jag har i typ 5 års tid haft inställningen att enda meningen med livet är att fortplanta sig, så naturligt har jag likställt barn och familj med ett lyckat liv (inte lyckat som i lycklig, men "fullbordat" typ), även om jag VET att det inte är någon jävla universallösning.
nu jag ska fylla 32 i april, singel och inga barn. börjar undra om det är dags, fast samtidigt är det inget jag verkligen vill, utan snarare känner att jag måste (även om jag på inga sätt hatar barn eller får ångest av tanken att skaffa några).
fast jag börjar fan undra. jag bor i liten stad typ 50000 invånare och om jag går på stan jag ser mest dessa kategorier med småbarn:
kortvuxna invandrarkvinnor med huckle och 3-5 ungar i släptåg - ingen bild av någon übermensch med andra ord
svennebananer som ser så fucking mjäkiga ut att jag tycker det är ett under att någon tjej ens gått med på att knulla dem från första början. ger mig samma avsmak som blattekvinnorna
WT-folk som är feta, fläskberg, fetton. gärna även negerkastrull (plattkeps) och åka sparkcykel med cykelhjälm, typ. fula illasittande kläder med stora tryck. gillar snus, öl, motorer och fotboll eller ishockey (beroende på var i landet man bor)
sedan den där mindre skaran normala människor jag ser, där jag tänker, shit jag hade kunnat tänka mig att en gång i tiden spänna på den morsan och avla fram egna ungar (när tjejer väl skaffat ungar är dem i mina ögon förbrukade. "jävla mansgris" tänker många när jag säger så, men seriöst alla snubbar jag känner tänker likadant. vem fan vill vara plastfarsa för att tjejen har kroniskt dåligt omdöme och knullar flanar som sticker efteråt??) det är bara biologiskt att man vill ha en s.k. ren tjej (nej ingen jävla oskuldshyllning era fittor. jag skiter i om hon knullat, så länge hon inte legat med typ 20 pers det är fucking vidrigt vider slem-människor usch jag får dålig smak i munnen)
sååå nu vet ni vad jag tänker (är i valet och kvalet om det är värt att börja dejta för att sedan bli tillsammans för att sedan få fram ungar, eller om jag ska skita i det och bara fortsätta knulla runt och inte skaffa några). jag är också rädd för att trots min tänkta uppfostran få barn som är misslyckade (feta, lata, dumma, odisciplinerade).
vad tycker NI om folk som är 30-35+ och inga har barn?? okej innan 35 är det inte konstigt då jag tror genomsnittsåldern för snubbar är typ 34?? eller något när man skaffar första knodden, men folk som är 35-40 då? tycker ni synd om dem/ser ner på dem etc? skiljer sig era tankar om det är en svettig förlorare som är överviktig (då räknar man nästan med att ingen, inte ens späckhuggar-fetto-fläskbergen till tjejer som är rätt otaliga faktiskt, vill ligga med dem, och att de är neckbeard-incels), men om det är en välklädd vältränad snubbe?
nyfiken på vad andra tänker kring denna ämnet.
nu jag ska fylla 32 i april, singel och inga barn. börjar undra om det är dags, fast samtidigt är det inget jag verkligen vill, utan snarare känner att jag måste (även om jag på inga sätt hatar barn eller får ångest av tanken att skaffa några).
fast jag börjar fan undra. jag bor i liten stad typ 50000 invånare och om jag går på stan jag ser mest dessa kategorier med småbarn:
kortvuxna invandrarkvinnor med huckle och 3-5 ungar i släptåg - ingen bild av någon übermensch med andra ord
svennebananer som ser så fucking mjäkiga ut att jag tycker det är ett under att någon tjej ens gått med på att knulla dem från första början. ger mig samma avsmak som blattekvinnorna
WT-folk som är feta, fläskberg, fetton. gärna även negerkastrull (plattkeps) och åka sparkcykel med cykelhjälm, typ. fula illasittande kläder med stora tryck. gillar snus, öl, motorer och fotboll eller ishockey (beroende på var i landet man bor)
sedan den där mindre skaran normala människor jag ser, där jag tänker, shit jag hade kunnat tänka mig att en gång i tiden spänna på den morsan och avla fram egna ungar (när tjejer väl skaffat ungar är dem i mina ögon förbrukade. "jävla mansgris" tänker många när jag säger så, men seriöst alla snubbar jag känner tänker likadant. vem fan vill vara plastfarsa för att tjejen har kroniskt dåligt omdöme och knullar flanar som sticker efteråt??) det är bara biologiskt att man vill ha en s.k. ren tjej (nej ingen jävla oskuldshyllning era fittor. jag skiter i om hon knullat, så länge hon inte legat med typ 20 pers det är fucking vidrigt vider slem-människor usch jag får dålig smak i munnen)
sååå nu vet ni vad jag tänker (är i valet och kvalet om det är värt att börja dejta för att sedan bli tillsammans för att sedan få fram ungar, eller om jag ska skita i det och bara fortsätta knulla runt och inte skaffa några). jag är också rädd för att trots min tänkta uppfostran få barn som är misslyckade (feta, lata, dumma, odisciplinerade).
vad tycker NI om folk som är 30-35+ och inga har barn?? okej innan 35 är det inte konstigt då jag tror genomsnittsåldern för snubbar är typ 34?? eller något när man skaffar första knodden, men folk som är 35-40 då? tycker ni synd om dem/ser ner på dem etc? skiljer sig era tankar om det är en svettig förlorare som är överviktig (då räknar man nästan med att ingen, inte ens späckhuggar-fetto-fläskbergen till tjejer som är rätt otaliga faktiskt, vill ligga med dem, och att de är neckbeard-incels), men om det är en välklädd vältränad snubbe?
nyfiken på vad andra tänker kring denna ämnet.