prat. Sen utstämplig.

Vi behöver inte veta exakt när Engström klev ut på gatan. Men det finns ingen anledning att misstro vaktens version av det avslappnade samtalet på några minuter.

Så att Engström har ett vattentätt alibi är det mest troliga scenariot.

(Sen hade han varken något vapen eller något motiv men det vet väl de flesta utan SEkten vid det här laget?)

Jag ser att du fortsätter med den otrevliga tonen.
Nu är ju inte TP på tal. Innan skyllde du på honom. Så vad är problemet nu?

Vi har alltså 2 personer som säger att det inte rörde sig om ett längre samtal och vi har 1 person som säger (3 mån senare) att det rörde sig om ett samtal på några min. Om detta ens är före eller efter utstämplingen vet vi inte.

Därmed min slutsats: Vi vet inte när Engström kom ut på gatan.
Alltså: Man kan inte använda utstämplingen för eller emot Engström.

Att du bibehåller att han har alibi framstår i ärlighetens namn ganska så desperat.

Det är ju faktiskt så som du säger, att om ingenting (från annat håll) talar för att en sak har hänt, dvs uppgiften saknar stöd från andra vittnen på mordplatsen, är det troligast att uppgiften är falsk. Man kan tänka Ockhams rakkniv.

T ex språngmarsch, polis som nekar uppgiftslämnare, överhörning av vittne som lämnar signalement som stämmer på SE, LP sagt mörkblå täckjacka, deltagit i framstupa etc.

Allt detta saknar stöd hos andra på plats. Betänk också att väktarna inte hörde något om dessa otroligt viktiga uppgifter det säger en del.

Gick igång på detta lilla rollspel

Ok du har Frun hemma. Hon är sur för att du är sen som vanligt. Ni ska åka till Idre.

Nyhetssändning med signalement som träffar dig.

Du har stämplat ut innan mordet, men du minns inte när. Frun vill åka.

Vad gör du?