Citat:
Ursprungligen postat av
Vanstyretstid
För Guds skull , visst finns Gud fast det är var och ens upplevelse, det är skillnad, och visst det är en Gud som är skapad av människan och en till Gud som skapat sig själv.
Sedan finns det säkert väldigt många fler Gudar än det finns stjärnor, det beror på vilken dimension och med vilka ögon vi ser med.
Allt är rätt gudomligt i en viss mening och tillstånd även om det förmörkas av destruktiva krafter.
Du skriver förnuftigt. Så i den här världen bland oändligt många världar skapade av oändligt många gudar har människan försökt finna en ordning.
Vi reflekterar över livet och vi förstår att vår tid är utmätt och vi lever och dör som att detta inte är en sanning som gäller alla, hög som låg. Kroppen förfaller, blir sjuk, barnen går vidare i sina liv mot okända mål och du står ensam inför din död. Var allt bara en dröm?
Kanske en dröm jag drömt många gånger? Kalpa efter kalpa.
Vad är medvetande? Vad är identitet? Vad är liv? Vad är begär? Vad är lidande?
Detta måste om inte annat av ren uttråkning analyseras tycker jag.
Jag drömde att jag återföddes i helvetet en gång. Jag minns det väl. Jag skrek tills min hals blödde och allt var eld. Vad kan man säga om det? Vill du att tiden ska gå långsamt, sätt dig på en spik haha.
Nej men tid, rum och identitet är saker som är i ständig rörelse eftersom livet är en process som inte rör sig linjärt utöver i de abstrakta tankemodeller som utmärker människan som art.
Jag tror att om man börjar fundera på sånt en längre stund och sen går ut och kollar soluppgången i detta vackra vinterlandskap som en gud kanske skapade för om allt som är bara existerar i min hjärna egentligen så är det en mycket vacker hjärna. Alla som tycker om soluppgångar har en vacker hjärna. Det är väldigt skönt att veta att jag har detta gemensamt med stora delar av mänskligheten.
Solen är. Hon är gammelmormor. Big Mama in the sky. It is all goodness när hon tittar fram.