19 & 44 - för stor skillnad? :(

Det är bara en sån där seg fördom eftersom många fortfarande är aktiva. Min man och jag sportar mycket då det är en av våra stora hobbys, håller på med hiking och slalom. Han är mer aktiv och vältränad än de flesta av mina manliga kompisar och före detta klasskompisar så det där beror mer på intresse än ålder.

Åldrande är en fysiologisk process till största delen. Den rår ingen på Vi har nog som sagt ett mer lekfullt och fartfullt liv än många andra oavsett vilken ålder de är i och det beror på intressen och samliv.

Sant. Jag var såklart väldigt osäker när jag skrev tråden på grund av alla fördomar. Men vi blev ju kära i varandra, inte bara i en ålder. Därför blev det så bra också och därför vi känner fjärilar i magen när vi kör kvällsmys, dejt eller varit ifrån varandra någon dag fast det gått så många år. Hade det bara handlat om ålder och inte personlighet hade förhållandet säkert dött ganska snabbt. (Det finns så klart många som utnyttjar yngre partners, eller yngre som är gold diggers, men det finns jävligt många rövhål i min ålder också som mina tjejkompisar råkat ut för).

Är ju bara 25 års skillnad, om det hade varit omvänt hade ingen brytt sig.

Bara att grattulera.

Men jag hade ändå tänkt mer långsiktigt i detta fall. När du är i hans ålder, så kanske han inte finns mer. Den tanken är väl inte den roligaste.

Men som sagt, det är bara hur jag tänker. Och enjoy it while it lasts.

Finns många kvinnor som gör så, speciellt om mannen har väldigt god ekonomi. Ekonomisk stabilitet är avgörande för dessa horor. Ingen skam i kroppen, pengar går före allt.

Min lön är över medellön för män i Sverige. Jag behöver alltså inte hans lön eller någon mans lön

Jag har extrajobbat med obduktion sedan jag var 18. Jag kan säga att döden skiter jag fullständigt i att oroa mig för efter alla jag har sett. Det finns ingen garanti för någonting kan låta som en trött kliché men det stämmer verkligen.

Nej, den tanken är inte rolig men miljoner drabbas av den sorgen varje år. Kanske miljarder. De lyckas också överleva och gå vidare i livet. Varför ska jag tänka på det idag?

Jag menade inte ts, bara ett exempel

Inga skador och gnäll? Min har skada som äldre kan få som ovanligt ung och då blir det gnissel. Jag som har ADHD har svårt att vara still.

Nu har vi inte ens nära er åldersskillnad. Kan dock bli påfrestande om din kille drabbas av något senare. Vissa har tur i och för sig. Han kanske är en sådan dude som är befriad från skador.

Sedan, kallas inte du dotter i vissa sammanhang? Om du följer med någonstans, om ni shoppar mm.?

Det handlar om mentalitet. Man får jobba med sitt psyke och vara glad för det man har och är. Vissa har sjukdomar och skador sen tidig ålder andra får det senare av mer naturliga skäl. Det spelar ingen roll men det spelar roll hur man hanterar det psykiskt oavsett ålder.

Det finns vissa som tror det. Jag bryr mig inte om vad andra TROR. Det räcker gott med vad jag VET och vad jag känner.

När jag skrev trådstarten var jag orolig såklart. Men efter ett tag insåg jag att det är precis som vilket annat förhållande som helst känslomässigt sätt. Idag är jag inte ett dugg orolig, oroar mig inte för andras åsikter och behöver ingens bekräftelse eller okej-stämpel.

Om till exempel någon här tycker jag är en äcklig hora orkar jag inte ens himla med ögonen. I verkligheten vågar folk inte säga något och de som lärt känna oss ”ser” inte åldersskillnaden längre.

Min vän är faktiskt ihop med typ en 50 åring, de träffades när hon var 20 ish.

De har barn idag så ja, gick bättre än vad det gick för mig 😂 men ärligt låt inte åldern styra, var dock beredd på att folk tror ni är pappa-dotter. Sen känner jag fan har en 50 åring att prata om med en yngre tjej, aldrig förstått det

Nog många män som är avundsjuka på detta, ung fin kvinna.