Kan inte svara sådär kategoriskt, rakt upp och ner.
Vi människor sorterar in saker, även människor, i fack. Varför? Därför att tillvaron skall bli begriplig. Vissa saker och företeelser anser vi vara normala medan det som inte ryms inom gränserna för det normala blir följaktligen onormalt.
Är man ofrivilligt barnlös och singel men samtidigt fertil, anses man nog allmänt vara misslyckad inom reproduktion, uppenbarligen. Men är man totalt misslyckad därför? Kan man ha en lyckad professionell karriär samtidigt som man är ofrivilligt barnlös?
Som ofrivilligt barnlös men fertil individ, kanske man antas vara oattraktiv, konstig eller inte kompatibel med parförhållande. Man är en ratad person av en eller annan anledning... Och eftersom att man är ratad, då föreligger sannolikt någon "defekt" hos en. Det naturliga urvalet fungerar ju på så vis.
Är man frivilligt barnlös, anses man nog allmänt vara konstig eftersom att majoriteten ju skaffar avkomma. Det anses "onormalt" att inte vilja ha avkomma.
Jag själv har ingen jättestark ståndpunkt i saken men jag tycker nog att man bör få bestämma själv om man vill fortplanta sig eller ej.
Jag är fertil, vad jag vet, men personligen anser jag att jag inte skulle vilja ha ett tungt ok av föräldraansvar över axlarna.
Att uppfostra och ta hand om en individ är ett enormt ansvar som kräver engagemang, tid och energi.
Dessutom kräver föräldraskap: fostran, stort tålamod, uppmärksamhet, tillsyn, passning, stimulans, vakande, vård, omsorg, presenter, nattning, hänsyn, kalas, middag, frukost, kvällsmat, skolning, kunskap, pengar, läxor, möten, tandläkare, BVC, VC, fritid, kompisar m.m...
Föräldraskap innebär: ingen nattsömn, ingen lugn och ro, otacksamhet, uttröttning, tjat, gnat, bråk, skrik, m.m...