Citat:
Har tänkt en del på den skam han måste känna just nu. Han har blottat precis allt i sitt liv. Det måste vara något helt astronomiskt pinsamt att befinna sig i den kroppen just nu. Vad kan dottern ens tänka om honom? Pappa, är det där verkligen du? Ja, tydligen för jag känner igen dina fötter. Ser din snopp ut sådär? (Även om den är blurrad). Varför vill du ligga med en fjortis? En tjej som är flera år yngre än mig till och med? Hur kunde du göra så mot mamma? Mot oss? Pappa, du är sjuk och måste söka hjälp. Varför pappa? Varför dög inte vår familj åt dig? Vad svarar man på alla dessa frågor? Försöker man ens svara? Hur utvecklar sig samtalen i hemmet? Förlåt liksom? Jag har svikit er och förstört allting. Jag förstår om ni aldrig vill se mig igen. Hur kan det kännas att se sin dotter i ögonen och veta att hon förstår att jag vill knulla med barn? Han går från älskad till oönskad inom loppet av ett par dygn. Chockfasen måste vara oerhört utdragen i ett sånt här fall. Om jag var sonen hade jag bara suttit och gapat i flera veckor, nypt mig i armen och hoppats att mardrömmen ska vara över. Har det här verkligen hänt på riktigt? Min pappa?
De kan ju knappast sitta och äta tillsammans. Han är med största sannolikhet ensam i lägenheten medan familjen flytt till morföräldrarna. Allt annat är otänkbart. Det måste göra så ont att möta varandras blickar att det är rena tortyren att vistas i samma rum. Stackars jävla familj.