Citat:
Ursprungligen postat av
flanders
Ska du ta bort ränteavdraget får du rimligen kvitta med slopad skatt på kapital. Det tror jag inte staten är speciellt sugen på.
Så länge det finns hyresreglering kommer alltid boatadsköerna i attraktiva områden vara gigantiska. Spelar ingen roll hur mycket du bygger.
En slopad hyresreglering samt slopat maxtax för skjutande av reavinstskatt och det hade varit proppen ur och hela bostadsmarknaden hade stabiliserats.
Att ta bort ränteavdraget behöver inte alls kompenseras med slopad skatt på kapital. Det är faktiskt inte kopplat samman på något sätt alls.. Annat än att det är inom samma närigsområde.
Skatt på kapital är en
inkomstbeskattning, liknande den på arbete.
Ränteavdraget är ett avdrag på en utgift, och man får ju inte direkt dra av för att man tankar bilen eller köper mat så det finns ingen anledning att man skall få dra av för att låna pengar. En analogi vore ju då att eftersom man betalar skatt på arbete så måste man få dra av när man anställer någon.. Och det funkar ju inte direkt så, även om det finns RUT och ROT.
Tvärt om borde bankernas produkter vara belagda med
moms som alla andra näringsverksamheter. Då hade skulderna i samhället minskat, och risken blivit lägre för spekulationsbubblor. Man hade även kunnat sänka inkomstskatterna.
Att det finns någon gyllene regel som säger att
skatteavdrag på räntor på något sätt hänger ihop med skatt på kapital är bara en förvriden syn som många bär på av ideologiska anledningar, finns ingen ekonomisk, rationell eller matematisk anledning till att det hänger ihop så.
Angående köer till bostäder så handlar det om hur lång
tid det tar för en person att finna en bostad i det
område de arbetar. Om köerna är långa kan man givetvis finna helt andra lösningar än nuvarande kösystemet; för exempel att man får förtur om man arbetar i närområdet. Eller att man nekas att söka en lägenhet om man inte har ett arbete i närområdet. Det skulle korta ned köerna avsevärt, och dessutom förbättra en hel del på andra parametrar i samhället.
Vidare skulle man kunna neka ensamstående att söka på 3 och 4 rums lägenheter, eller ställa krav på barn för dessa.
Utöver det skulle man kunna reservera delar av ett bestånd för personer som är i olika kategorier, som för exempel pensionärer, barnfamiljer eller arbetare. Är man då för exempel kriminell eller socialbidragstagare så får man inte bo där. Väldigt enkelt och rättvist, skulle kunna skötas med en demokratisk process helt utan inblandning från politiker eller marknadskrafter.. Så folk får bo som de önskar och där de önskar till ett lågt pris med hög levnadsstandard alltså. Utan att någon annan skall berika sig i processen.
Så som de gör idag, att de ger förtur efter etnicitet är inte direkt en lösning på problemet, men det bevisar ju att
man faktiskt kan göra undantag för att skapa någon
önskad förändring. Hur gräslig just den etniska förturen än må vara ur ett rättviseperspektiv..
Det finns många sätt man kan använda för att påverka kötiderna, att folk skall ha rätt att bo i ett område bara för att de önskar är egentligen ganska märkligt. Och att man som enda alternativ skall använda pengar som den enda möjligheten för att nå detta skapar otroliga obalanser i utbudet mellan tillgänglig arbetskraft/boende och arbetsplatser.. Om man inte har hyresrätter och hyresreglering så skapar det väldigt dåliga samhällen där det i princip blir 100% omöjligt att bo billigt med hög standard i närheten av den plats man arbetar, vilket egentligen borde vara hela syftet med bostadspolitiken..
Hyresregleringen är det absolut bästa sättet att motverka skenande bostadspriser. Egentligen borde det regleras ännu hårdare. Det finns inte ett enda land i hela världen som har fri hyressättning och som har kunnat generera hög standard, hög tillgnglighet och lågt pris.
Fri hyressättning genererar däremot ekstremt stora variationer i standard, endast höga priser (precis så höga som respektive grupp kan betala, inte en krona mindre) och långt mycket sämre marknader. Utnyttjandegraden av fastigheterna i länder som inte har stora aktörer är mycket låg. Och även om det upplevs som lättare att finna ett boende, så är det på bekostnad av priser som inte står i proportion till produktionskostnaden av varan samt att det är otroligt mycket krångligare system. Den svenska modellen har sedan sitt skapande och fram till 90 talet varit den absolut i alla kategorier bästa för hur man ordnar boende med hög kvalitet till lågt pris med tillräcklig tillgänglighet. Problem uppstod när man gick bort från modellen efter 90 talet, inte på grund av modellen. Stat och kommun tar nämligen inte längre ansvar för att upprätthålla den.
Man kan tycka vad man vill om detta, men precis så som jag beskriver det är ett faktum. Och alla som inte förstår det är förmodligen förstörda av den marknadsliberala religionen.. Man behöver bara vara född före 90 talet och ha rest runt i världen lite för att förstå sambandet mellan förd bostadspolitik och levnadsstandard..
