Om jag ska vara ärlig så kan fortfarande ta lite läkemedel som lyrica/gabapentin mot GAD, försiktig med beroende såklart. Benso har jag klippt helt. Alkohol blir jag dum i huvdet av. Har aldrig varit den som tagit de tunga sakerna, det har mest varit läkemedel och alkohol. Testade amfetamin en gång dock och det kändes som en 3 dagar lång panikattack (inget illa om drogen då jag vet många tycker om den). Har även testat metadon och det kändes alldeles för tungt för mig så där kunde jag dra mig ur snabbt.
Men mitt botten is nådd-moment var för säkert 10 år sedan nu. Don't get surprised jag blandade xanor med alkohol och vad som händer då kan ni ju läsa i "värsta du gjort på benso-tråden", men det var verkligen förfärligt. Skrämde frugan som kallade hit sina föräldrar, skrek, gjorde hål i väggar, skar mig på benen så blodet sprutade överallt, spottade en snut i ansiktet och kallade denna för bögjävel. Allt detta inför frugan och hennes föräldrar, kallade även frugans mor för en jävla hora som jag skulle kniva i ansiktet. Alltså heeelt jävla sinnessjuka saker, är vanligtvis världens mest skötsamma kille. Detta är ett sår som inte läkt än idag, 10 år senare. Det tar fortfarande emot att träffa hennes föräldrar då jag minns allt som igår, allt kommer tillbaka. Fy fan alltså.
Dagen efter det när jag satt där med dödsångest och mådde skit med världens huvudvärk, då kände jag fan att botten var nådd. Rättar jag inte till detta nu så kommer jag fanimg dö snart, så tänkte jag iallafall, funderade även på självmord pga den starka dödsångesten.
Vad var ditt sådant tillfälle där du verkligen kände nej nu får det fanimig räcka, period?
La den i rehabiliteringstråden så vi kan peppa varandra att aldrig gå dit igen.
Men mitt botten is nådd-moment var för säkert 10 år sedan nu. Don't get surprised jag blandade xanor med alkohol och vad som händer då kan ni ju läsa i "värsta du gjort på benso-tråden", men det var verkligen förfärligt. Skrämde frugan som kallade hit sina föräldrar, skrek, gjorde hål i väggar, skar mig på benen så blodet sprutade överallt, spottade en snut i ansiktet och kallade denna för bögjävel. Allt detta inför frugan och hennes föräldrar, kallade även frugans mor för en jävla hora som jag skulle kniva i ansiktet. Alltså heeelt jävla sinnessjuka saker, är vanligtvis världens mest skötsamma kille. Detta är ett sår som inte läkt än idag, 10 år senare. Det tar fortfarande emot att träffa hennes föräldrar då jag minns allt som igår, allt kommer tillbaka. Fy fan alltså.
Dagen efter det när jag satt där med dödsångest och mådde skit med världens huvudvärk, då kände jag fan att botten var nådd. Rättar jag inte till detta nu så kommer jag fanimg dö snart, så tänkte jag iallafall, funderade även på självmord pga den starka dödsångesten.
Vad var ditt sådant tillfälle där du verkligen kände nej nu får det fanimig räcka, period?
La den i rehabiliteringstråden så vi kan peppa varandra att aldrig gå dit igen.