Drunkning som dödsorsak vanligt förekommande i kyrkböcker förr i tiden. Varför?

Jag har grottat ner mig i kyrkböcker. Mest intressant har varit bygdens dödsfall och jag slås av hur frekvent drunkning står som orsak. Det "känns" inte som att folk drunknar så ofta idag. Vissa av åren på 1800-talet har drunkning utgjort ca 2 av 10 dödsfall.

Det finns så klart flera faktorer jag själv kan komma att tänka på. Sjövett i samspel med alkohol är en förklaring jag tror på. Fisk som livsnödvändig kost och iom det nödvändigt risktagande vid fiskande kanske också kan vara något. Men vad vet jag.

Finns det någon forskning eller vetenskaplig konsensus i ämnet?

Bristande kunskaper i simning.

Självmord.

Man var vid sjön och badade (tvättade sig), diskade, tvättade kläder och fiskade oftare också.

De tog sig väl vatten över huvudet ...

”Man gick i sjön” som man sa, likt Wilhelm Moberg.
Det här var ju innan snabbtåg och höga hus och broar. 😭

Man gick genom isen när man transporterade saker om vintern.

Andelen simkunniga av 1800-talsgubbarna som fiskade på sjön var väldigt låg.

Vet inte hur forskningsläget ser ut men skulle vilja lägga till att människor i historien i hög grad använde frusna vattendrag för att ta sig mellan olika platser då det fanns mycket få broar, och isarna var mycket enklare och snabbare att färdas på jämfört med att ta stigar och dåligt plogade vägar, och det då innan 1900-talets vägnät byggdes ut.

Här i min hemstad finns det berättelser om ganska stora kollektiva drunkningsolyckor på vårarna när folk genade över frusna åar mellan jobb och bostad. Och så tog de för stora risker när det börjat smälta på våren, och så många som 3-4 personer drunknade ibland vid ett och samma tillfälle. Minns också hur jag som ungdom jumpade på isflak (livsfarligt) så det bör ju ha tagit några i äldre historia.

Ser du i dina studier vilket tid på året som det är mest/minst drunkningar? Har ser det ut månadsvis? Det vore intressant att höra om.

Har för mig att de lärde ynglingarna som skulle gå med i flottan att simma förr genom att helt enkelt ro ut med dem och slänga dem över bord. Det kanske bara är en skröna, men det pekar ju åt att det vanliga var att man inte kunde simma. Trillade man av en brygga och ingen var där så var det nog inte säkert att man tog sig upp igen, kvinnor i sina många kjolar tyngdes nog ner extra mycket om de hamnade i plurret. Sen alla sagor om brunngubben, bäckahästen, näcken och havsfrun, folk var uppenbarligen livrädda att deras barn skulle vara nära vatten och försökte skrämma dem att hålla sig borta.

Som ovan skriver - brister i simkunnighet.

I detta måste man också väga in att betydligt fler var ute på sjön förr i dåliga ranka båtar oavsett väder och flytvästar existerande inte. Många fiskade för sin överlevnad även om man var bönder. Även alkoholbruket spelade naturligtvis in där.

Kan det vara Näcken? Han var väldigt aktiv förr i tiden har jag förstått.

Man kan väl tänka sig att det fanns dåligt med vägar och man ofta genade över vattendrag vintertid. I stället för genom skog. ”Frös ihjäl” var också en vanlig orsak, i vart fall i Norrland.
”Utfattig” en vanlig stämpel..de var ett hårt liv..man kunde inte ens få roliga piller från nån kran.