Hur svarar ni någon som vill låna pengar men ni inte vill låna ut till?

Oh shit, jag som just tänkte fråga dig om jag kunde låna några hundra…

jag värdesätter vår vänskap för mycket för att förstöra den…

Eller bara nej tyvärr

Låna ut till syskon, mor, far eller sina närmaste vänner som man kännt länge är ju sällan problem, såvida det inte är missbruk eller sociala problem involverade.

Flyktiga bekanta bör hänvisas till att se över sin ekonomi och vad de spenderar sina pengar på

Brukar säga att jag tidigare har lånat ut pengar, men att det alltid har lett till problem och att jag därför av princip aldrig lånar ut något till någon. I förekommande fall stämmer detta för egen del, men det behöver ju inte din motpart veta om så ej skulle vara fallet för dig. Respekterar inte denne detta, så är det dennes problem och inte ditt.

/AI

Nej.

Det jobbigaste är ju den där kompisen som alltid "glömt" plånboken.
Men fenomenet har försvunnit mer och mer då man bara kan kontra med "ok, swicha över pengarna då", då kommer dom inte undan med en gratis lunch som man sen aldrig får tillbaka.

Brukar säga att det går bra att låna pengar från mig men då ska vi gå ner tillsammans till banken och få ett skriftligt bevis på att lånet återbetalas inom 1 år annars så har jag juridisk kraft att föra pressanklagelser.
De blir snabbt ointresserade av att lånet.

Finns endast två personer i mitt liv som jag skulle låna pengar till, och det är för att jag skulle inte bry mig om de inte betalade tillbaka, oavsett summa.

Generellt så om någon behöver låna ett litet belopp så behandlar jag det mentalt som en gåva.. tänker aldrig be om det tillbaka.

Det finns ett bra ord i svenska språket: "Nej".

Lånar aldrig ut till folk förutom syskon och syskonbarn.

Lånade ut en gång till en före detta arbetskamrat men pengarna såg man inte igen och nästa gång personen hörde av sig så ville han låna pengar igen och fick ett blankt nej, har sen dess aldrig hört av sig igen.

Det jag har lånat ut till syskon överstiger 60k och räknar inte med att få tillbaka pengarna, men ser hellre att att de och deras barn inte blev hemlösa samt att de kunde göra göra saker med sina barn under sommaren (hon fick ej någon lön av sin före detta arbetsgivare under några månader, VH-assistans).
Det är inga pengar som jag saknar och jag har hellre en god relation till mina syskon än att bryta kontakten med de.

Jag säger att jag har som princip att inte låna ut pengar. Trots att jag inte har det. Skulle kunna låna ut till familjemedlemmar men troligtvis inga vänner.

Personer som vill låna en hundring har troligtvis ingen skam i kroppen och skulle inte dra sig för att inte betala tillbaka. Hade jag behövt låna ett par hundralappar av någon skulle jag skämts ögonen ur mig och antingen avstått köpet eller fixat ett kreditkort istället.

Säg att du som princip inte låtar utan pengar särskilt inte till vänner då det riskerar att leda till dålig stämning om man skulle bli oense om pengarna.

Kan vederbörande inte ta det så är det ingen lämplig vän.

Ingen har frågat mig om de kan låna pengar.
Men ett svar kan ju vara; jag har som princip att endast låna ut pengar till familjemedlemmar.
Svårt att argumentera mot principer.