Hur svarar ni någon som vill låna pengar men ni inte vill låna ut till?

Lunch, öl, taxi etc betalar jag gärna och räknar med att det komms ihåg. De som uppenbart är snyltare får stå för sig själv hädanefter, om det visar sig vara så.

Ett bra sätt att sålla agnarna från vetet, en femhundring är en billig peng för att få reda på om det är någon värt att umgås med

Egentligen kommer idén från det helt motsatta. En tjej som jag var lite kompis med förklarade varför hon inte kunde betala sin del av den ganska dyra lunchen på det sättet.

Ett nej brukar vara tillräckligt, eller något synonymt till det funkar med. Man ska inte krångla till saker i onödan tycker jag.

Det räcker med ett enkelt Nej

Varför ska man hitta på ursäkter eller förklara sig?

Haha, herregud.

Brukar säga nej, men om jag inte säger det. Så frågar jag när jag får tillbaks pengarna. Brukar ofta resultera i att de blir tysta.

Nej fungerar utmärkt. Nu har jag få vännner/bekanta som tigger pengar utan jag erbjuder oftast att låna ut vid behov när det kommer upp.

Är man fräck nog att låna av en bekant, så är man ofta fräck nog att ifrågasätta. Vissa av oss har tillräckligt med tryck i lungorna för att markera, men alla vill inte riskera konflikt, och vill således ha ett bra sätt att sätta punkt på.

Har få vänner men bra vänner.

Jag lånar inte ut 100-150:-
Dom kan få 159:- det är så lite pengar.

Lånat ut 5600:- som mest.
Polare i Norge behövde pengar till första hyran.
Han hade ju precis skaffat jobb så det va ju lugnt

Jag tycker bara att du säger som det är.
Att du har lånat ut flertalet gånger och aldrig får pengarna tillbaka.
Du har helt enkelt slutat att låna ut till folk du inte känner så bra.

Försöker snubben smickra dig och lova pengar eller dittan och dattan.
Alltså fortsätt bara köra stenhårt gör en pedagogisk beskrivning om hur det inte är kul att vara orolig om man ska få pengarna tillbaka och att det i långa loppet handlar tillslut om tusenlappar.

Det är inget konstigt att bara säga som det är.
Såna där personer dont give a shit och går vidare till nästa person.
Visst kanske gör dom sig till offerkoftor men följ inte med deras sjukdom.

Man säger nej och behöver inte precisera varför.
Är de dina riktiga vänner kommer de acceptera ett nej.

Det förstår jag att det är säkerligen vanligt förekommande. Tänker ändå att jag åtminstone skulle agera utifrån perspektivet att jag har ingen skyldighet att deklarera något alls om jag inte har lust med det. Skyldigheten borde rimligtvis ligga hos den som gör förfrågan.

Vad jag försöker få sagt är att jag ser det helt enkelt som att jag står upp för mig själv om jag säger nej till något jag inte vill, snarare än att det blir en konflikt som jag bara vill undkomma. Inget fel med det