Citat:
Ursprungligen postat av LonelyF18
Jag startade tråden för att få veta varför/hur folk tänker. Jag är själv så pass WT att jag inte ser något fel med det hela, alls.
Jag tycker inte heller att jag behöver "rättfärdiga mitt beteende"!!!!?! (du kanske bara uttryckte dig lite klumpigt där?)
Eftersom jag inte ser något fel, behöver jag inte heller rättfärdiga.
Jag har inga planer med relationen iallafall inte nu. Inte mer än att ta var dag som den kommer.
Alltså jag tänker inte i banorna att den här mannen vill jag gifta mig med, skaffa barn, dra på mig huslån med och så vidare. Men jag ser inte relationen som en "spontan" relation för det tog mig lång tid att gå in i den och inte bara vara vänner och självklart hoppas jag att den blir långvarig -- det gör väl alla i en relation?
Om vi skulle vara tillsammans om 20år ser jag att vi bor fint och har utvecklat och ägnar oss åt våra hobbies, våra vänner och varandra. Gärna att vi skulle ha ett par katter också. Det är vad jag önskar i sådana fall.
Sen, generellt tycker jag det är konstigt att relationer som denna ska helt plötsligt vara superseriösa, så till den grad att man planerar husköp och barnafödande. Att de ska behöva hålla i en evighet, trots att de flesta relationer inte alls uppfyller dom här kraven. De flesta relationer kraschar faktiskt och det verkar tyvärr som att de flesta mår dåligt när de gör slut. Varför ska då en aningen normbrytande relation vara så gammalmodig, uppfylla ideal och vara omöjligt perfekt?
Jag tycker inte heller att jag behöver "rättfärdiga mitt beteende"!!!!?! (du kanske bara uttryckte dig lite klumpigt där?)
Eftersom jag inte ser något fel, behöver jag inte heller rättfärdiga. Jag har inga planer med relationen iallafall inte nu. Inte mer än att ta var dag som den kommer.
Alltså jag tänker inte i banorna att den här mannen vill jag gifta mig med, skaffa barn, dra på mig huslån med och så vidare. Men jag ser inte relationen som en "spontan" relation för det tog mig lång tid att gå in i den och inte bara vara vänner och självklart hoppas jag att den blir långvarig -- det gör väl alla i en relation?
Om vi skulle vara tillsammans om 20år ser jag att vi bor fint och har utvecklat och ägnar oss åt våra hobbies, våra vänner och varandra. Gärna att vi skulle ha ett par katter också. Det är vad jag önskar i sådana fall.
Sen, generellt tycker jag det är konstigt att relationer som denna ska helt plötsligt vara superseriösa, så till den grad att man planerar husköp och barnafödande. Att de ska behöva hålla i en evighet, trots att de flesta relationer inte alls uppfyller dom här kraven. De flesta relationer kraschar faktiskt och det verkar tyvärr som att de flesta mår dåligt när de gör slut. Varför ska då en aningen normbrytande relation vara så gammalmodig, uppfylla ideal och vara omöjligt perfekt?
Snarare så att han har en försenad 40årskris och blir ihop med en tonåring för att känna sig ung igen.
Ja, förutom det... uppenbara.. att: 
