Citat:
Ursprungligen postat av
starlord1999
Man har alltså dubblat antalet platser på läkarprogrammet de senaste decennierna, trots att läkartätheten är högre i Sverige än i många jämförbara länder. De marknadsekonomiska effekterna av detta är inte svåra att förutspå och däri ingår bl.a. sämre löner, försämrade arbetsvillkor, större utbytbarhet etc.
En annan sak som jag noterade med min klass (ska börja om 3 veckor) var att det var förvånansvärt många kvinnor. Jag har givetvis inga problem med detta, är inte sexist och tycker att det är kul med balans mellan könen. Dock så fanns det ganska många fler kvinnor än män. Jag vet att det jag skriver härnäst kommer att uppröra, men efterfrågar rationalitet. Om man tittar på de yrken som är kvinnodominerade såsom t.ex. usk, socionomer och ssk så domineras de alla av missnöjdhet och dåliga löner. IT, som är kraftigt mansdominerat, kännetecknas av det motsatta. Läraryrket var tidigare välrespekterat, prestigefyllt och hade höga löner. I samband med att kvinnor började utbilda sig till detta, drogs löner och arbetsvillkor ned drastiskt.
Jag är inte sexist, men rent evolutionärt är kvinnor utvecklade för att vara mer medgörliga. I forna tider var männen krigare som överlevde genom sin klokhet och råstyrka, medan kvinnorna överlevde genom att förlita sig på starka män. För detta krävdes att de var medgörliga och behagade männen. Evolutionen har alltså inneburit att kvinnorna ofrånkomligen är mer medgörliga än män i allmänhet. Denna medgörlighet leder till att kvinnor accepterar försämring av arbetsvillkor och löner i större grad än män rent generellt.
Det jag nu är orolig för är: väntar samma öde läkaryrket som det som inträffade läraryrket? Reallönerna har redan sjunkit kraftigt för läkare. Hade löneökningarna hängt med inflationen så hade en läkarlön legat på omkring 150 tkr idag. Därutöver har man ökat utbildningsplatserna kraftigt. Vad anser ni som funderar på att utbilda er till läkare/ni som är läkarstudenter/ni som är läkare?
Det stod för mig länge mellan IT och läkaryrket. Jag valde läkaryrket då det var en mer utstakad karriärväg där man definitivt kom upp i en mycket hög lön. Då jag är socialt mycket dålig och konflikträdd så hade jag haft svårt för att argumentera för löneökningar om jag var verksam inom IT, oavsett kompetens. Hade troligtvis slutat upp som missnöjd och underbetald.Som läkare, tänkte jag, är det betydligt enklare då ett visst steg i karriären har en förutbestämd lön.
Mycket tacksam för svar! Efterfrågar sansade kommentarer. Om ni blir upprörda av något jag skriver, debattera gärna emot men jag kan inte se att något jag skrivit är felaktigt rent faktamässigt.
Finns det något som talar emot den utveckling som jag förutspår?
Jag skulle gärna se att du länkar lite underlag till det du påstår. T.ex. att man utökat utbildningsplatserna kraftigt (dom som velat hålla nere antalet utbildningsplatser är väl just läkarna själva?). Samt att läkare idag verkar tjäna dåligt.
En familjemedlem jobbar med bemanning på en region i Sverige och berättar om hur läkare fortfarande behandlas som gudar inom vårdapparaten. Samt att Läkarförundet är ett helvete att sätta sig på tvären mot, t.ex. när regionen försökt få ner läkarnas övertider (både på grund av kostnadsskäl men också på grund av att regionen riskerar vite på grund av de höga nivåerna som läkarnas samlade övertid legat på) så har läkarna själva via Läkarförbundet gått in och slagits med näbbar och klor för att få plocka ut hur mycket övertid dom vill. Min familjemedlem har också berättat om att läkare återkommande åker iväg och stafettar i andra regioner enbart för pengarna, att åka och jobba 1-2 veckor på någon glesbygds-hälsocentral kan inbringa typ 150.000 papp per gång.
Ett stort problem för regionerna är att nu har sjuksköterskor börjat göra likadant (tack vare enorm sjuksköterskebrist) vilket gör att fastanställda sjuksköterskor säger upp sig och sen stafettar, ibland på samma arbetsplats dom jobbade på tidigare, bara för att få mer i lön och för att ta makten över sin egen arbetssituation.
En intressant iakttagelse är att läkare automatiskt ska få hög lön, hög status, ska kunna göra karriär och klättra. Medan andra yrkesgrupper i vården förväntas göra ett bra jobb för att dom har "ett kall", t.ex. sjuksköterskor. Dom ska välja yrket för att dom "brinner för att hjälpa" och därmed godta vilken arbetsmiljö som helst till vilken lön som helst. Varför förväntas inte läkare "brinna" för sitt jobb eller känna "ett kall" som ska vara den primära drivkraften, istället för lön och status?
När sjuksköterskor påtalar sin dåliga arbetsmiljö och lön säger gemene man "aa, men det visste dom väl när dom valde att bli sjuksköterska, bara att gilla läget".
Så om du nu VET att dålig lön, dåliga karriärmöjligheter, låg status väntar dig, varför läser du då till läkare? Får du inte bara skylla dig själv som väljer den vägen trots att du vet vad som väntar dig på andra sidan?
Du får det att låta som att läkare i Sverige är en utsatt arbetsgrupp som har dåliga löner och arbetsvillkor, och att det förväntas bli värre. Dålig status, dålig lön, kass arbetsmiljö, utbytbara. Kan du presentera lite statistik som styrker den bilden? Eller är det bara en känsla du har för att det råkar vara tjejer i din blivande klass?
Sen, personligen, som patient beroende av vården, så om jag måste välja mellan en som blev läkare för lönen och en läkare som blev läkare med någon slags drivkraft att vilja hjälpa människor, så väljer jag det senare.
Jag tycker läkarprogrammet borde bli bättre på att sålla bort dom som söker sig till utbildningen av fel orsaker. Att säga "jag vill bli läkare för att tjäna pengar" borde vara som att säga "jag vill bli polis för jag vill utöva makt" när man söker till polishögskolan.
