Citat:
Visst fattar man, frågan är vad gör regering åt detta?
Svar:
Hade inte SäPo uppe en vägskylt med ”Ingenting” mot deras kontor i Solna ett tag? 
Säkerhetsprövningen de gjort på Bydén behöver ses över. Kan vara rysspåverkan eller hur fan har de gått igenom egentligen?
I 30 min sa han att den vart rutinmässig och enligt reglerna.. jo tjena
Svar:
ingenting

Säkerhetsprövningen de gjort på Bydén behöver ses över. Kan vara rysspåverkan eller hur fan har de gått igenom egentligen?
I 30 min sa han att den vart rutinmässig och enligt reglerna.. jo tjena
Vi sätter på oss polismössan en kort stund:
Narrativ:
Det är "allmänt känt" på kontoret att Staaf och Löving har ihop det, eller åtminstone att de haft ihop det, och beroende på vem man frågar, ifall de fortfarande har det.
Staaf tröttnar till slut på det här "destruktiva förhållandet" (det kan mycket väl vara precis så) och drar sig ur, till Lövings stora misstro och därefter konkreta protester, övertalningsförsök, kanske mer eller mindre subtila hot ("gör inte detta, det får konsekvenser etc etc" ). När Staaf framhärdar med dumpningen blir Löving halknäpp och agerar på märkliga, kanske obehagliga sätt.
Staaf samråder inte med facket, utan väljer kollegor att tala med (de tycker förstås saken är förfärlig) och diskuterar med säkerhetschefen (som också tycker saken är förfärlig). Vad Staaf exakt säger därvid och om det är "påbättrat" vet man kanske inte.
Poliser (alla här är poliser) löser ju alla problem via en polisanmälan, så det ligger ju nära till hands att göra just så. Saken hamnar sedan på utredning, Staaf tillfrågas "vad i herrans namn har hänt?" och känner kanske inte igen vad som sagts uppåt med vad hon tycker sig ha sagt. Hon förnekar att ha utsatts för brott -alltså, "brott kan ej styrkas" - vilket i normalfallet hade varit en smal sak att komma fram till.
Nu handlar det om relativa toppchefer och ett känsligt läge - varvid de inblandade behandlar ärendet som en synnerligen het (och stor) potatis. På denna nivå, rikspolisens kansli.
Här kan man då välja på att lägga ner saken (Staaf står inte vid en anmälan, de andra inblandade har naturligtvis bara en berättelse att gå på, någon utredning kan inte gärna göras på något som mest liknar ett lokalt svartsjukeutbrott och en tämligen schaskig men inte brottslig relation som upplösts. Kanslichefen ingriper första gången, vid anmälan två får det bli framburet på en skämskudde till RPC. Denne lägger ner tjafset direkt (tyst mumlande "Va fan håller de på med?" och menar alla inblandade).
Jag vill inte kalla detta en "perfekt storm" (i ett vattenglas?) men i en öppen kultur där man bejakar frihet under ansvar, initiativ och att använda det egna omdömet kan sådana här saker spåra ur. Frågan måste också vara "Vad visste chefen, vad BORDE chefen vetat, hur kan det tolereras att chefen har ihop det med en underlydande, har alla inblandade ett ansvar, skall polischefer (barska män och kvinnor) inte begripa att det går inte riktigt an att ha "privata, ytliga" relationer med kollegor, chefer eller underlydande?
Bara några små frågor, vid sidan av om det funnits jäv, maktmissbruk, enklare tjänstefel, falska tjänstgöringsbetyg, förtroendeskadlig verksamhet i jobbet, brott mot interna reglementen och annat som det också kan vara.
Men att Thornberg lade ner en tredjepartsanmälan om att Löving svartssjukestalkat Staaf kan jag personligen förstå. Hur vettigt det sedan uppfattas i den kommande granskningen kan vara en annan sak.

