Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Har någon fått sin diagnos via Cereb? Jag ska dit i veckan och utredas, hemkommunen hade över ett års väntetid och jag erbjöds remiss till Cereb i våras genom vårdgarantin, tror jag.

Kan man förbereda sig inför besöket på något sätt?

Jag tror att det snarare är så att de flesta av oss känner stor empati, vi vet bara inte hur vi ska visa den.

Kan ju räcka med några enkla ordrader. Typ "jag förstår hur du känner".

Har fortfarande svårt att se neurotypiska som mer empatiska. Om så vore fallet så hade de lyssnat mer även på oss som fungerar lite annorlunda, kanske anpassat sig i viss mån, men det är alltid vi icke NT som ska vika oss inför normen och bete oss "som folk". Så mycket för den förståelsen.

Jag tror inte på empati. Det är som att skära ut en konstig bit pepparkaka och grädda den.

Jag tror på att känna med, känslomässig smitta. T ex att man blir ledsen för att någon annan är ledsen. Eller man skrattar för att en annan skrattar. Detta faller utanför affektiv empati, eftersom det bara gäller negativa känslor.

Sedan finns det förstående för andra människor. Det beror på intresse, men även med systemtänk och om man är villig att förstå alla, inte bara NT. NT förstår bara NT. Så de har ju ingen förståelse. De förstår bara sig själva.

Detta kan ingå i kognitiv empati, men denna gäller igen bara negativa känslor, och dessutom görs det stor skillnad på om man känner för någon eller om man bara förstår.

Sedan finns det en tredje aspekt av empati, hjälpsamhet och samarbete. Denna brukar lämnas helt därhän, eftersom NT tycker de har gjort sitt om de gråtit lite för en annan.

Det är nog olika från person till person. Dock skulle nog en del kunna säga att man är "Empatiströrd".
Även om man menar väl å bryr sig om folk så upplevs det inte som att man bryr sig överhuvud taget

När jag tänker på det , blir jag osäker. Är empatibrist vanligare hos autister än bland övriga befolkningen? Kanske lite. Men inte ett symptom.

Jag tror det handlar mycket om att många sk neurotypiska personer maskerar sin låga empati bättre, eller att deras ”normala beteende” ges fördelen att inte behöva tolkas i termer av empati eller inte.

I min erfarenhet är äkta medkänsla och genuint engagemang i sina medmänniskor , nåt som i realiteten finns mest då man upprättat en genuin relation eller band till personen.

Det är tyvärr undantaget att stöta på genuint vänliga empatiska och välvilliga och engagerade människor bland mer lösa eller nya bekantskaper. Fast detta gäller alla människor både de med autism och de utan.

Inget jag har hört talas om eller så i mitt fall. Men jag hoppas att det blir bra för dig.
Se till att slappna av å bara vara dig själv. Skriv gärna lite om hur det var m.m.

Får man medkänsla från en aspergare är den nog på riktigt.

NT fejkar ju hela tiden och de verkar kunna lura varandra eller de vill bli lurade, medan man själv står där och hör på deras röst att de inte bryr sig ett skit.

Det du kallar "känslomässig smitta" är väl egentligen att ha sympati för någon. Att känna det någon annan känner just i samma ögonblick.

Empati är nåt annat, lite mer komplicerat, då det handlar om att kunna sätta sig in i en oliktänkandes perspektiv och förstå den personen även om man själv kanske inte riktigt håller med i hens tankegångar.

Av egen erfarenhet skulle jag tro att autistiska har ungefär lika svårt eller lätt för detta som gemene NT. De NT som förstår autistiska på ett djupare plan hittar man mest bland psykologer då de lär ha en viss utbildning om personer med det tillståndet.

Ja, jag tror du har rätt i din åsikt om samarbete och en hjälpande hand. Många gånger mer empatiskt att anstränga sig lite och erbjuda praktisk hjälp gentemot det mer passiva valet att räcka fram en näsduk och ge en klapp på axeln typ.

Håller också med i ditt påstående om NT och deras sociala falskspel. Kan lite sorgset konstatera att det även finns autistiska med samma bedrägliga förmågor (ibland t.o.m. bättre) som lurar, bedrar och manipulerar folk och det gör mig så ledsen att ha erfarit detta själv. Kommer ju så oväntat då jag alltid fått höra att autistiska är mer benägna att vara ärliga.

Kanske finns de karaktärsdragen naturligt också hos folk på spektrumet eller så har de lärt sig sitt fulspel från illvilliga NT.

Empati är en mental process, en funktion. Det har inget med medkänsla och engagemang att göra. När man pratar om "nedsatt förmåga till empati", så menar man att det krävs mer för att en autist ska förstå en annan persons situation nog för att kunna ta hänsyn till den (det kan ta mer tid, och det kan behövas mer information jämfört med en NT). Det betyder inte att en autist inte bryr sig.

Autister får förstår ofta höra att de är "kalla" och inte bryr sig, när de i själva verket bara står handfallna i en situation där man förväntas trösta eller säga något fint för att rädda stämningen i rummet. Det handlar förstås inte om varken ondska, slöhet eller egoism. Det handlar om oförmåga.

Extremt viktigt att skilja på förmågan till empati och vilja till empati.

Krävs en hel del inlevelseförmåga även för NT att förstå och empatisera med autistiska. Det är inget typiskt drag för just personer på spektrumet. Inte enligt min erfarenhet åtminstone.

Med ett barn med diagnos inom autism så har jag gått kurser, läst litteratur och lyssnat på många föreläsningar. Till slut trodde jag själv ha diagnosen. Fick en NPF-utredning efter ett par månader som visade på ADD. Lite autism har jag säkert, men det går ändå inte att bota och orkar inte utreda vidare i detalj ner på molekylnivå. Jag har en hjärna som fungerar annorlunda än majoritetens.
Det räcker för mig att inse. Tyvärr så är det ärftligt.

Som autodidakt inom området så förkastar jag all webbaserad diagnostik från skumma läkare som bara tänker på att tjäna pengar på svaga människor.

Svensk vård inom landstingen ger tillräcklig utredning samt är seriös.
Privata bolag VILL att du har en defekt som de kan suga pengar från, fast du kanske egentligen är helt normal.