Läkaryrkets framtid negativ?

Stort tack för ett så bra svar! Jag har funderat lite på radiolog/patolog/psykiatri. Det som lockar mest med psykiatri är att det omöjligen kan ersättas av AI samt bristen som innebär att man snabbt mår ÖL-tjänst.

Men behövs verkligen 1 läkare per 100 människor. Känns ju absurt! Om läkarlönerna blir ännu värre, kommer jag åtminstone göra allt i min makt för att ta mig utomlands.

Huruvida det är moraliskt rätt då jag får utbildningen betald är en annan fråga.

"Investering värd att göra", det säger en hel del om er sort och påvisar hur jävla kontraproduktiv Sveriges läkarutbildning är ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vad sägs om att först sätta sjuka människor i fokus? Göra det som ni avlägger Hippokrates ed för?

Psykiatri är väldigt tacksam specialite. På vissa kliniker blir man färdig på fredagen och blir överläkare på måndagen (det har givetvis med att man ska kunna fatta intagningsbeslut vid tvångsvård)

St lönen ligger kring 50 k. Går du jourer då tillkommer det en hel del så du kan lätt komma upp i 100 k redan som ST. Fördelen är att du slipper s.k. nattjoursveckor som är standard inom somatiken. Det innebär att all tid efter 16 alt. 17 betalas ut i Cash eller timmar. Inom somatisk utnyttjar de verkligen s.k. förskjuten arbetstid så du kan på vissa akutmottagningar då börja 10 eller 12 och sluta 18 eller 21 vare sig man vill eller ej utan att tjäna en enda spänn. Det försvårar också om man har eller vill ha familj framöver.

Menar inget illa, men förstår inte om du menar att det kommer bli bättre eller sämre?

Fler människor som behöver vård talar för att läkarna blir än mer oumbärliga. Fler människor som når 80+ talar för sänkta läkarlöner då staten får mindre pengar pga alla pensioner.

Tack för ett mycket bra svar återigen! Kan man påverka arbetstider när man gör sin BT eller ST? T.ex att bara jobba måndag-fredag dagtid, eller är det bara att acceptera de arbetstider man får?

Jag kommer välja en ST som jag finner intressant och som inte inkräktar alltför mycket på mitt privatliv. Vill kunna jobba 8-17 och därefter släppa jobbet totalt, utan att behöva frukta för påtvingad övertid konstant. Om möjligheten till övertid finns när man är intresserad är detta dock mycket positivt. Skulle du säga att psykiatri stämmer bra överens med detta?

Det var så lite så😊. Redan ett år in på ST så kan man bli tf ÖL speciellt under somrarna..det innebär mer ansvar men lönepålsag på 10-15 k i månaden.

Patologer gör sällan obduktioner om det är ett stort intresse. Minns någon siffra som förvånade mig men det var inte mer än 10 eller 5 % av tiden som gick åt till obduktioner och resten var att kolla på olika vävnadsprover pch analyser. Tror det var kanske 1-2 i veckan där jag studerade men kan ju såklart vara olika men det är inte då som man kanske tror att man obducerar 1 eller 2 om dagen.

Det beror nog på var du är patolog. Är du patolog i labb/sjukhus så kollar du biopsier varvat med obduktion. Är du dock patolog på rättsmedicin gör du väldigt många obduktioner.

Gällande hela diskussionen i sig då skulle jag säga att en människa nog kan vrida och vända på alla möjliga olika perspektiv och funderingar. Det som, enligt mig, är den mest kraftfulla och drivande kraften till framgång är att göra något för att du helt enkelt vill det.

6 år + 6 år av funderingar, tvivel, bitterhet, oro och ångest bara för att välja en karriärs-väg som under århundraden varit stabil och lukrativ för många människor är kanske inte lika värdefull för den som egentligen inte vill.

Kanske hade ett yrke som, simpelt men vackert, inspirerar någon naturligt drivit den personen mycket längre i livet.

Ja lätt. Vet inte vilken stad du tänkt dig men finns bra kliniker.Har aldrig upplevt att de tär några som helst problem med att gå hem i tid. Finns det en jourverksamhet så tar denna vid så man slutar vid 16. Går du tex ett nattpass så kan detta täcka upp i timmar så att du kan jobba 8-14.30 hela månaden med samma lön och är chefen schysst så påverkar det inte din ST. Finns olika varianter av jourer beroende på klinik. På vissa ställen får man betalt dygnet runt oavsett om du jobbar eller ej,på andra är der vid s.k. störningar dvs om ngn ringer och du är hemma så räknar det som 30 minuter x2 oavsett om det tog 1 minut att svara. På vissa ställen har man "jourberedskap" dvs typ svara i telefonen men du kan vara hemma eller a lfri plats med viss inställningstid. Finns alla varianter. Ersättningen varierar men är alltid minst dubbel nattetid, kan över vara x4 om kortvarsel,helger

Man kan släppa jobbet när man kommer hem, kollegor är ofta prestigelösa och tror inte jag sett så många FL pappor som på vissa psykiatriska kliniker. Du kan jobba hemifrån någon dag i veckan, det finns öppenvprdsmottagningar,slutenvård,mobila akutenheter om.du gillar hembesök eller besök med kort varsel, internetmedicin,akutmottagningar/jourverksamhet. Allt går att anpassa utifrån ens egna preferenser och man kan lätt alternera inom en klinik också.

Mitt råd är att undvika ALLMÄNMEDICIN av flera skäl även om det "verkar roligt" eller för att "inte tappa kunskap" .Det är eller kan vara spännande men slitsamt och jobbigt/krävande patientklientel.

Jag pluggade i en studentstad och i anslutning till ett stort sjukhus var patologen men det var typ 10 + år sen så det kan ha ändrats såklart. Men det beror säker som du säger på arbetsplatsen.

Känns som att jag bara håller på att tacka dig, men tack igen! Du ger verkligen grymma svar! Tack också för att du inte ger mig några morallektioner haha.

Allmänmedicin tilltalar inte mig det minsta bortsett från att det verkar finnas mest hyrläkaruppdrag haha.

Vad menar du med FL pappor? Förstår inte förkortningen. Och en sista fråga, om det inte är alltför personligt: vad är du specialiserad inom? Trivs du med ditt jobb så pass mycket att du skulle rekommendera någon att bli läkare idag/hade tagit samma beslut med facit i hand?

Absolut ingen fara! Ja förlåt det innebär föräldralediga pappor vilket kan variera beroende på arbetsplats och specialité tycker jag iallafall. Det är bara min personliga åsikt men efter utbildning och massor av praktik och olika arbetsplatser så skulle jag nog säga att det är lättare stt kombinera bsrn och karriär inom vissa medicinska områden.

Ja jag skulle absolut uppmuntra andra att bli läkare och det är det bästa valet jag gjort i mitt liv förutom mina barn såklart. Skulle inte ha flera barn om jag inte jobbade som läkare och kunde försörja barnen..tror inte att någon skulle anställa mig med flera småbarn om jag inte vore utbildad. Jag jobbar inom psykiatrin och fullkomligt älskar det efter alla dessa år snart 8 år. Jag fick ST direkt efter att man AT avslutats. Var dessutom gravid men blev ändå anställd och fick tillsvar typ stort grattis,vi lögger in föräldralön så fort barnet kommer eller ngt liknande. Som ST har du bra ingångslön, diverse förmåner,bla föräldralös, aldrig problem att få semester,mycket jourkomp, känns inte alls slitsamt som på somatiska avdelningar där jag blev riktigt fysisk trött och då var jag inte ens 30 fyllda. Jag har aldrig ngn klump i magen,jag ser fram emot att arbeta och det känns för mig inte som ett jobb utan jag har det som ett intresse och jag känner glädje och stolthet över mitt yrke. Jag har inga problem med att kombinera olika intressen och jag lägger arbetet bakom mig när jag kommer hem. Jag hämtar mina barn tidigt flera dagar i veckan och de har tom sagt till mig att de vill stanna längre för att leka eller vara på fritids. När jag vikarierade fick jag typ skynda mig till 17 för att mitt barn inte skulle vara ensam kvar, nu vill ingen bli hämtad vid 14.30 när jag att den möjligheten.

Jag skulle bli glad och inte avråda mina barn från att bli läkare.

Angående stafettläkare som det stod om ovan så finns det stora möjligheter till det även inom psykiatrin speciellt på mindre orter.

Lycka till med studierna! Det kommer att bli bra ska du se !