Citat:
Ursprungligen postat av
BeachBob
Otrolig fascinerande att en man som är 38 år och har ett välbetalt arbete. Inga betalningsanmärkningar och hög social status. Väljer att flytta hem till mamma och hennes sambo. Om man själv hade hamnat i den situationen så vore ju de sista man gjorde att flytta hem till mamma. Sitta där på kvällarna då hade man dött av skam vad man gjort. Hade hyrt ett rum eller en liten lägenhet akut istället. Vem vet, dom här grisarna kanske inte kan känna skam och ånger eller har dom ingen empati.
Även i det här fallet tror jag inte Mackan hade så många val. Han övervägde garanterat att bo i andra hand. Men vem hade gått med på att ha honom som inneboende efter detta? Han insåg att den han hade hyrt av hade fått veta förr eller senare, även om han hade haft skyddad identitet. Alternativen är utomlands eller hos mamma och eftersom han borde känna sig enormt uppgiven har han inte drivet att ta sig utomlands. Mackan hade säkert också en städad bekantskapskrets och det var ingen som ville ha med honom att göra efter dessa grova chattloggar.
Citat:
Ursprungligen postat av
BeachBob
Sen angående Dumpen så är gäddorna Dumpen fiskar upp enbart schackpjäser i ett betydligt större spel vill jag påstå. Man kan se det i ett perspektiv där det primära syftet inte är att fiska gäddor utan det är det sekundära syftet som är lika viktigt. Intentionen är att skapa opinion och stärka försvaret för våra barn genom nya lagar och belysa hur stort problemet är för den stora allmänheten.
Väl formulerat. Det där är precis vad det handlar om.
Citat:
Ursprungligen postat av
Bigly
Jag blir nyfiken på hur han hanterar vardagen efter det här. Situationen måste ju vara jämförbar med att förlora sin familj på något annat sätt. Skillnaden här är att hans familj fortfarande existerar, men han kan inte vara med dem. Kanske har Rebecka redan träffat någon ny kille. Mackans barn kommer kalla den nya killen för pappa. Mackan för en tynande tillvaro hemma hos sin mamma. Vad känner Mackans mamma? För ett år sedan var hon stolt farmor. Nu får hon kanske aldrig träffa barnbarnen igen. Istället måste hon vårda sin vuxne son, en son som med allra största säkerhet aldrig kommer kunna få ett normalt liv igen. Han kommer belasta henne för år framöver. Till slut kommer han väl förmodligen ta livet av sig. Vilken jävla misär. Man mår dåligt av att tänka på det. Ännu sämre när man inser att det finns många fler familjer ute i landet som nu måste hantera livet efter dumpen.
Precis dem frågor man funderar kring och jag kommer ungefär fram till samma utgång. Han har förlorat allt och avslutar sitt liv tillslut. Mamman känner uppgivenhet, sorg och skam. Hon skuldbelägger sig själv och undrar vad hon gjorde för fel som närde en pedofil vid sin barm. Däremot tror jag mamman är välkommen att hälsa på sina barnbarn. Det borde hon vara och det borde också vara det bästa för barnen, d.v.s. att de förlorar så få vuxna kontakter som möjligt.
Det går nästan att ta på den dystra stämningen i den lägenheten. Mackan tar sig knappt ur sängen och mamman känner själv sorg. Hennes sambo är missnöjd över situationen och frågar sig varje dag om det är värt att offra sitt liv för den kvinnan. Vi har alltså ett förhållande som gnisslar rejält. Även om man ofta kan slänga ur sig att "det bara kan bli bättre" så stämmer det sällan. Skit göder skit och Mackans sociala förmåga försämras för var dag som går på pojkrummet. Det slutar i vård som föder mer vård som föder ännu mer vård och som i slutändan förkortar livet.
