Citat:
Ursprungligen postat av
Nospheratu
Men se där. Så svårt var det väl inte. Helt riktigt, polisen kommer hem till dig och undrar varför du har stulit grannens gräsklippare. Du ser både förskräckt och förvånad ut. Och har en alldeles rimlig förklaring till varför du var säker på att du fick låna den. Och anmälan kommer i praktiken läggas ned på plats. Inte en chans att det går till åtal.
- Jaha, så du menar att man alltid blir immun mot åtal om man bara flinar och säger att man trodde man fick låna?
Nej, självklart inte. Du ska alltså ha en rimlig och trovärdig förklaring.
- Men, grannen då? Borde inte han få elektriska stolen för att han ljuger om stöld.
Nja, han ljuger inte nödvändigtvis. Han kan mycket väl anse att han blivit utsatt för brott. Bara det att polis och domstol anser att visserligen togs möjligen gräsklipparen mot hans vilja, men det fanns inget uppsåt till brott.
Det är ingen större skillnad i samtyckeslagen. Det duger alldeles utmärkt att på liknande sätt ha en rimlig och trovärdig förklaring till varför du var säker på samtycke.
Skillnaden är möjligen formuleringen oaktsamhet. Som i fallet gräsklipparen kan jämföras med att du hittar grannens gräsklippare stående utanför hans tomt istället för inlåst i hans garage. Hade det funnits rekvisit för oaktsam stöld hade du förväntats begripa att du inte bara kan ta gräsklipparen bara för att den inte var inlåst.
Uppenbarligen tycker du inget av det här är konstigt. Men av någon anledning härjar du om att det är helt bananas om man överför resonemanget till våldtäkt.
Så då har de kritiker rätt som säger att lagen blir rättsosäker för de personer som inte har talets "förmåga", för de som har svårt att tala för sig och komma ihåg saker in i minsta detalj.
Som jag tolkar det handlar oaktsam våldtäkt om att man borde ha kunnat förstå, man borde vetat att det kan ha förelegat en risk för att motparten inte velat att man utförde en viss handling.
Hur förklarar du inför rätten att du var helt säker? Om du kommer med dina förklaringar på hur motparten betedde sig, vad händer då om motparten säger att så uppförde den sig inte alls?
Vem ska rätten tro på då? Det kommer till slut som tidigare stå ord mot ord.
Kan du förklara för mig varför det känns som att alla är överens om att samtyckeslagen känns som en lag skriven för kvinnorna mot männen? Eller håller du inte med om det heller?