Juristprogrammet

Ja precis, det jag menade när jag skrev Jur/Ek!
Hm, ja alltså något jag verkligen hatar är orättvisa, jag vill känna att jag verkligen gör skillnad i mitt arbete och att jag bidrar med något. Det enda som skrämmer mig är att det är ett måste att få höga betyg på JP för att få göra sin notarie tjänst.

Du behöver inte ha jättehöga betyg för att kunna sitta ting. Medelmåttiga till goda betyg räcker, om du kan tänka dig att sitta på en mindre attraktiv ort. 1/3 AB och 2/3 BA gör att du kan välja mellan ett flertal domstolar. Raka BA:n eller bara BA:n + några B:n kan dock göra det lite svårare. Brist på betygsmerit kan dock oftast lösas genom arbetslivserfarenhet eftersom man kan tillgodoräkna sig två års kvalificerat juridiskt arbete. Förutsatt att du inte har merparten B med enstaka BA.

Poängen varierar dock och det jag säger nu kanske inte är sant om fem år.

Du nämner att du vill göra skillnad och bidra med något. Vad detta innebär för dig är det bara du som kan svara på eftersom meningsfullhet är högst individuellt. Du har tidigare nämnt bl.a. investment banking som något du verkar intresserad av. Personligen har jag svårt att se hur detta skulle kännas meningsfullt, men det viktigaste är att det är meningsfullt för dig.

Edit: är du intresserad av att jobba i domstol på något sätt, dvs. som domare, advokat eller åklagare, är det såklart givet att du ska välja juristprogrammet.

Om man vill ha bra jobb som jurist så är bra betyg i stort sett ett krav*, så om det oroar dig så bör du nog tänka efter innan du ger dig på juristprogrammet.

Det finns ingen garanti, som Ungkarlsinredning säger, att kraven för att bli notarie kommer vara samma om fem år. Det finns heller ingen garanti att vi inte invaderats och tagits över av aliens. Men att notariepoängen skulle ändras så drastiskt på fem år ligger nog på ungefär samma sannolikhetsnivå.

(Det har varit hård konkurrens om notarieplatser länge.)




*Ja, finns ju alltid undantag, speciellt om ens farsa är managing partner på en byrå eller något. Men för oss vanliga dödliga så är det i allmänhet bra betyg som gäller.

Det här är en myt som måste dö.

Jag vet ett flertal personer med vad Flashback skulle betrakta som dåliga, men i verkligheten är medelmåttiga, betyg som jobbar på byrå. Ett par stycken har nyligen fått äran att kunna titulera sig som advokater. Ett par år in i arbetslivet har dessutom betygen ingen betydelse.

Ja, du får inte ha vad som (i verkligheten) är dåliga betyg för att ha en vettig chans, men du behöver inte vara mer än en medelmåtta för att kunna ha en god karriär.

Edit: skriver som en kratta.

För att kunna få jobb på de mest populära byråerna så måste du ha väldigt bra betyg. Att man måste ha väldigt bra betyg för att få jobb på någon byrå vore en myt, men det tror jag inte någon har sagt.

Så jag har inte alls svårt att tro att du har polare som jobbar på byrå med medelmåttiga betyg. Hade du däremot sagt att de gick direkt in på MSA eller Vinge eller liknande med mest B i betyg så hade jag inte trott dig.

Att "få äran" att titulera sig advokat betyder att man jobbat en viss tid på byrå och klarar av provet. Där görs ingen som helst skillnad vilken byrå man arbetar på, vad man tjänar, hur kvalificerat jobb man har (så länge det är ett juristjobb på byrå, förstås) så det betyder ingenting i sig.

Du har rätt i att betygen slutar spela roll senare, men var du jobbar/jobbat tidigare spelar roll. Och betygen är den enskilt viktigaste faktorn i vilka jobb du har möjlighet att få direkt efter juristprogrammet.

Nej, men du påstod i ditt inlägg ovan att du för ett bra juristjobb behöver bra betyg. En direkt osanning som inte är annat än skadlig för juriststudenter och potentiella sådana.


Man måste inte jobba på MSA, Vinge, Delphi, G&D, etc. för att kunna ha en framgångsrik karriär som jurist. Att Flashback är av en annan uppfattning är irrelevant.

Det är just det som är min poäng. Sen att det inte skulle betyda något i sig att någon blivit advokat håller jag inte med om. Det krävs mod, hårt arbete och en god arbetsinsats för att ta sig från nybakad jurist till advokat.

Jag sade att det "i stort sett" är ett krav, och det står jag fast vid.




Det beror på vad man menar. Någon kanske tycker att det är toppen att jobba med att skriva testamenten och lösa småtvister på en advokatbyrå i Motala. Men det är inte vad de flesta menar med ett bra jobb eller en framgångsrik karriär.

Sen finns det förstås en väldigt stor grupp byråer mellan nämnda fiktiva småbyrå och MSA. Men att låtsas som att ett jobb på en dussinbyrå skulle motsvara vad de flesta menar med ett bra jobb är nog mer skadligt än att påpeka att betyg är viktiga.




Din poäng är att man kan få advokattiteln på vilken dussinbyrå som helst, eller t.o.m. den fiktiva "Motalabyrån" jag hittade på ovan? I så fall så bidrar inte din poäng direkt till ditt påstående om bra jobb.

Jag kan överhuvudtaget inte se att mod spelar någon som helst roll för att bli advokat. Vafan behöver man vara modig för?

Att det skulle kräva hårt arbete beror på vilken byrå man är på - man måste jobba hårt nog för att ha kvar jobbet. God arbetsinsats är väl ungefär samma.

Men vad har det att göra med det faktum att det krävs bra betyg för (vad de flesta anser är) de bra jobben?

Att Flashback är av uppfattningen att det inte skulle vara ett bra jobb att vara advokat på en mindre ort säger mer om Flashback än verkligheten. Om Flashbacks verklighet är den du vill leva i får det stå för dig. De flesta lever dock inte i den. Medelmåttiga betyg innebär inte heller per automatik att du måste söka dig bortom storstäderna.

Återigen har du en skev uppfattning om vad som är ett bra jobb.

Mod är nästan helt avgörande för att du ens ska våga ta steget till att söka ett jobb som är utmanande och när du väl har fått jobbet visa framfötterna. Vissa har mer av det än andra. Om du funderar lite så kommer du garanterat att komma på många tillfällen i ditt liv då du har behövt utmana dig själv genom att vara mer eller mindre modig.

Det fetade ska läsas som Flashback.

Tycker fortfarande inte att det krävs mod att söka utmaningar eller söka utmanande jobb, men vi kanske har olika definition av mod. Båda våra definitioner kan säkert ha sin egen giltighet.

Ja, som sagt, vissa tycker säkert att det är ett jättebra jobb att vara småstadsadvokat (tack för den termen ). Men nu är det så att vi faktiskt skriver på Flashback, så då skriver jag på Flashbackares vis. Hade jag snackat med en polare som drömmer om humanjuridik så hade jag med "ett bra jobb" menat en sjyst position på en humanjuridisk arbetsgivare o.s.v.

Nåja. Jag känner till ett par advokater och exadvokater som klarat sig bra utan något av ovan.

Hur tänker ni om föreläsningar? Livsviktigt eller mest slöseri med tid? Vad gäller mig personligen kan jag inte se något samband mellan betyg och närvaro på föreläsningar. Det finns kurser där jag fått AB utan att i princip gå på en enda föreläsning och kurser där jag har fått BA fast att jag har varit på samtliga föreläsningar.

Edit: När jag tänker efter har jag nog i snitt högre betyg i de kurser där min närvaro på föreläsningar varit låg...

För mig har föreläsningarna varit i största del meningslös i T1-T3. Jag tycker dock än så länge att de faktiskt har varit givande i straffrätten dvs T4.
Rent materiellt är föreläsningarna alltid underordnade kurslitteraturen. Enda fördelen är ju att vissa av pedagogiska skäl föredrar föreläsningar. Jag måste instämma att det stundvis kan hjälpa förståelsen för böckerna om föreläsaren är bra.