Definiera det perfekta livet

Ursäkta att jag försökte hjälpa. Jag glömmer ibland bort att den vanliga människan bara vill tjöta skit, dricka bira och eventuellt mötas precis på den punkt de känner att de är i stunden.

Vilket innebär att dessa försök till djupare förståelse gör lite skillnad, för du är ej intresserad av filosofi, du ville bara bekräftas och höra att någon annan broder kan relatera. Du kanske bara råkade hamna här av en slump, kanske under någon fylla själv i vardagsrummet med surfplattan i högsta hugg.

+1

Ett bra liv är när man kan ta sig an krävande utmaningar, ge sig fan på att lyckas, och iaf ofta också lyckas, t ex i fysiska aktiviteter, utbildning, jobb, familjebildning, bostad, resor, bokläsning...

Men skit i facebook och instagram och liknande. Skit i Netflix. Lev istället. Aktivt.

Även Flashback.

Även solen har fläckar.

Det var en gång i min ungdom som jag var totalt övertygad om att jag skulle dö. Det var det bästa som hänt mig för det gav mig perspektiv på tillvaron, vad som är viktigt och vad som är brus.

Efter det skulle jag säga att jag lever det perfekta livet, där jag värdesätter de små sakerna i tillvaron och lägger inte så mycket vikt vid vad andra tycker och tänker om mig.

Generellt kan jag väl säga att pengar är bra till en viss gräns, så länge man har så man kan täcka sina basala behov och lyxa till det någon gång ibland. Efter det gör pengar inte en så mycket lyckligare, jag säger inte att dom inte gör en lyckligare för det gör dom men inte på samma sätt som till när basbehoven är täckta. Därefter kommer familj och vänner och nära relationer (anledningen att jag sätter pengar till basbehov först är att jag inte tror folk som har familj och vänner blir särskilt lyckliga av att svälta ihjäl ihop).

Att äga saker är i princip meningslöst om man inte har någon man bryr sig om att dela det med eller berätta för. Det är stor skillnad att berätta om sin äventyrliga resa i djungeln för någon man gillar och känner än för någon random person på krogen.

Visst hade det väl varit kul att komma på något som man blir känd för som Da Vinci eller Einstein men de stora upptäckternas tid är nog tyvärr förbi så på sin höjd får man nog räkna med att få namnge en okänd skalbaggsart som endast en handfull biologistudenter får höra talas om eller hitta någon metalldopning som någon enstaka fysiker får höra talas om så även om det kan vara något att sträva efter så ska man nog inte gå och må dåligt över att man inte lyckas bli känd.

Skulle nog säga att du har både rätt och fel.

Jag kan helt ärligt säga att mina barn är det enskilt bästa som hänt mig och den enskilt största glädjekällan i mitt liv. Att få vara med och forma en ny liten människa är fantastiskt.

Det är också den enskilt största oroskällan i mitt liv. Innan spelade saker inte så stor roll så det är först med barnens intåg man ser sin egen dödlighet som något negativt. Som jag skrev ovan var jag säker på att dö en gång i min ungdom. Visst det var inte optimalt och jag tyckte synd om mina föräldrar men på det stora hela spelade det mindre roll. Då klippdök jag, dykte, sysslade med olika extremsporter för adrenalinkickar. Allt det där har jag lagt av med sedan jag fick barn eftersom jag vet att de behöver mig. Så jag har bytt en form av lycka (ytlig, snabba fixar) mot en annan (djupare, mer konstant).
Man oroar sig även väldigt mycket för barnen så de inte hittar på något dumt och dör eller förstör sina liv och denna oron är det enskilt största negativa med barn. Det är något man själv inte kan påverka så man är rätt hjälplös. Detta vittnar dock om lyckan med barn för om man bara hade tyckt att barnen gjorde ens liv skit skulle det ju inte göra något om de lekte våga ta i vajern på tågvagnstaken...

Bra hälsa. Ett arbete man trivs med och en bra lön. Bra relation med släkt och vänner. Ett sunt äktenskap. Inga ouppklarade oegentligheter.
Ett bra boende. Trygg ekonomi.

Givande hobbys. En bra bil. Egentid.

För mig: Att bo ute i naturen, i en skog, på landsbygden. Att ha en fru och barn. Att ha ett jobb som man trivs på och som man mår bra av... Alltså bra arbetsmiljö.

Alternativt att inte ha något jobb alls och vara ekonomiskt oberoende.

Mitt perfekta liv är att må bra, ha fru och barn och att vara ekonomiskt oberoende. Har jag dom tre sakerna så kan jag dö lycklig.

Frånvaron av rädsla och inre tomhet.

Rent bokstavligt , det perfekta livet kan bara levas av den som vet allt om allt, och har inteligens nog att koppla ihop oändliga tankekedjor..

Men det perfekta livet som uttryck är bara ett snabbt sätt att uttrycka sej på.
Emedan alla vet att man menar något som ingen kan förklara

Nyligen har jag åter förstått något om lycka som var en självklarhet för mej som barn men som jag sedan glömde bort i många år

Det finns inget perfekt liv. Att vara frisk hela livet och slippa arbeta för sitt uppehälle är det "bästa" man kan uppnå.

Det bästa är att aldrig bli avlad eller född till att börja med.