Stora tråden om namn på barn

Men sosse är väl ettt himla fint namn, det ska jag döpa nästa adopterade framtida sosse från somalia till

Snorre är ju ett normalt dopnamn på Island. Tror inte att det är vanligt i Norge längre, dock, trots att det såklart kom därifrån när skandinaverna koloniserade Island.

Det är knepigt det där, att olika mansnamn blir slang för "penis" - och efter ett tag tar den betydelsen över, så att namnet inte längre funkar som dopnamn. I engelsktalande länder har bl. a. Willie och Dick gått samma väg. Och i Sverige har vi Petter-Nicklas - ibland bara Petter, eller bara Nicklas. Samma när det gäller flicknamnet Fanny, det har blivit slang för det kvinnliga underlivet respektive bakdelen, i olika delar av den engelskspråkiga världen.



Men JA - Snorre är nog hopplöst som namn i Sverige i alla fall, numera...

Mkt bra historiebeskr, visste inte så mkt om detta, förrän nu,

Vissa namn har ju inbyggda konnotationer redan innan , sedan när välrden blir mer ekivåkt llagd blir dessa konnotstioner dominerande. Ye, så är det.

Snorre är faktiskt ett gammalt isländskt namn från Vikingatiden och trots vår nutida användning av ordet, något att vara stolt över.
Alltså inte alls inte lika illa om folk lär sig varifrån det kommer.

Att undervisa om Eddan, som skrevs av Snorre Sturlasson, född omkring 1179, död 23 september 1241, och alltså levde ungefär vid den tiden då Vikingarna fortfarande fanns kvar bör ingå i den obligatoriska historieundervisningen

Eddan är vår huvudkälla till den nordiska mytologin, om Vikingarna guda- och hjältesagor.

Eddan är den viktigaste boken om vikingatidens alla gudar och hjältar, skapelseberättelsen mm som de då trodde på och berättades om generation efter generation. Ett fantastiskt verk som är den enda i sitt slag som skrevs redan på den tiden om Nordisk mytologi.

Så tänk på om du eller nån du känner som heter Snorre, så ska du vara stolt.
De som ser något annat i det namnet avslöjar sig själva som totalt obildade och inse att utan Snorre skulle vi inte veta mycket om Vikingarnas liv.

Dick
Bror
Björn
Brynolf

Vet en som heter Niklas Niklasson - såna dubbelnamn går ju helt klart bort 🤣😂

Oootroligt trött nu på Engla, Tindra, Saga, Lova, Wilda, Liam, Leon, Vincent, Kevin.. aldrig gillat de namnen.

Det var vanligt i gamla bondesläkter. Man hade några få släktnamn som återanvändes generation efter generation, och sönerna fick alltid faderns namn med tillägget - sson som efternamn. En gård kunde alltså ägas av Nils Persson, sedan ärvdes den av Per Nilsson, och efter det av Nils Persson - o.s.v.. Alltså växelvis. (Ibland kunde det bli ett annat namn, för att den äldste sonen dog barnlös.)

Sedan bestämde våra myndigheter i slutet av 1800-talet att alla skulle ha efternamn, och då fick alla behålla det efternamn som de hade just då, och sedan ärvdes det efternamnet ned. Släktförnamnen blev dock kvar, vilket gjorde att en del pojkar i dom släkterna kom att heta Erik Eriksson, Sven Svensson, Nils Nilsson, Anders Andersson... och använder familjerna än i dag samma släkt-förnamn, så blir det ju fortfarande så.

Vad, vill du att honorna ska ta efter faderns namn och hanarna efter moderns? Jag tycker att det är mer vettigt om de tar efter sitt respektive kön.

Tack för upplysningen men allt det där visste jag sedan många, många år tillbaka. Snorre Sturlasson lärde vi oss om i skolan på 80-talet. Jag har heller aldrig sagt nåt ont om namnet Snorre. Svarade du på rätt inlägg???

Jo, men då vet alla att fadern är okänd. Jättekul att varje ny människa man blir presenterad för, får veta den ganska privata uppgiften om ens liv omedelbart? Det skulle inte jag göra mitt barn, i alla fall...

Nu är det inte riktigt det man signalerar om man väljer ett metronymikon som efternamn.

Jo det är det, på Island. Finns det en pappa så får barnet hans namn. De har väldigt hårda namnlagar på Island, inget får ändras mot hur det var för tusen år sedan. De har till och med listor på vilka förnamn som man får välja till sina barn. Alla är fornnordiska (utom de bibliska som hade hunnit få isländska former för länge sedan). Läste om en familj som ville döpa sin son till Kenneth på Island, men det fick de helt enkelt inte (trots att Kenneth är gammal-keltiskt och därmed inte SÅ långt borta i tid och rum).

Nyfiken fråga: om man nu har möjlighet att välja mellan metronymikon och patronymikon (eller inget av det) - vad tycker DU att man signalerar, om man väljer det förstnämnda..? Och är det nödvändigt och önskvärt, att barnet ska bära med sig den signalen överallt, och få frågor om det av varje ny person?