Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Nu har jag läst hela materialet, och jag tycker att det som Lukas berättar - alltihopa om familjens situation, men särskilt om själva händelsen - har sanningens prägel. Jag tror inte att det var han. En sådan himla otur att han inte hann iväg därifrån med flickan! Det var ju bara en fråga om dagar. Vilket också får mig att tänka, att det inte var han - för han visste som sagt att det bara var en fråga om dagar. Hade han stått ut så länge med den arbetsbördan, så kunde han stå ut några dagar till. Sedan hade det varit bara han och J, och allt hade varit mycket enklare och lugnare för honom. Varför skulle han flippa just då?
Men jag undrar om I kan ha gjort något, i rena ilskan över att L skulle flytta iväg med J? Hon unnade kanske inte L och J att komma iväg och få ett vettigt liv tillsammans? Kan hon till och med ha varit så djävulsk, att hon planerade att L skulle få skulden?
Du är inne på något här känner jag! Jag har funderat i liknande banor. Jag tänker två alternativa scenarion.
1. Om L hade flyttat hade I blivit ansvarig för underhåll av barnet. Även om han hade fått ensam vårdnad hade rätten säkerligen tvingat henne till umgänge Hon har ett flertal gånger uttryckt att hon inte ville ha barnet då det var för jobbigt. Bästa lösningen är ju då att göra sig av med barnet och helst den krävande och kärlekskranke L också. Hon påstår ju att hon har en bakgrund inom vården så hon kan mycket väl ha skadat barnet, antingen med flit eller pga dålig impulskontroll, sedan dragit för att ha ett alibi då symptom skulle upptäckas med fördröjning och dessutom var L oerfaren som förälder, helt slutkörd och deprimerad. I kanske räknade kallt med att L skulle larma men för sent och då även bli misstänkt. Scenario 1: den skyldige är I.
Men så har vi ytterligare ett scenario. Det har gnagt i mig och går inte riktigt ihop.
2. I skickar ett meddelande till L och skriver "Tänk för helvete på vad du säger." Sedan skickar hon ytterligare ett meddelande "Jag älskar dig" . Många har ju kommenterat på detta och funderat över varför hon skrev så och vad hon menade med det.
Väl på sjukhuset är I väldigt stressad över att polisen ska prata med sönerna. Hon uttrycker också att hon kommer bli av med barnen. Både I och barnens pappa är noga med att berätta för polisen vad sonen V:s historia är. Varför då, har jag funderat över. Neurologspecialisten uttalade också att flickan, utöver hjärnblödningar, hade blödningar i ögonbottnen som såg ut som vid fall eller en bilkrock, dvs vid yttre våld. Tänk då följande scenario? L somnar av utmattning och hör inte bebisen vakna. Någon av pojkarna vaknar och tänker att de ska hjälpa till, så de går in i sovrummet och lyfter upp J men tappar henne i golvet. Panik uppstår och L vaknar, kollar till J men förstår inte att detta är livsfarligt och ringer inte till ambulansen direkt. När hon väl börjar krampa och slutas andas ringer han i panik och berättar för I om vad som hänt. För att skydda brodern som tappat J, och för att inte framstå som helt inkompetenta föräldrar som försummar sina barn, så hittar de istället på historien om hunden och utelämnar att en av pojkarna tappat J av misstag. Därför är de också helt tysta på sjukhuset och ställer inga frågor, för de vet att J ramlat och slagit i huvudet. Därför är den informationen heller ingen nyhet för dem när sjukvårdspersonalen informerar om Js skador. Deras suspekta beteende på sjukhuset handlar alltså om att de försöker mörka sanningen för polis och sjukvårdspersonalen. L har sagt att han älskar pojkarna som sina egna och väljer därför att skydda dem och hellre ta smällen för det inträffade. Det är därför J skriver i meddelandet att han ska tänka på vad han säger och för att säkra hans tystnad lägger hon till ett manipulerande "Jag älskar dig" för hon vet att det är det enda han vill höra.
Vad tror ni? Skulle scenario 1 alt 2 vara troligt?