Citat:
Jag tror att du fått med alla hörda personer.
Nej, det finns inget konkret i materialet som berättar om detta. Dock tycker jag (för egen del) att man kan läsa en del mellan radera i vissa av förhören med ME och någon nära kollega och vän. Hans enorma bekräftelsebehov och hans rätt traumatiska uppväxt, får mig att anta att han som väldigt många andra med hans erfarenheter har en hel del knutar inombords, undantryckta känslor, aggressioner (kan förklara hans bitvis rättshaveristiska sida), starkt självhat (long time failure). Vi saknar som sagt sjukhusjournaler, utlåtanden från kriminalvården, förmodade journaler från avgiftnings kliniken han var på, osv. Borde finnas några journaler/anteckningar från psykologer och läkare där? Annars bygger jag givetvis detta - och lutar mig på - forskning/studier/böcker inom ämnen rörande psykisk ohälsa och trauman, osv. Min gissning är att det var mycket som tyngde hans axlar redan från väldigt unga år, tyvärr.
Jag tror man kan dra ganska stora paralleller, mellan SE uppväxt och familjerelationer med andra krigsbarn, ensamkommande, bortadopterade/fosterhemsplacerade barn, deras erfarenheter och känslor, deras självbilder och frågor, kring varför deras föräldrar "valde" bort dem. Sådana sår är mycket svårläkta, tar oftast en hel livstid att bearbeta, särskilt om de inte får utomstående hjälp och vägledning, vilket jag uppfattat det som via förhören/samtalen med ME att SE aldrig fick som liten, ej heller ville ha som vuxen.
Nej, det finns inget konkret i materialet som berättar om detta. Dock tycker jag (för egen del) att man kan läsa en del mellan radera i vissa av förhören med ME och någon nära kollega och vän. Hans enorma bekräftelsebehov och hans rätt traumatiska uppväxt, får mig att anta att han som väldigt många andra med hans erfarenheter har en hel del knutar inombords, undantryckta känslor, aggressioner (kan förklara hans bitvis rättshaveristiska sida), starkt självhat (long time failure). Vi saknar som sagt sjukhusjournaler, utlåtanden från kriminalvården, förmodade journaler från avgiftnings kliniken han var på, osv. Borde finnas några journaler/anteckningar från psykologer och läkare där? Annars bygger jag givetvis detta - och lutar mig på - forskning/studier/böcker inom ämnen rörande psykisk ohälsa och trauman, osv. Min gissning är att det var mycket som tyngde hans axlar redan från väldigt unga år, tyvärr.
Jag tror man kan dra ganska stora paralleller, mellan SE uppväxt och familjerelationer med andra krigsbarn, ensamkommande, bortadopterade/fosterhemsplacerade barn, deras erfarenheter och känslor, deras självbilder och frågor, kring varför deras föräldrar "valde" bort dem. Sådana sår är mycket svårläkta, tar oftast en hel livstid att bearbeta, särskilt om de inte får utomstående hjälp och vägledning, vilket jag uppfattat det som via förhören/samtalen med ME att SE aldrig fick som liten, ej heller ville ha som vuxen.
Jag hör vad du säger och håller självklart med.
Det är nog mest jag som är lite mer "försiktig" och efterlängtar förhör, journaler etc som kan ge lite kött på benen gällande hans psykologiska profil.
Även om jag personligen anser att dina tankar är rimliga kommer vi inte längre än rena spekulationer om Stig.