Citat:
Ursprungligen postat av
AjdeAna
Om jag tolkar dig rätt så tycker du äktenskapsbalken med bodelning efter skilsmässa är vettig, men sambolagen som är en lightvariant inte är det? Anna i mitt hypotetiska exempel får skylla sig själv, medan bostadsrättsköparen i trådstarten inte borde behöva göra det?
Mot det vill jag invända att många tror att vara sambo är som att vara gifta. Lagstiftningen bör försöka spegla hur verkligheten ser ut anser jag, och verkligheten idag är att många aldrig gifter dig men lever tillsammans i parförhållanden ändå. Sambolagen där man delar gemensamt anskaffad bostad och bohag är fullt rimligt skulle jag säga. Viktigt att komma ihåg att såväl äktenskapsförord som samboavtal och testamenten existerar om man vill ha det på något annat sätt.
Sen att det vore bra med domslutstolsutredningar och långa rättsprocessesser för separationer vänder jag mig starkt emot. Separationer är smärtsamma nog utan uppslitande rättsprocesser. De enda vinnarna på det är jurister. Bättre med enkla förutsebara regler.
Rättsprocessen är ju för att det inte ska bli oskäligt, vilket det ofta blir om samma regel ska tillämpas på alla fall. Som i ditt exempel där den ena amorterade på bostaden och därmed byggde upp sin egen förmögenhet, och den andra betalade för mat och andra förbrukningsvaror. Eller som sagt vid otrohet, då det blir djupt oskäligt om den som blivit bedragen, dessutom ska behöva lämna över halva sin förmögenhet till den som bedragit. Det skulle du nog också tycka, om du var den bedragne/bedragna! Och sådant kan väcka så mycket vrede, att det till och med slutar i mord i stället...
Ja, rättsprocesser bör vara normen vid både sambo-separationer (nu när sambolagen finns) och skilsmässor. Men egentligen tycker jag inte att man ska bli skyldig någon något alls efter enbart samboskap, utan det enda skäliga är att båda lämnar förhållandet med de pinaler som han eller hon tog dit, och att man har var sitt egna bankkonto hela tiden och inte rör ihop ekonomin. Det var ju liksom det som var syftet med samboskap från början, när folk började med det i större skala på 1970-talet: att det skulle vara fri kärlek, utan att man skulle behöva avge några löften om att ta ansvar för andra, och dela alla sina världsliga egendomar. Skriver man inte under på den synen, så gifter man sig ju.
Om folk accepterar att bo ihop utan att vara gifta, så - ja då GÖR dom ju det. Det måste stå var och en fritt ha olika typer av förhållanden under livet, men bara gifta sig - och därmed riskera sin förmögenhet, och de pengar man kanske kommer att tjäna under äktenskapets gång, samt att äktenskapspartnern ärver en vid dödsfall och inte ens biologiska släktingar - när man verkligen är säker på att man har hittat rätt partner. Eller om detta aldrig sker - att aldrig gifta sig. En inneboende älskare eller älskarinna kan man ju ha ändå - han eller hon väljer själv att acceptera villkoren.
...men det blåser konservativa och kristna vindar nu, vilket vi även såg i och med regeringsbytet, och jag tror att äktenskap snart kommer att bli mycket vanligare igen.
Och återigen: den stora skillnaden mellan äktenskap och samboskap, är att man faktiskt skriver under ett juridiskt kontrakt när man gifter sig. Man tar MEDVETET på sig ett större ansvar för sin partner, och sätter sin namnteckning under det avtalet. Ett samboförhållande kan man bara glida in i - och plötsligt är man skyldig någon ett antal miljoner..? Det är ju inte klokt!