Citat:
Ursprungligen postat av
redlineoffside
Du är fattig.
Alla som lever fattigt är fattiga.
”En hög med pengar som förmodligen räcker livet ut” säger ingenting med din kassa levnadsstandard.
Vad ska du ens med pengar till. Leva snålt och fattigt utan att arbeta?
Har aldrig förstått mig på snålande och folk som vänder på varenda krona.
Det är knappast dem som brukar bli rika.
Rik blir man av att generera mycket pengar. Inta av att snåla.
Au contraire, jag har nog för att inte behöva titta på priserna när jag handlar. Jag har nog för att handla saker jag behöver till mitt hus utan att oroa mig. Jag samlar på gamla böcker och adderar regelbundet till min samling. Dricker nymalet kaffe, s.k. "single estate" från en gård i Bolivia. Hemma har jag möbler av god kvalitet från ansedda designers. Jag lever ett bekvämt liv och hade kunnat leva i sus och dus om jag ville, men det är min övertygelse att detta är skadligt för det andliga livet.
Jag har ätit på min beskärda del av stjärnkrogar, jag har umgåtts i de finare salongerna och så vidare. Efter ett tag kom jag till insikt att det livet var ihåligt och tomt. Jag la mig av med dyra vanor och att ständigt söka efter materiell välfärd och istället flyttade jag ut på landet och ägnade mig åt andlig tillväxt, och började leva mer som jag skisserade i mitt första inlägg, vilket du citerade. Lustigt nog
ökade min förmögenhet genom denna omställning, trots att jag arbetade mindre.
Fattigdom är ett relativt begrepp som är beroende av en jämförelsepunkt, och jämfört med genomsnittet i Sverige lever jag ett bekvämt liv och jag skulle tro att jag har mer än de flesta på banken. Sen att jag inte åker Jaguar längre, eller äter middag på Tranan, betyder inte att jag är fattig, det handlar enbart om prioriteringar.