Citat:
Det fanns en studie i tidskriften Nature, men som vanligt när något talar emot klimathysterin så försvinner det ganska omgående.
Studien finns här som en PDF fil: https://sci-hub.ru/10.1038/ngeo2622
Studien finns här som en PDF fil: https://sci-hub.ru/10.1038/ngeo2622
Studien utfördes för 6 år sedan och ändå var forskarna förbluffade och medger att de i stort sett är omedvetna om processerna som styr de naturliga flödena av kol mellan jordens reservoarer och atmosfären. De erkänner också att de har varit där länge utan att mäta koldioxid.
Då kan man konstatera att forskarnas siffra om utsläpp från vulkaner enbart rör själva vulkanen i sig (d.v.s. det stora gapande hålet i marken).
Jag tolkar det också som att de enbart försöker kvantifiera koldioxid som inte buffrar utan släpps ut direkt i atmosfären.
Enligt dokumentet så har de mätt 10 % av den västra delen som motsvarar halva Norges yta. Om flödet appliceras till hela ytan, så blir utsläppet 71 ±33 megaton per år. Detta motsvarar 3-4,5 gånger mer än vad Sveriges alla fordon släpper ut.
En yta på 3 240 × 50 km släpper ut 71 ±33 megaton per år, vilket ökar forskarnas tidigare beräkning av naturliga utsläpp med 11 procent.
Jag hittade en liknande studie från 2021 över den tibetanska platån där de jämförde ett område med East African Rift som släpper ut 5 gånger mer koldioxid per kvadratmeter. Marken i Mengzha släpper ut upp till 700 g koldioxid per kvadratmeter och dygn.
Om man slår ihop samtliga områden, då kan vi säkert börja räkna i gigaton koldioxid.
https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0009254121004770
Citat:
Abstract
Extensional rift systems provide important pathways for the release of large amounts of deeply-sourced CO2 into the atmosphere. Continental rifting zones (e.g., East African rift) are thus invoked to be important for understanding the links between CO2 outgassing and global climate change associated with continental breakup. However, deeply-sourced CO2 emissions from extensional rift systems in continental collision zones remain poorly understood. Here, we focus on hydrothermal CO2 emissions from the southern segment of the Yadong-Gulu rift (YGR), the largest extensional rift in southern Tibetan Plateau, aiming at delineating rift-related CO2 emissions from the India-Asia continental collision zone. In-situ measurements of diffuse soil CO2 emissions indicate that average soil CO2 fluxes from the Kangbu, Mengzha, and Chaduo hydrothermal fields are 40, 700, and 255 g m−2 d−1, respectively. Combined with average soil CO2 fluxes (20–437 g m−2 d−1) from central and northern YGR, we speculate a relatively steady-state CO2 degassing pattern for the entire rift. The magnitude of soil CO2 fluxes of the YGR is higher than that of representative areas of the East African rift system.
Extensional rift systems provide important pathways for the release of large amounts of deeply-sourced CO2 into the atmosphere. Continental rifting zones (e.g., East African rift) are thus invoked to be important for understanding the links between CO2 outgassing and global climate change associated with continental breakup. However, deeply-sourced CO2 emissions from extensional rift systems in continental collision zones remain poorly understood. Here, we focus on hydrothermal CO2 emissions from the southern segment of the Yadong-Gulu rift (YGR), the largest extensional rift in southern Tibetan Plateau, aiming at delineating rift-related CO2 emissions from the India-Asia continental collision zone. In-situ measurements of diffuse soil CO2 emissions indicate that average soil CO2 fluxes from the Kangbu, Mengzha, and Chaduo hydrothermal fields are 40, 700, and 255 g m−2 d−1, respectively. Combined with average soil CO2 fluxes (20–437 g m−2 d−1) from central and northern YGR, we speculate a relatively steady-state CO2 degassing pattern for the entire rift. The magnitude of soil CO2 fluxes of the YGR is higher than that of representative areas of the East African rift system.