Citat:
Ursprungligen postat av
Alkibiades
Jag tycker det finns en överdriven förväntan på hur bra den svenska bredden skall vara på damsidan (därav min kommentar på ditt inlägg). Jag själv tycker det är bra om vi har 8-10 åkare i sprint respektive distans som håller bra eller OK nivå internationellt.
Om vi tittar på helgens tävlande i Falun så är det bra åkt av en comebackande Moa Lundgren. Jag bedömer att hon håller Ilars nivå på distans (i fristil), dvs någonstans topp 15-20 i världscupen (kanske lite bättre i jaktstart eller masstart), och hon ingår inte ens i A-landslaget. Elina Rönnlund tycker jag också överraskar positivt i fristilsloppet. Alicia Persson tycker jag utifrån hennes nivå överraskar i fristilsloppet (men kanske lite sämre i sprinten men det var svårbemästrade förhållanden) vilket är väldigt positivt. Lite oflyt för Hallqvist i sprinten typ.
Att en förstaårssenior tar världscuppoäng i både sprint och på distans som Rosenberg gjorde, dessutom i en tuff tävlingsform som touren utan att ha laddat på höjd tycker jag också säger något positivt om den svenska bredden.
Titta vi pa de olika landslagen så blir mitt omdöme så här: I A-landslaget har Ebba, Emma, Hagström och Ilar gjort det bra (lite ojämn på Ilar kanske), OK av Dyvik. Att Jonna fick en segdragen förkylning inför säsongen, att Ebba drabbades av covid och Ribom och Ilar varit småförkylda tycker jag inte säger något om bredden. Lägg till utbrytarna Frida och Maja som gjort det bra (även om Maja haft en dalande form). I Team Bauhaus har som sagt Moa Lundgren gjort det bra i sin comeback och Rosenberg charmat alla i sin tourpremiär. Lisa Ingesson åkt bra på nationell nivå även om touren som världscupdebut blev tuff. Däremot har ju Moa Hansson och Louise Lindström varit två stora besvikelser men de har ju haft problemfyllda försäsonger. I Team Svenska Spel har Ingrid Hallquist gjort det OK eller bra och Elina Rönnlund gjorde ju som sagt det bra i fristilsloppet nu i Falun. Jenny Solin har åkt en hel del men hon har inte tagit de chanser hon fått. Summa summarum av landslagsverksamheten, av 14 damer har tre underpresterat.
Utanför landslagverksamheten är väl problemet att vi har haft så få äldre åkare, för många har gått över till långlopp eller lagt av. Heder till att sådana som Modig och Henriksson som håller i en ändå, men när en sådan som Modig inte är i form så märks det när hon lojalt ställer upp i världscupen när ordinarie åkare lämnar återbud.
I grunden är vi långt ifrån den bredd som finns i basen i Norge och det slår även igenom när man tittar på bredden precis under vår topp i Sverige. Håller vi en bra nivå på våra 8-10 bästa åkare samt att vi har en talangutveckling som fungerar så tycker jag vi skall vara nöjda. Angående Norge så kan man fundera på hur det gått för elitlandslagets Julie Myhra eller Marte Skaanes denna säsong eller rekruttlandslagets Hedda Östberg Amundsen, Karoline Simpson-Larsen eller Synen Arnesen. Men som vi såg i Falun, när det går dåligt för dessa så kliver andra norska åkare fram som Sigrid Foeyen, Emma Kirkeberg Mörk, Maaren Wangensteen eller Nora Sanness. På så sätt märks det inte på samma sätt som i Sverige när åkare i landslagsverksamheten inte presterar.
Flyttar mitt svar hit.
Jag håller i grunden med dig, men det som är påtagligt är de många återbuden och sjuk-/skadefrånvaro på damsidan samt brist på utveckling på herrsidan (med Calle och Anger som undantag i år).
Så även om t ex Moa L är på väg tillbaka så har ju Louise L, Moa H, Modig, Solin, Henriksson, … kört mycket sparsamt i vinter. Man skulle vilja att det var fler positiva överraskningar än negativa, men jag tycker de negativa är i majoritet.
Jag skulle vara nöjd om vi alltid kan fylla vår kvot i världscupen med åkare som åtminstone har chans på topp 30. Men där har vi inte varit i vinter.
