Skandiamannen

Det går nog inte att säga med någon större säkerhet vad som är den snabbaste vägen hem, och det är väl kanske inte heller snabbheten som är det intressanta. Antagandet om att han går norrut är väl helt enkelt ett antagande man måste göra för att få pusselbitarna att falla på plats. Åtminstone har inte jag sett någon vettig teori om händelseförloppet där det ingår att han skulle ha gått åt vänster direkt när han kommer ut.

Ja, ME uppger att han vanligen tog tunnelbanan till Mörby och buss därifrån, när han jobbade som vanligt (kontorstider). När han jobbade över sena kvällar (vilket han ofta lär ha gjort under hela åttiotalet) blev det nattbuss från Odenplan, de ggr han gjorde det på sjuttiotalet, var det tydligen från Karlaplan (eller om det stod Jarlaplan). Viss reservation för att jag kan ha rört ihop detta en smula, då jag inte läst förhören kring detta på snart ett år.

För övrigt tror jag att det sedan i somras (äntligen) cirkulerat en busstidtabell från 1985-1986 i tråden, t-bane-tabell har ju cirkulerat sedan gammalt. När jag var i kontakt med SL gällande busstiderna, fick jag även som svar att jag i princip kunde använda vilken busstidtabell som helst från åttiotalet, då busslinjerna var samma, så även tiderna, samma svar fick jag från Spårvagnsmuséet som sitter på alla tabeller sen Familjen Hedenhös. De ggr jag har haft kontakt med dem, var hela deras samlingar nedpackade, då de stod inför flytt, de har lovat att skicka kopior när allt var uppackat efter flytten, detta var ett år sedan. Prio ett för verksamheten kanske inte är att sortera upp gamla tidtabeller, vad vet jag?

I det första förhöret med ME säger hon att SE åkte tåg till arbetet. Med det måste hon väl avse Roslagsbanan. Deras villa låg ungefär 700 m från närmaste hållplats.

Avståndet från Skandiahuset till Östra Station är ca 1,6 km, dvs 15-20 minuters promenad. Om han tyckte det var för långt kunde han gått till Odengatan och tagit bussen därifrån till Östra Station. I båda fallen skulle han svängt till höger när han kom ut på Sveavägen.

Ja, jag glömde inflika Roslagsbanan, tack. Det mesta talar ju för, att han gick höger/norrut efter utstämplingen 23:19, som han vanligen gjorde. Då han starkt ogillade att vara i city och på Centralen sena kvällar pga "buset", tvivlar jag mycket starkt på, att han denna lönefredagskväll (som dessutom låg i anslutning till kommande sportlov) skulle kryssa sig fram bland fylltrattarna/buset denna kväll - det skulle ju avvika från hans mönster, som man säger.

Det som uppges i E63-07-H är att han tog nattbussen när han jobbade mycket sent. Det fanns helt enkelt ingen annan möjlighet kvällar han jobbade senare än han gjorde på mordkvällen eftersom Mörby-linjen alltså inte hade nattrafik.

Svårt att se varför han skulle föredra nattbussen. Där var det rejält stök och röj, framörallt på helgerna kan jag säga (åtminstone på andra halvan av nittiotalet). Nattbussarna var något som snarast undveks och det kampanjades för att t-banan skulle gå dygnet runt.

ME verkar för övrigt prata om rådande förhållanden före 1986, då de bodde i Hägernäs (fram till 1979). Dit gick buss 691, som hon nämner. 1986 bodde de i Roslags-Näsby. Då torde han från Danderyds sjukhus kunnat ta flera olika busslinjer.

Jag tror också att tiderna och trafikupplägget är desamma från 1978 och genom åren. Ändras bara på marginalen när t-banans trafik börjar utökas på nittiotalet. Men man vill ju ändå gärna se en tabell från aktuellt år.

Bussar från Jarlaplan gällde fram till 1978.

Spårvägsmuseets arkiv och bibliotek kommer förbli nedpackat ett bra tag till.

Ja, Roslagsbanan framstår kanske som det rimligaste pendlingsalternativet, även om det inte finns någon bra anslutning Östra - Hötorget. ME verkar möjligen prata om äldre förhållanden (men även då fanns alternativet Roslagsbanan). Sen kan det ju avvika vid udda tider. Aktuell tur mordkvällen på Roslagsbanan skulle isf avgå kl. 23:59. Det tar inte 40 minuter att gå till Östra stn från S44.

Och, jo, det är fullt tänkbart att gå till vänster från S44, över åsen och längs Engelbrektsgatan till Östra.

En möjlighet jag aldrig sett nämnas är bussar till Vaxholm, Norrtälje och vad det kan ha varit som avgick från Tekniska högskolan (vid Östra) och stannade vid hpl Roslags-Näsby i närheten av bostaden.

Torde gått snabbare att ta t-banan som ankom Danderyds sjukhus 00:02 och byta än bussen som avgick från Odenplan 00:15 och ankom samma hållplats 00:30 och kanske slippa byta (tabell år 1979).

Att låta vilka förlopp som är förenliga med SE som GM styra vad man antar, blir kanske en smula av att spänna vagnen framför hästen?

Trist att arkiv och bibliotek ännu är nedpackade.

Där tänker vi som sagt lite olika. Fyllskallar och gruff var/är det ju på både buss och t-bana fredagskvällar. Personligen skulle jag föredra första nattbusen framför sista t-banan och Centralen (slippa byten också), får för mig att SE tänkte samma. Dessutom vill jag minnas att han hade en favoritpub norrut längs Sveavägen han ofta slank in på, gissningsvis vid tillfällen som detta, ett par snabba glas innan nattbussen. Men det är givetvis spekulationer och tolkningar.

Intressant! Men var inte tabellerna tryckta på den tiden?

Då borde de finnas på något av de fyra pliktleveransbiblioteken, som samlade allt som gick i tryck? Affischer, planscher och ... tabeller?

I förhöret den 25:e april säger SE att nattbussen gick från Odenplan kl. 00:10. I "Skydd och säkerhet" specificerar han sig: det gäller buss 691.

Ja, man skulle gärna vilja veta om ME avsåg den från Mörby, eller den från Odenplan.

Men vem vet vilka rutiner SE hade på kvällarna. Stannade han och köpte en korv, eller kanske en tidning? Gjorde han något annat? Om det inte gick en buss redan 23:40 så kan han ha siktat på 00:10, i vilket fall. Det är bara att titta på vem som helst som pendlar: de stannar och gör saker efter vägen. Ibland har man bara ett kort tidsfönster, för att hinna med det man ska, varav brådskan.

Vad gäller T-banan så visade du att det gick flera avgångar efter varandra. Är brådskan lika påkallad i fråga om den?

OP reagerar, enligt LP, på något när de lämnar skyltfönstret efter Adolf Fredriks Kyrkogata.

Är det möjligen Skandiamannen som han hajar till inför? Eller Grandmannen??

Till skillnad från de andra du diskuterar med har jag dålig koll på lokaltrafik och tidtabeller. Jag menar alltså bara att ett antagande om att han gick åt höger/norrut är rimligt att göra eftersom det får saker att falla bra på plats i den teori om händelseförloppet som Larsson/Pettersson beskriver i sina böcker och som polis och åklagare lade fram på pressträffen (dvs. den teori som diskuteras i den här tråden).

Sedan kan man naturligtvis pröva ett rakt motsatt antagande också, dvs. att han skulle ha gått direkt åt vänster/söderut när han kom ut, men då uppstår annat som kan bli klurigare att lösa. Skulle han i så fall ha gått direkt åt vänster och ställt sig som "dekorimamannen" och väntat in makarna Palme där i korsningen? Eller skulle han i så fall ha kommit ut på gatan exakt när makarna Palme passerade Skandiaentrén? Eller om han kom ut på gatan och började gå efter makarna Palme efter att de hade passerat, skulle han då alltså ha kunnat identifiera dem bakifrån?

En liten instickare bara, som jag sällan/aldrig läst om i tråden.

Det var alltså fullt möjligt, att från receptionen där SE och väktare småtjattrade en kort stund, att se rakt ut på Sveavägen (dessutom var det ju aningen upplyst utanför/kring snurrdörrarna, och vid intilliggande skyltfönster, SE kan alltså ha sett när LOP lugnt och stilla promenerade höger om entren vidare söderut. SE kan då ha sagt till väktarna typ "Oopsy Daisy, time flies, I got a t-bana to catch", och pinnat ut på Sveavägen och ikapp LOP (ses av Fauzzi).

Hej!
Jag har ju tidigare efterfrågat en hypotes där Stig enbart är ett vittne.
Efter två glas rött i fredags kommer här min egen version!

Inte perfekt någonstans och den kräver lite dåligt minne från SEs håll (utstämplingstiden samt samtalet med väktarna som han själv nekar till i förhör) samt ett försök till rimligt incitament till “förväxlingsteorin” som annars framstår som ren galenskap. Den kräver också en SE som har hyperfokus på sin klocka eller på sina egna tankar precis innan han kommer fram till mordplatsen då han inte har något av värde alls att berätta där. Han missar ju precis allt som händer efter “smällen”.

Jag har självklart ingen förklaring till punkt 2, 3, 4, 5 och varför ingen alls någon gång har lagt märke till honom. Man får bara anta att det är så.

Hela hypotesen kräver också att SE var så besatt av att ta plats och spela hjälte att lösningen av mordet blev sekundärt till hans egen plats i historien.

Hypotesen vilar också på att det finns en till (GM) som är klädd på ett liknande sätt som SE. Mörk 3/4 rock/täckjacka + en mindre väska.

1. Använder stämpelkortet 23:19:00 - 23:19:59 (klockan visar bara hela minuter).
Dröjer kvar och pratar med väktarna i ca 60-120 sekunder beroende på exakt när egentligen han drog kortet.

2. Kommer ut på Sveavägen lagom för att höra “en smäll”. Han missar allt annat “ståhej” tex Lisbeth som skriker. AB som kastar sig in porten. Bilar som svänger in etc.

3. Kommer fram till mordplatsen och känner direkt igen Lisbeth. Han gör då kopplingen att det måste röra sig om Olof Palme som ligger där på gatan.

4. Han tittar åt vänster och ser LJ. Han missar att det springer en person till (GM) upp för trapporna.

5. Han tar sig snabbt från platsen och tittar på händelseförloppet från håll, alternativt längre bort och ser inget alls. Kan han trycka någonstans nära port 44 utan att bli sedd?

6. Kommer tillbaka till Skandia ca 23:40. Det som väktarna tolkade som chock är egentligen en oerhörd upphetsning av det historiska han nyss har bevittnat. Och det lilla han faktiskt berättar om händelsen för väktarna är egentligen “pudelns kärna”. Han såg inte mer och vet inte mer.

7. Lämnar Skandia ca 24:00.

8. 1 mars förstår han att han missade chansen att vara central i en historisk händelse och börjar då ringa runt till media.SvD nappar.

9. Han vill sedan veta sin exakta utstämplingstid och börjar då jaga folk på Skandia. Når RB runt 11:00. Får tidsangivelsen 23:19.

10. Ser presskonferensen kl 12:00. Hör signalementet som stämmer bra in på honom.

11. Något “klickar till” i huvudet på honom. Antingen tror han att hans korta vistelse på brottsplatsen kan ha resulterat i att någon har tagit fel på honom eller så gör han en plan för att ta mer plats. “Hur kan jag bli en hjälte här?” “Är det möjligt att jag har sett gärningsmannen där inne med en blå täckjacka?” “Hur ska jag förklara bort signalementet som påminner om mig då?”

12. Han ringer in till polisens tips avdelning 12:20 med en nyligen påkommen historia som innebar fantasier om att han har pratat med Lisbeth samt att han har gjort en språngmarsch. Allt för att befästa idén om att tjugoåringen inne på Tunnelgatan kan vara gärningsmannen. Och är han det har ju SE sett honom!

13. När sedan förväxlingsteorin är befäst behöver han ibland göra små justeringar för att framstå som trovärdig. Främst mot bekanta och kollegor. När YNs vittnesmål kommer ut i media förlänger han språngmarschen för att kunna vara den som YN+AZ ser.

14. När han sedan inte får vara med på rekonstruktionen blir han sur. Hur ska han framstå inför kollegor och sina vänner i Täby? Han var ju först på plats! Han var ju mitt i centrum!
Då tar han saken i sina egna händer och kontaktar Rapport.