Carina Rydberg - vår enda kvinnliga beat-författare?

Sent omsider har jag skaffat och läst Carina Rydbergs andra roman, "Månaderna utan R"
Det är hennes ovanligaste, och förmodligen minst kända, bok, eftersom den aldrig trycktes om i pocket.
Visst är den här tidstypiska tågluffarromanen något av en förövning. Men man kan lugnt säga att hon visar lejonklon (eller ska vi säga kattklon) redan här. Stilen är lakonisk och cool:

"Jag tände en cigarrett med glöden från den förra. Någonstans under sträckan Hamburg - München hade jag tappat min silvertändare, som jag fått i tjugoårspresent av en gymnasiekamrat. Vi hade haft sällskap i ett halvår men det var inte av sentimentala skäl jag saknade den. Jag hade alltid varit mer fäst vid tändaren än vid killen som gav den till mig."

"Någonting håller på att hända, tänkte jag. Och det är något jag varit ute efter länge och därför borde jag ge fan i det."

Hon har redan en röst och en attityd. Och temat med kärleken som destruktiv besatthet är redan på plats. Men Markus i den här boken är en trasigare och mer "beat" figur än den vardagligare Rolf i Kasten.
Bäst är avsnittet från Marrakech. Där finns en äkthet i miljöskildringen och en svettig spänning som kan föra tankarna till Paul Bowles.

En rolig tidsmarkör är att en symbolisk tatuering spelar en viktig roll. Motivet finns till och med på omslaget.
Detta var på den tiden när en tatuering på en kvinna fortfarande var nästan något demoniskt

Vad menar du där? Om du läst Carina Rydberg borde du ha märkt att hon inte hör till dom som tävlar om att skapa "de mest avancerade meningarna". Hennes stil är ju tvärtom koncis och lakonisk. Något jag föll för redan i debutboken Kallare än Kargil Hon har själv nämnt Hemingway som föredöme. Och referatet från Per Svenssons intressanta intevju i DN (27/8) är också missvisande. Så här står det ordagra

Vad hon uttrycker lite skämtsamt, är ju att hon har lättare för att skriva om svåra upplevelser, än att prata om dom. Din tolkning, att hon inte bryr sig om innehållet, är illvillig i överkant.

Nu hoppas jag bara på att hon håller stilen när hon kommer tillbaka efter 16 års tystnad.
Det känns lite darrigt och nervöst, men jag håller tummarna.

Intresse finns tydligen. Boken är inte ens inköpt än på mitt bibliotek, men det var redan mer än 90 före i kön när jag skulle beställa.
Köper sällan böcker på vinst och förlust, men jag får nog göra ett undantag här. Kan inte vänta så länge.

Månaderna utan R är hennes överlägset bästa bok, just för den hårdkokta stilen. Försökte läsa andra böcker av henne, utan att känna någonting liknande.

Du vet att man inte får citera ordagrant för fb. Man riskerar att bli avstängd då. Visst jag är väl lite hård i mitt omdöme kanske. Men jag var ironisk i det fetade. Jag har aldrig varit med på hennes fester. Så jag vet inte vad von pratat med sina vänner om. Men jag tycker väl de är ena pretton både SL och HE. I det du citerat kan man lika läsa in att hon inte är känslomässigt engagerad i det hon skriver. Jag talat heller inte om stt hon skulle sakna känslor. Utan om att hon kanske skulle använda dem när hon skriver istället för att fokuserar på meningsuppbyggnad.

Citat ska väl vara ordagrant återgivna, annars är det väl inte citat?

Det viktiga är nog att läsaren upplever något, inte att författaren gör det i skrivande stund.

Alltså man får inte publicera citat på fb. Då riskerar man att bli avstängd. Så det är bäst att följa den regeln. Sen skriver jag bara min egen uppfattning här i tråden. Jag föredrar författare som använder sin erfarenhet av andra människor och sina känslomässiga erfarenhet, hellre än en som sitter på sin kammare och tänker ut historier jag har svårt att relatera till. Vill du ha något annat är det verkligen upp till dig.

Ber om ursäkt att jag tryckte på ”citera” när jag skulle svara dig. 😉

Ur Flashbacks egna regler:

”Citat av upphovsrättsskyddade texter är tillåtna om de görs i överensstämmelse med god sed. Citatets längd får inte överstiga vad som motiveras av ändamålet. Vid citat ska källa anges.”

Alla romanförfattare tänker väl ut sina historier, hur menar du att det annars skulle gå till?

Carina Rydberg är mån om språket till skillnad från sämre författare. Det hedrar henne att hon inte bara tänker på handlingen utan månar om språket också.

Jag har i alla fall varit med om att personer som citerat blivit varnade med hot om avstängning. Inklusive jag själv. Men ber så mycket om ursäkt för att jag varnade dig om det. Du verkar ta min uppfattning om CR personligt. Jag tänker inte tjafsa mer med dig om det. Ha en fin dag!

Man får inte citera hur mycket av ett material som helst, så du har delvis rätt.

Haha, nä CR är inte min favoritförfattare, jag är bara allmänt litteraturintresserad, och menade inte att ”tjafsa”. 😊

Hoppas du också får en fin dag!

Ber om ursäkt att jag tryckte på ”citera” när jag skulle svara dig. 😉

Ur Flashbacks egna regler:

”Citat av upphovsrättsskyddade texter är tillåtna om de görs i överensstämmelse med god sed. Citatets längd får inte överstiga vad som motiveras av ändamålet. Vid citat ska källa anges.”

Alla romanförfattare tänker väl ut sina historier, hur menar du att det annars skulle gå till?

Carina Rydberg är mån om språket till skillnad från sämre författare. Det hedrar henne att hon inte bara tänker på handlingen utan månar om språket också.

Den här recensenten håller nog inte med:

https://www.aftonbladet.se/kultur/bo...carina-rydberg

Han klagar på språkfel men är själv inte speciellt noga med vad han skriver.

Att något växer och att något odlas är faktiskt två olika saker. Att majs växer i södern medför att man kan odla den där. Men majs kan växa vilt också. Alltså inget korrekturfel i den citerade meningen.

Vet inte varför han använder ordet "Icke-vita". De flesta invandrare som nämns i boken var vita. Greker, serber, spanjorer, italienare är vita. Slarvigt ordval av recensenten.

Intagande betyder "behaglig, charmerande" enligt SAOL. Alltså "Rydbergs hårda och skeptiska men samtidigt behagliga och charmerande bild på världen är intakt." Okej...