Skandiamannen

Sympatiskt inlägg. Jag delar till fullo dina tankar kring SE barndom, uppväxt, föräldrarnas bortprioritering av honom, hans bitvisa rotlöshet (både familjära, uppryckningen från Indien för att placeras i ny främmande världsdel, den nya kulturen i Sverige). Från min horisont påverkar detta ett barn oerhört, förstör den naturliga utvecklingsprocessen hos ett barn. Att SE kände sig oönskad av sina föräldrar - även om de påstår att de ville hans bästa - är ytterst naturligt, och att detta förföljt honom genom hela livet är både naturligt och rimligt. Jag har genom åren försökt så detta frö i tråden, men alltid blivit utskrattad och förminskad pga detta (av motståndarna till SE-teorin). Skönt att även du belyser detta. Som du säger, eller indikerar, tror jag att det är precis här som roten till det (eventuellt) onda i SE uppstod, är en bidragande orsak till både alkoholmissbruk, bitvisa självhat, förmodade depressioner, undertryckta känslor och aggressioner, vilket kan ha fått honom att (eventuellt) orsakat en fix idé kring Palme, närt ett hat och faktiskt kan ha utfört dådet.

Än en gång håller jag med dig gällande princip allt.

Jag tror vi har lite olika syn och erfarenheter gällande Palmehatet dock. Min personliga erfarenhet, då jag var i tonåren runt MOP, är att Palmehatet var väldigt utbrett och väldigt starkt, i alla samhällsklasser, både bland kvinnor och män, främst män. Jag minns att jag inte riktigt förstod det då, väldigt många människor fick något ytterst unikt i röst och blick när det talade om (eller kommenterade) OP. Något jag aldrig hade upplevt kring någon annan människa, ganska otäckt. Denna uppfattning delas av många jag talat med genom åren, jämnåriga som lite äldre. De svenskar jag upplevt (eller tagit del av) liknande tankar och känslor kring efter MOP, är faktiskt bara Stefan Löfvén och Annie Lööf, väldigt otäckt.

Precis som dig placerar jag motivfrågan långt ner, och tror inte mordet var politiskt alls. Man ska också komma ihåg (tycker jag) att OP faktiskt var på väg bort vid tidpunkten, detta var sannolikt hans sista period som statsminister och partiledare, hans gärning var i det närmaste klar, förutom att det viskades om FN. Många ansåg att han hade gjort skada förvisso, men majoriteten visste ju att han var på väg bort från politiken inom en överskådlig tid. Och att han var en landsförrädare och sprang ryssens ärenden, var det inte särskilt många som trodde öht, bland vanligt folk. Så, jag tror precis som dig, att mordet mer var riktat mot hans kaxiga person, hans uppsyn, hans bitvis rejält nedriga ton. Kanske i kombination med en fix idé kring honom, någon form av psykisk ohälsa och även missbruk.

Mordet var nog inte längre planerat än två tre timmar bort, då gm såg LOP i Gamla Stan eller omkring Grand. Anledningen att han inte sköts utanför Grand tror jag antingen beror på sviktande mod, eller viss behärskning. Jag är inte främmande för att personen eventuellt kan ha tänkt skjuta efter korvkiosken, flytt västerut på Adolf Fredrik Kyrkogata, men planen ändrades då de plötsligt korsade Sveavägen. Anledningen att han inte sköt vid Sari, kan vara så enkelt att han såg vittnet Fauzzi komma gående, väntade därför till korsningen längre fram.

Ska man knöla in SE som gm, tror jag helt enkelt han såg dem runt Sari när han gick norr ut mot bussen, väntade in dem (kanske vid norra anonspelaren) och slog dem sedan följe, att han inte sköt dem tidigare berodde sannolikt på just vittnet NF och att han inte ville göra det direkt utanför Skandias entré. Det är min teori.

Vilka hemmabyggen. Ingenting i vad ni försöker pådyvla Engström har visats sig finnas i verkligheten. Varför har inte barndomsvänner, skolkamrater, vänner, arbetskollegor, grannar, exfruar, brottsregister, sjukjournaler o.s.v. vittnat om dessa hittepå "problem". Ren gallimatias som inte finner stöd någonstans. Amatör psykologiska fantasier räcker inte.

Den mest intressanta lögnen är ju språngmarschen enligt mig...

Det är den lögnen som han tar mest risk då den är avancerad och svår att inte minnas....

Han får dessutom ett väldigt stort utrymme med denna lögn och får visa upp den i TV samt tidningar hur han springer I gränden.

Idag när man ser bilder o filmen ser det enbart komiskt ut

Men , för att vara en så stor risk och få så stort utrymme är lögnen utifrån ett heroiska perspektiv ett magplask utan dess like...

Han får liksom inget gjort med språngmarschen ! Han varken ser eller hör någonting ! Framförallt så ger han upp på ett märkligt sätt.

Just när han fått upp farten som i rapport så tvärnitar han vid Luntmakargatan pga han inte ser några poliser...

Sprang Engström efter poliserna mellan 5sek till 20sek så är det omöjligt att missa dom i trappan !

Sprang Engström efter mellan 20sek till 30sek så även här borde han se o höra poliserna eftersom dom kort pratat med YN och borde ses i slutet av trappan och definitivt höras ändå....

Sprang Engström efter poliserna ca 45sek till 1min så kanske han inte skulle förvänta sig att se dom vid Luntmakargatan och hela språngmarschen känns lite onödig..

Så hela språngmarschen var ju bara att lögn för att ljuga om att han sprang i gränden och inte för att göra något märkvärdigt.....

Jag ser inte heller någon annan förklaring, och att någon polis på platsen skulle ha missat en person som tjur rusade från platsen in i gränden där det fanns poliser med dragna vapen är inte troligt alls heller, även flertalet civila på platsen bör ha märkt det.

Inte att förglömma är att en av poliserna säger att han såg att ambulansen anlände i samband med att han gav sig av in i gränden. Hur man får ekvationen med språngmarschen, polisernas möte med YN och deras avsökning av hiss och trappor, samt med ambulansens ankomst att gå ihop, vet inte jag?

Dessutom fanns möjligheten att meddela signalement till poliser på själva mordplatsen. Nej, historien om språngmarschen köper inte jag. Här kanske förnekarna har någon bra teori som dom inte redovisat?

Vi har absolut liknande tankar! Dock drar du det en liten bit längre än mig
Tänker främst på självhat, agressioner och fix-ideér kring Palme.
Jag säger inte så inte är fallet, jag hittar bara inget stöd i något material för detta.

Och jag gör mitt bästa för att luta mig åt just material när man tittar på sådant här.
Och problemet med Stig är ju att material kring hans person är så oerhört tunt.

Förutom Henrik Anckarsäter (som vad jag vet inte har träffat Stig eller hade tillgångar till journaler) har vi ju extremt få uttalanden.

ME.

Målar upp en bild av en feg människa med enormt bekräftelsebehov som fick honom att ta till flaskan.
Hon pratar sparsamt om Stigs bakgrund innan de träffades, men nämner att han tog det hårt att bli lämnad i Sverige och spekulerar om att hans taskiga självkänsla kommer därifrån.

Stigs mamma.

Finns det några uttalanden alls?

Stigs bror.

Inte hörd.
Men till TP vad det väl han som berättade om att Stig inte passade in på internatet och att de fick smyga ut honom bakvägen då han inte klarade av examen.

Stigs brors fru.

Hörd, men säger i princip inget alls. Hon har knappt träffat Stig.

Döttrarna Glaser.

De målar upp en "mysgubbe" som var ett positivt inslag i deras liv. De pratar även om att han var lat, rökte och drack för mycket och att man inte riktigt tog honom på allvar.

På det har vi väl en barndomsvän, en granne från Täby och kollegor från Skandia?
Barndomsvännen är inte hörd vad jag vet. Det har bara kommit lite uttalanden här och där i media.

Missar jag någon?

Jag är inte bekant med några fler släktingar, lärare eller andra personer som kan skina ljus på personen Stig innan började på Skandia.

Jag har försökt visa hur jag ser på saken sannolikhetsmässigt. Och detta med att stapla osannolikheter på varandra. Man gör givetvis som man vill.

Det är dock ett av de, som jag tycker, typiska MOP:ska tankefelen. Eller metoder som jag inte tror innebär att man kommer närmare vad som faktiskt hände.

I detta fall: Att anta att allt som är möjligt är troligt/rimligt att tänka sig. Istället för att sortera bort. Svårt att se hur man ska kunna komma nånvart annars.

”Utredningsarbete”, nä. MOP är ett tankenöje.

Nja, ”låst”. Jag har tagit intryck av uppfattningar i denna tråd som talar om ett impulsdåd. Tidigare har jag bedömt SE utifrån ungefär samma kriterier som föreslagna GM i Grand-scenariot. Men jag har svängt och håller med om att impulsmord är rätt sätt att betrakta huvudscenariot gällande SE på (sen finns ju andra idéer).

Och då kommer man inte ifrån att det rör sig om en ytterst extrem kontrollförlust. Och ytterst extrema beteenden manifesteras inte endast en gång (om inte rör sig om tillfällig patologi). Så ser mina tankeled ut, men det svajar kanske i något hopp.

Jag lägger ringa vikt vid ”psykologisering” av uppväxten i relation till graden av trolighet i ett gärningsmannskap. Den här eventuella impulskontrollproblematiken hade väl visat sig i avbrutna studier, korta anställningar, ungdomsbrottslighet osv. Hur lill-Stig hanterade motgångar osv, det hoppar jag nog gärna över när funderar på olika möjliga GM. Men jag förstår att man kan bli väldigt intresserad av en persons bakgrund då det ofta är spännande i sig.

Och om man visste att SE var GM, då bleve även jag intresserad.

Apropå vapensamlarens revolver. Den får som bekant nolla vid provskjutning. Dvs kan ej uteslutas, men inget särskilt talar för den.

Hur pass kvalificerande detta är beror på hur bedömingar fördelar sig bland testade vapen. Jag har aldrig funnit info om detta.

Nu tycks det ev vara som så att ungefär 95% av provskjutna vapen direkt kan avföras. Vapensamlarens revolver tillhör i sådana fall en ganska exklusiv skara.

Källa: Ölvebro (FB) Tråden om Christer Andersson

Jag tror att du fått med alla hörda personer.

Nej, det finns inget konkret i materialet som berättar om detta. Dock tycker jag (för egen del) att man kan läsa en del mellan radera i vissa av förhören med ME och någon nära kollega och vän. Hans enorma bekräftelsebehov och hans rätt traumatiska uppväxt, får mig att anta att han som väldigt många andra med hans erfarenheter har en hel del knutar inombords, undantryckta känslor, aggressioner (kan förklara hans bitvis rättshaveristiska sida), starkt självhat (long time failure). Vi saknar som sagt sjukhusjournaler, utlåtanden från kriminalvården, förmodade journaler från avgiftnings kliniken han var på, osv. Borde finnas några journaler/anteckningar från psykologer och läkare där? Annars bygger jag givetvis detta - och lutar mig på - forskning/studier/böcker inom ämnen rörande psykisk ohälsa och trauman, osv. Min gissning är att det var mycket som tyngde hans axlar redan från väldigt unga år, tyvärr.

Jag tror man kan dra ganska stora paralleller, mellan SE uppväxt och familjerelationer med andra krigsbarn, ensamkommande, bortadopterade/fosterhemsplacerade barn, deras erfarenheter och känslor, deras självbilder och frågor, kring varför deras föräldrar "valde" bort dem. Sådana sår är mycket svårläkta, tar oftast en hel livstid att bearbeta, särskilt om de inte får utomstående hjälp och vägledning, vilket jag uppfattat det som via förhören/samtalen med ME att SE aldrig fick som liten, ej heller ville ha som vuxen.

Jag skriver självklart under på att själva dådet (om nu Stig är GM) handlar om en extrem kontrollförslut.
Dock vet jag inte om jag håller med om din nästa slutsats - "Och ytterst extrema beteenden manifesteras inte endast en gång".

Finns det studier eller källor på det?

Är det verkligen otänkbart att tex ha en allmän nyckfull personlighet som titt som tätt sätter en i trubbel (tex ekonomiska bekymmer) och under "rätt omständigheter" (alkoholpåverkan, depression, stress, etc) kan denna nyckfullhet ta helt andra uttryck?

Är det otänkbart att bara gå över gränsen 1 gång i livet? Eller måste man vara en "mördartyp" som hela tiden, eller vid flera tillfällen beter sig så extremt?