Läkaryrkets framtid negativ?

Men hur tänker du nu? Du sa det själv: antalet utbildningsplatser har ökats kraftigt i Sverige. Dessutom pluggar väldigt många svenska medborgare till läkare i utlandet, med målet att jobba i Sverige. När du är färdig med din legitimation tror jag knappt det behövs stafettläkare.

Kan ligga mycket i det du säger, men enligt allt jag hittat verkar problemet bestå i många år framgent. Samtidigt är det ju i bästa fall 12 år kvar tills jag är specialiserad, och det är mycket möjligt att du har rätt.

Det saknas egentligen inga sjuksköterskor anställda i Sveriges 21 Sjukvårdsregioner. Tvärt om det finns sannolikt för många anställda med sjuksköterskeutbildning.
MEN problemet är att uppemot 55-60% av alla anställda sjuksköterskor jobbar heltid som administratörer på sjukhusens administrativa avdelningar. Dessa sjuksköterskor går runt mellan möten ”ledningsgruppsmöten” etc i civila kläder och träffar aldrig någon patient.

Om bara hälften av dessa sjuksköterskeutbildade administratörer återgick till sjukvårdsgolvet och sjuksköterskejobbet med patienterna - skulle vi lösa problemen med den sk ”sjuksköterskebristen”.
Det är nämligen inte brist på sjuksköterskor - men regionernas anställda sjuksköterskor har valt att jobba med andra saker. Saker som inte innebär att möta sjuka, obekväma arbetstider, korta semestrar, illasittande sjukhuskläder och vara underställda läkare. Istället kan de strutta runt i privata kläder, sminkade, med smycken och målade naglar, höga klackar, parfym med obegripliga administrativa titlar och 5’-10’ till i månadslön.

Om man nu ställer sig frågan vad man enkelt skulle kunna göra för att förbättra ett problem. Den sk ”Sjuksköterskebristen” har gått som ett mantra i media sedan länge, ivrigt understött av Sjuksköterskefacket som vill höja löner och öka förmåner. Men ”sjuksköterskebristen” är i verkligheten en papperstiger.
Ändå gör ingen något åt problemet.
Detsamma gäller snittantalet handlagda patienter som en svensk allmänläkare träffar, som ligger på 16/vecka, en sjukhusläkare ligger på 7-9 per vecka. Det är betydligt mindre än häften av vad som gäller i andra europeiska länder. Ändå görs inget åt detta heller.

Och det är väl där TS tankar kring framtiden för läkaryrket kommer in. Statistiken har blivit avsevärt sämre för varje decennium. Det enda som verkligen avsevärt ökar inom svensk sjukvård är antalet administratörer och antalet administrativa pålagor som läggs på läkarkåren.

Det saknas egentligen inga sjuksköterskor anställda i Sveriges 21 Sjukvårdsregioner. Tvärt om det finns sannolikt för många anställda med sjuksköterskeutbildning.
MEN problemet är att uppemot 55-60% av alla anställda sjuksköterskor jobbar heltid som administratörer på sjukhusens administrativa avdelningar. Dessa sjuksköterskor går runt mellan möten ”ledningsgruppsmöten” etc i civila kläder och träffar aldrig någon patient.

Om bara hälften av dessa sjuksköterskeutbildade administratörer återgick till sjukvårdsgolvet och sjuksköterskejobbet med patienterna - skulle vi lösa problemen med den sk ”sjuksköterskebristen”.
Det är nämligen inte brist på sjuksköterskor - men regionernas anställda sjuksköterskor har valt att jobba med andra saker. Saker som inte innebär att möta sjuka, obekväma arbetstider, korta semestrar, illasittande sjukhuskläder och vara underställda läkare. Istället kan de strutta runt i privata kläder, sminkade, med smycken och målade naglar, höga klackar, parfym med obegripliga administrativa titlar och 5’-10’ till i månadslön.

Om man nu ställer sig frågan vad man enkelt skulle kunna göra för att förbättra ett problem. Den sk ”Sjuksköterskebristen” har gått som ett mantra i media sedan länge, ivrigt understött av Sjuksköterskefacket som vill höja löner och öka förmåner. Men ”sjuksköterskebristen” är i verkligheten en papperstiger.
Ändå gör ingen något åt problemet.
Detsamma gäller snittantalet handlagda patienter som en svensk allmänläkare träffar, som ligger på 16/vecka, en sjukhusläkare ligger på 7-9 per vecka. Det är betydligt mindre än häften av vad som gäller i andra europeiska länder. Ändå görs inget åt detta heller.

Och det är väl där TS tankar kring framtiden för läkaryrket kommer in. Statistiken har blivit avsevärt sämre för varje decennium. Det enda som verkligen avsevärt ökar inom svensk sjukvård är antalet administratörer och antalet administrativa pålagor som läggs på läkarkåren.

????

Radiologi avdelningar har bekymmer över hela landet med att bemanna röntgensköterskor som kan använda modaliteterna.
Förvisso är de en helt annan utbildning mot den generella sjuksköterskeutbildningen.

Det kommer ifrån det jag själv sätt ifrån Vfu rotationerna. Hade gärna som läk student jobbat med ta bilder m.m, men tyvärr ingår det inte vårt yrke längre.

Man har alltså dubblat antalet platser på läkarprogrammet de senaste decennierna, trots att läkartätheten är högre i Sverige än i många jämförbara länder. De marknadsekonomiska effekterna av detta är inte svåra att förutspå och däri ingår bl.a. sämre löner, försämrade arbetsvillkor, större utbytbarhet etc.

En annan sak som jag noterade med min klass (ska börja om 3 veckor) var att det var förvånansvärt många kvinnor. Jag har givetvis inga problem med detta, är inte sexist och tycker att det är kul med balans mellan könen. Dock så fanns det ganska många fler kvinnor än män. Jag vet att det jag skriver härnäst kommer att uppröra, men efterfrågar rationalitet. Om man tittar på de yrken som är kvinnodominerade såsom t.ex. usk, socionomer och ssk så domineras de alla av missnöjdhet och dåliga löner. IT, som är kraftigt mansdominerat, kännetecknas av det motsatta. Läraryrket var tidigare välrespekterat, prestigefyllt och hade höga löner. I samband med att kvinnor började utbilda sig till detta, drogs löner och arbetsvillkor ned drastiskt.

Jag är inte sexist, men rent evolutionärt är kvinnor utvecklade för att vara mer medgörliga. I forna tider var männen krigare som överlevde genom sin klokhet och råstyrka, medan kvinnorna överlevde genom att förlita sig på starka män. För detta krävdes att de var medgörliga och behagade männen. Evolutionen har alltså inneburit att kvinnorna ofrånkomligen är mer medgörliga än män i allmänhet. Denna medgörlighet leder till att kvinnor accepterar försämring av arbetsvillkor och löner i större grad än män rent generellt.

Det jag nu är orolig för är: väntar samma öde läkaryrket som det som inträffade läraryrket? Reallönerna har redan sjunkit kraftigt för läkare. Hade löneökningarna hängt med inflationen så hade en läkarlön legat på omkring 150 tkr idag. Därutöver har man ökat utbildningsplatserna kraftigt. Vad anser ni som funderar på att utbilda er till läkare/ni som är läkarstudenter/ni som är läkare?

Det stod för mig länge mellan IT och läkaryrket. Jag valde läkaryrket då det var en mer utstakad karriärväg där man definitivt kom upp i en mycket hög lön. Då jag är socialt mycket dålig och konflikträdd så hade jag haft svårt för att argumentera för löneökningar om jag var verksam inom IT, oavsett kompetens. Hade troligtvis slutat upp som missnöjd och underbetald.Som läkare, tänkte jag, är det betydligt enklare då ett visst steg i karriären har en förutbestämd lön.

Mycket tacksam för svar! Efterfrågar sansade kommentarer. Om ni blir upprörda av något jag skriver, debattera gärna emot men jag kan inte se att något jag skrivit är felaktigt rent faktamässigt.

Finns det något som talar emot den utveckling som jag förutspår?


Edit: jag bryr mig inte om vad ni anser om mina motivationer. Vänligen håll er till ämnet.

Off topic;

Gå din läkarutb men kör en 2årig programmeringsutb i Python,vid sidan om på distans.

Sen knackar du en egen AI som du lär och tränar att ställa diagnoser (det här finns garanterat redan) och andra smarta saker som underlättar ditt yrke om 5-10år.

Du har nu en crossover mellan båda utbildningarna och blir oumbärlig för alltid.

Ett långskott, jag vet...

Programmeringsutbildning i Python .. knacka egen AI ..