tråden om löpning

Lidingöloppet nästa lördag, någon mer som ska springa?

Blir mitt första någonsin, ska bli kul att se hur jag klarar av en längre kuperad sträcka. Har kört en del lugn backträning som förberedelse.
Sprang 3 mil okuperat för någon månad sedan som gick bra, får se hur pass mycket backarna kommer ställa till det.

Ps. Jag har även börjat snegla på ultravasan 45, har någon av er andra genomfört den? Startplatserna var redan slutsålda men hoppas på att köpa någon annans plats nästa år om jag bestämmer mig för att springa.

Springer Lidingöloppet varje år. Tränade för att försöka slå min rekordtid från 2019 men var utslagen av jävla Covid i två veckor i början av september så nu är formen som bortblåst… Lycka till och spara lite krafter till sista milen

Ska också springa, och samma här första gången

Siktar på att komma under 2:15. Springer 20km på 1:26, på en sträcka som är ungefär lika kuperad som lidingöloppets första två mil. Så tänker att 49 min inför sista milen borde vara görbart, men det kommer nog vara på håret med tanke på vilka tröga backar det ser ut att vara på slutet.

EM i 24h-löpning med 8 svenskar börjar om mindre än en timme. Går att följa här:

Liverapportering resultat:
www.icron.it/live
www.icron.it/newgo/#/classifiche
Livestreaming TV:
https://www.youtube.com/channel/UCIhek-X75-wMI1piz_aw-CQ
Tävlingens hemsida:
http://www.lupatotissima.it

Tackar! Är det konstanta backar hela vägen eller finns det plattare partier där man kan öka farten?


Låter bra, lycka till!

Det finns en hel del platta partier första 14-15 km och en del på slutet. Jag rekommenderar väl ändå att inte springa alltför fort där det är lättsprunget för man behöver känna sig ganska fräsch när man går ut på sista milen. Särskilt om man inte har sprungit loppet förut. Förra året var jag för dåligt tränad pga skada och gick ut alldeles för hårt och det är ganska förnedrande när man behöver gå i alla backar på slutet.

Hej!
Precis börjat springa igen då jag tycker det är rätt skönt att göra efter jobbet för att varva ner.

Jag styrketränar en del samt har ett tungt & fysiskt krävande jobb både konditionsmässigt och styrkemässigt och jag har börjat nu med att springa 2-3km i väldigt kuperade terrängspår.

Jag är i normalform gissar jag i övrigt, är ganska stark rent kroppsligt men konditionen hade jag velat förbättra.
Om jag verkligen håller en enligt mig hög fart så tar jag 2km kuperat på typ 9:50.
Vid min vanliga joggfart så börjar det inte kännas ansträngande förrän efter cirka 1km.

Vet inte om det går att bilda en uppfattning kring dessa punkter, men det jag undrar är om mina 2-3km 2-3 dagar i veckan gör någon nytta?
Jag /HATAR/ löpning i övrigt för jag tycker det är förbaskat tråkigt medan man håller på, dock skönt när man kommer hem efter en runda så klart.

Några som känner igen sig och kan tipsa om annat upplägg eller komma med lite synpunkter? :-)

2km är bättre än 0km, och du kommer i varje fall smörja lite muskler och leder som inte används annars.

Löpmässigt kommer du inte utvecklas särskilt mycket efter några pass och konditionsmässigt kommer det inte ge särskilt mycket med så pass korta turer utan du kommer mest bara underhålla den lilla förbättring du fått.

Det enkla men tråkiga upplägget om du vill förbättra din grundkondition är längre pass. En del skriker (korta) intervaller (särkilt de som inte tränar löpning) men det handlar mest om att toppa sin kondition, träna på vissa farter, och förbättra anaerobisk kapacitet.

Om du hatar löpning men vill syssla med en konditionsidrott så ska du kanske titta på en annan idrott? De tråkiga nyheterna är väl dock att alla konditionsidrotter är ganska tråkiga att träna om man inte tycker om konditionsidrotter. Tycker du en 15 minuters löptur (dvs det som kallas uppvärmning för många som löptränar) är segt så ska du kanske inte ge dig in i cykling där passen är 2-3ggr länre i tid än löppass t.ex...

Jag hade en dröm om att kunna springa. Det var omöjligt innan jag fick rätt medicinering av min astma. Sen när jag väl kunde börja springa så tyckte jag det var ganska trist, framförallt för att jag sprang samma runda själv.

Men sen hittade jag en kompis att springa med och det gick genast lättare. Han fick stå för snacket för annars storknade jag direkt.

Därefter hittade jag en löpgrupp och det gav ytterligare en boost. Nu är det bara tråkigt att springa på löpband.

Men sett till mig själv så kunde jag knappt springa i 6.30 fart på platt mark i början och definitivt inte länge.

Nu är jag nere kring 5.15 fart som bekvämt långpass.

Men vill man bli bra på att springa så måste man få upp volymen initialt och för att kunna pressa ut det sista så är intervaller bra. Men intervaller ska man inte börja med för tidigt då det sliter mer. Låt kroppen bli starkare och bättre först.

Det som hjälpte mig mesti början var att skaffa en pulsklocka med gps, för då fick jag svart på vitt vad som gjorde att jag inte orkade. Jag hade ofta för hög fart i början, vilket resulterade i hög puls och vidare svårt att syresätta musklerna, kramp/syra kom som ett brev på posten.

Sen är det bättre att springa 2 km i veckan än 0km i veckan. Men samtidigt så kanske du kan hitta något annat som du uppskattar mer? Det finns ju mängder med möjligheter till konditionsidrott.

Lycka till 🤟

Bra gjort att du försöker och inte ännu grtt upp!
Jag har två synpunkter på ditt löpande:
För det första: Spring inte kuperat som nybörjare. Du får inte den löprytm som gör löpningen njutbar för den ovane. Spring hellre platt.
För det andra: För icke vana löpare är det alltid jobbigast och tråkigast den första och andra kilometern och så kan det vara lång tid i början av löparlivet. Men sedan, vid ca 2-3 km, känns det bra mycket skönare. Tyvärr kanske du då redan slutat springa. Fortsätt alltså med dina 2-3 km ett tag till, men öka sedan försiktigt, lite i taget (annars får du bara ont). När du kommit upp till 5-6 km kan du ta ett mer övervägt beslut om löpning är något för dig. Den här initiala obekväma känslan kan förresten mildras med lite uppvärmningsgymnastik innan du går ut.

God nytta gör det oavsett om det inte blir mer än så.

Precis! Inte undra på att man tycker det är vidrigt att springa om man aldrig springer mer än runt 2km. Den första kilometern är vedervärdig för alla typ, stelt segt och omotiverad hjärtrusning och tankar kring hur ska det kunna gå att springa när det känns så här. Att sluta springa efter någon kilometer är som att bada i varmbad och alltid kliva upp efter 5 sekunder när det bara bränner fortfarande, inte skönt. Jag behöver runt 5km innan både kroppen vaknat och kommit in i uppgiften och hjärnan fått rätt läge

Läst alla era svar, vilken respons! Tack! :-D

Hehe vart skall jag börja.. Jag håller helt med er alla om det här med att första kilometern(typ) är jobbigast.

Jag resonerar lite som ni, att 2-3km är bättre än 0, jag har styrka i kroppen och har väl egentligen kondition till att "kunna springa" längre med, men det är precis som att viljan och "gnistan" går ur mig när jag blir andfådd och kommit igång, känns som ett klimax vid runt 2km liksom, "fy fan ska jag orka flåsa såhär i 3km till för att komma runt banan".


Men angående första kilometern och det ni säger, att det är som segast i början:
Jag känner ju absolut att jag orkar mer än mina 2-3km, hjärtat rusar inte och andningen är väl kanske något tung men inte värre än vid första kilometern - att då ge sig fasiken på att ha pannben och fortsätta trots att hjärnan skriker nej, är kanske ända vägen att ta sig förbi den (troligtvis) mentala spärren?

Tror jag felar med andningen med, brukar försöka hitta en rytm i takt med fotstegen, "in-in, ut-ut, in-in. ut-ut" dvs. två steg per in-respektive utandning.. Kass förklaring men gissar att ni förstår