Citat:
Ursprungligen postat av
JustZlatan
Visste inte att det var så bra lön att vara personlig assistent, det verkar vara ett ganska bra jobb. Skattefinansierat också. Man slipper en massa människor också, bara en att hålla reda på?
Ja det är enda tillsvidareanställningen jag någonsin haft.
För mig är det klara fördelar i att det är åt en nära anhörig, så även om de andra rent tekniskt kan ta korta tupplurar inne på sitt rum om de är lite smidiga med det och garanterat vaknar kvickt på tilltal, så kan jag rakt upp och ner säga att jag haft det svårt hemma, haft svårt att sova och sedan slockna på soffan i teverummet rakt upp och ner i tre timmar.
Bara det att jag kan sitta i teverummet om dagarna är en fördel jag har som de andra inte har.
Brukaren är inte så förtjust i att andra ser denne sitta och spela candy crush när kanske annat skulle behövt göras, även om jag tycker att det är att göra lite väl hårda anspråk på privatlivet.
Så kvällar är bra betalt, och arbetsbördan låg.
Då nätterna är väldigt lågt betalda är snittlönen för timmarna jag är hemifrån bara drygt 130 kronor timmen.
Men den allra största fördelen med att jag har väldigt mycket egentid då inget behövs göras innebär att lönen för tiden jag faktiskt behöver göra något är närmare 500+ kronor timmen.
Runt 850 kr/h för praktiskt aktiv arbetstid på en maximalt lugn dag.
Så på så vis är lönen extremt bra.
Å andra sidan hade jag inte haft något emot att kanske en vecka per månad jobbat mycket mer för mycket mer lön. Det räcker inte hejdunders bra till en familj på 5 per plus två tonåringar som besöker ibland.
Jag menar, Volvos VD jobbar säkerligen en hel del, men jag betvivlar att hans faktiska arbetsinsats på en timme motsvarar vad jag gör på en hel månad med ett extradygn.
Visst, hans ekonomiska produktivitet är en sak, men den praktiska ansträngningen kan omöjligen jämföras trots att jag har ett relativt lågt tempo.
Med det sagt hade jag gärna haft ett normalt 8-5 jobb, men bara om jag antingen tjänade 50K plus pendlingsomkostnadereller mer (förutsatt att det var lika trist som detta men jobb hela tiden), eller kände att det var ett extremt intressant och givande jobb och bara tjänade runt 35K eller mer.
Att ha 23 lediga dagar per månad plus lågt genomsnittligt arbetstempo är oerhört värdefullt.
Jag blir inte direkt utbränd av jobbet, men känslan av att det är ett meningslöst jobb är lite nerbrytande.
Jag menar inte att det är meningslöst att ta hand om någon som behöver det, det är väldigt meningsfullt.
Men jag menar att världen ser ut på det sättet att en vuxen människa vid sina sinnes fulla bruk behöver den sortens hjälp, och att jag bara kan se på under de svåra dagarna när lidandet är högre än annars, det är väldigt avtrubbade då det inte går leva med att bemöta det med allt för ingående empati.
Jag tror det är ganska vanligt att människor i vården blir avtrubbade.
Visst kan de ha en viss yrkessympati, men det är väldigt tungt att vara maximalt känslomässigt engagerad i sina vårdtagare, och det går inte riktigt med hedern i behåll att på empatiskt plan ignorera vårdtagarnas lidande och sedan leva vidare under fritiden som om det aldrig hände.
För min del kan det vara annat som spelat in också, men jag har väldigt svårt att bry mig om någon annan alls än min fru numera.
