Drunkning som dödsorsak vanligt förekommande i kyrkböcker förr i tiden. Varför?

Sverige har ju historiskt haft mycket handel från andra länder och förr så skedde denna handeln enbart via sjövägen. Sedan då följt av att man varken hade någon sjörapport att ta del av innan man gav sig ut på sjön eller inte alls så bra skepp som det finns idag. I detta så ska man också ha i åtanke att det finns massa av skär och grund för skeppen att segla på som kan göra att det går hål och skeppet sjunker. Det är ju bara att kolla hur det ser ut längs Stockholm och skärgården där. Fyrar var ju en lösning på det problemet med att gå på grund, men det var ju bara en liten del som täcktes upp och bara där det var som störst risk. Sverige var ju mycket långt framme i utvecklingen av fyrar med flera patenteter som blev standard över hela världen (Gustaf Dalen).
Många var också fiskare förr, så där fanns också rätt stor risk att före eller senare drunkna, när man var på sjön och fiskade princip dagligen.
Det var helt enkelt långt mycket mer folk som jobbade på sjön förr och därav är det vanligare att hitta i kyrkoböckerna att folk drunknat.

Okej, för mig står drunkning med en förklaring ibland, som "gick genom isen".

När det var självmord stod det att det var det, så som "hängde sig i ett träd".

Vilken del av landet är kyrkböckerna ifrån med 2 av 10 drunkningsdöda?

Fiskebåtar förr kunde vara dödsfällor. Mindre båtar med hög sjö och motorn placerad så den kunde dränkas i vatten som slog över båten.

Jag tycker det låter höga siffror ändå.

Nä fy 😭 . Inga sådana i mina släktträd vad som skrivits upp iaf

Kan berätta att förr lockades fattiga bönder på norra Öland med att sköta posttrafiken till Gotland vintertid. Dom lastade posten i en liten båt och började dra den över isen mot Gotland. Tanken var väl att om dom kom till öppet vatten skulle dom gå i båten och ro. Men även snöstormar kunde ju överraska. Det var ganska stort manfall på de uppdragen.

TS: vilket slags bygd rör det sig om? Kust/skärgårdsmiljö? Sjöfarten var, som många i tråden påpekat, oerhört mycket mer omfattande förr än nu; ofta därtill i rätt små och rangliga farkoster!

En annan möjlig bidragande orsak kan ha varit att människor förritiden hade en relativt lägre andel kroppsfett. En modern genomsnittssvensk flyter i vatten (om hen har vett att få av sig tyngande kläder och skor, och lägga sig i ryggläge med näsan ovan vattnet!), och har därtill längre tid på sig att ta sig upp ur vattnet innan hypotermin sätter in än en senig och utmagrad gammal fiskare eller bondgumma!

I mitt fall, Lappland. Ganska många drunknade.

Kul med lite diskussioner och svar! Kommer att kolla upp årstider då drunkning angavs som orsak och se om det finns något samröre däremellan.

Tips till andra är att det finns kyrkböcker till allmänhetens förfogan gratis och enkelt på https://stadsarkivet.stockholm/sok/ (Finns säkert för andra län också men det får ni hitta själva.)

Ja, jag känner lite skärgårdsbor. Det var ett medvetet val att inte lära sig simma hur otroligt nog det låter. Det skulle bara dra ut på pinan resonerade de.
Att man var djupt troende spelade säkert in också.

En aspekt har glömts bort i tråden, nämligen den om att det kunde finnas

[...] en annan pådrivande faktor: djävulen. I en utsaga får vi veta att ”mord och självmord betraktades som den ondes verk". [...] Bland de orsaksförklaringar som gavs till självmördarens död är denna, där djävulen på olika sätt till sist tvingade självmördaren till dådet, den mest förekommande. [...] I ett fall tillskrevs djävulen [...] en avgörande agens även vid drunkningssjälvmord. I utsagan hindrade han den som ämnat dränka sig från att kliva ur sjön.

https://www.diva-portal.org/smash/ge...FULLTEXT01.pdf

Numera kanske inte djävulen tillskrivs som en pådrivande faktor vid självmord/drunkningar, men under tidigare århundraden såg man det, åtminstone delvis, med andra ögon.

Det vore intressant om du kunde hitta belägg för att simkunnighet förutsattes även av manskapet. Som konstaterats tidigare i tråden, så var uppväxt vid en sjö eller vid kusten ingen garanti för att en vanlig allmogegosse kunde simma.

Vad gäller officerarna, så hade simundervisnng ingått i deras utbildningsprogram sedan 1700-talets mitt - åtminstone på papperet.

Det finns på nätet ett par studier om simkunnighet och simundervisning under gångna tider. De gäller dock främst de högre samhällsskikten, som officerare och läroverksungdom. Jag har ännu inte lusläst dem, för att se om där står något om bönders, torpares och backstugusittares kännedom om simning.

Simma eller försvinna - En studie av läroplaner samt elevers och lärares uppfattningar om simkunnighet och behovet av att kunna simma (Eva Kraepelien - Strid)
https://www.diva-portal.org/smash/ge...fulltext01.pdf

För övrigt kan nämnas att simning som läroämne redan hade införts på kadettskolan i Karlskrona 1760. Skolan var avsedd för utbildning av officerare för både arméns och flottans behov. När skolan lades ner och utbildningen 1792 flyttades till Krigsakademien på Karlbergs slott i Stockholm, fanns simundervisning också där med i kursplanen redan från början. Som exempel på omfattningen av denna simundervisning kan nämnas att för en kadett under år 1801 utgjorde simundervisningen 208 undervisningstimmar av totalt 4426.

Så vissna rosorna på Sveas kinder - Kallbad och simning i idé och praktik 1750-1900 (Ann Katrin Pihl Atmer)
https://www.diva-portal.org/smash/ge...FULLTEXT01.pdf

Simningens livräddande förmåga gjorde den till ett självklart undervisningsämne vid militärskolorna. I den 1756 bildade kadettskolan i Karlskrona föreskrevs redan i detta års reglemente att både lant- och sjökadetterna vid lämplig väderlek på ett försiktigt sätt skulle få övning i simning. Det hade beslutats redan vid 1751-52 års riksdag, men undervisningen började först 1760. Simövningarna bedrevs från en båt under varma och vackra dagar. Följande år begränsades de dock till enbart sjökadetterna.

När Per Henrik Ling var gymnastiklärare på Krigsakademien på Karlberg undervisades i simning i alla klasserna. Han hade också lärt ut simning under sin tid i Lund. På 1810-talet simmade kadetterna i Ulvsundasjön tre till fyra timmar i veckan under större delen av sommaren. De längsta sträckorna var över en fjärdingsväg (cirka 2,7 km) långa. Denna undervisning fortsatte även efter Lings tid och var omfattande på 1840-talet.
/---/
Även inom skolundervisningen slog simundervisningen igenom tidigt. 1807 års skolordning för läroverken stadgade att ungdomen skulle få öva sig kliva, hoppa, voltigera, simma m.m. För sockenskolorna hade behovet av att lära skolbarn simning diskuterats ännu tidigare. Fysisk fostran hade emellertid svårt att hävda sig i läroverksundervisningen före 1860-talet. Ett undantag var Nya Elementarskolan i Stockholm, där Carl Jonas Love Almqvist lärde ut simning under sin tid som rektor från 1820-talets slut.

Den första simföreningen i Sverige, Upsala Simsällskap, var under de första åren en rent akademisk angelägenhet. Det var också från universitetsmiljön som man hämtade idén att bekransa sig vilket skedde för första gången 1796. Jöns Svanberg, som då var docent, sedermera professor, i matematik, promoverade sig själv och tio studenter och kamrater med näckrosor. Därefter låg verksamheten mer eller mindre nere, och under den tid Svanberg var verksam i Stockholm till 1811 ordnades bara en promotion. Efter hans återkomst, och särskilt från 1813, då föreningen konstituerades på nytt, levde simövningarna upp och simskolor kom att inrättas i en rad städer.

Låter som ungefär samma som idag som när man skriver dödsorsak överdos. Många av de fallen är mera eller mindre medvetna självmord utan att det skrivs som självmord.

De måste ha varit erfarna båtsmän också som hade en båt.