Dödligt virus från Kina orsakar panik (SARS-CoV-2, COVID-19)

5.3.4 Hjärt-kärl systemet
Eftersom hjärtkärlsystemet tidigare inte ansetts vara sekundära målorgan finns endast
begränsad information tillgänglig när det gäller effekter av nanomaterial.
Exponering för olika partiklar har rapporterats orsaka oxidativ stress, inflammation och
celldöd i hjärtvävnad hos råttor (Gurgueira et al., 2002; Rhoden et al., 2005; Kodavanti et al.,
2003). Även nanopartiklar är potenta när det gäller att orsaka inflammation (Renwick et al.,
2004) och partiklar från luftföroreningar kan förändra koaguleringsfaktorer i blodet
(Schwartz, 2001), de går lätt över till interstitiet (Ferin et al., 1992) och kan komma in i
blodet (Nemmar et al., 2004). Blodburna nanopartiklar skulle kunna nå hjärtat och direkt
påverka hjärtmuskelceller och andra vävnader i hjärtat (Tran et al., 2005). Tillsammans
innebär detta att exponering för nanopartiklar har förmåga att ge upphov till effekter på hjärtkärl-systemet (Tran et al., 2005).
Flera studier visar på att en ökning av partiklar (PM10) ger upphov till skadliga effekter på
hjärtkärlsystemet, t.ex. dödsfall, sjukhusinläggningar och hjärtinfarkt (Peters et al., 2001;
Peters et al., 2004). Vidare har en ökad hjärtfrekvens observerats (Peters et al., 1999) och då
äldre exponerades för en koncentrerad mängd partiklar från luftföroreningar gav detta upphov
till minskad variation i hjärtfrekvens (Devlin et al., 2003).
Då råttor exponerades för olika ämnen, t.ex. järn eller nickel, samtidigt med ultrafina partiklar
av kol gav det upphov till samverkanseffekter och en mer påtaglig påverkan på hjärtats
hastighet än om de enskilda komponenternas effekter lades samman (Chang et al., 2007).
Efter en instillation av kolnanorör (SWCNT) i luftvägarna hos C57BL/6 möss observerades
skador på DNA i mitokondrierna i aorta 7, 28 och 60 dagar efter exponeringen (Li et al.,
2007). Dessutom observerades förändrade nivåer av glutation och protein karbonyl i
mitokondrierna. Upprepad exponering för transgena ApoE-/- möss för samma kolnanorör
(varannan vecka i 8 veckor) resulterade inte i någon förändring i lipid profilen men en
accelererad bildning av plack i aorta. Dessutom observerades skador på DNA i
mitokondrierna i aorta utan någon inflammation.

When tested for neutralizing N501Y RBD against ACE2 binding, the mRNA vaccinated blood was far more effective compared to convalescent samples to achieve minimum ACE2 binding (P < 0.0001; Fig. 4C). There were 31.7% convalescent and 0% of vaccinated samples retained over 50% N501Y RBD and ACE2 binding, a difference that is highly significant. Detailed examination of antibody concentration dependent neutralization revealed strong correlations between RBD antibody levels and neutralization activities for both sample groups (r2 = 0.94 and r2 = 0.82; Fig. 4D). Thus, the substantially elevated antibody levels in the mRNA vaccine group appeared to be the primary driver of better neutralization activities against the high affinity N501Y RBD. Similarly, improved efficacy with the vaccinated blood was also observed against the WT RBD and ACE2 binding (Supplementary Fig. 15). Therefore, the data indicates the insufficiencies of natural immunity, and the superiority of mRNA vaccination in neutralizing RBD and ACE2 binding, particularly against SARS-CoV-2 variants with increased affinity to their cell receptor.

Effects of Previous Infection and Vaccination on Symptomatic Omicron Infections
RESULTS
The effectiveness of previous infection alone against symptomatic BA.2 infection was 46.1% (95% confidence interval [CI], 39.5 to 51.9). The effectiveness of vaccination with two doses of BNT162b2 and no previous infection was negligible (−1.1%; 95% CI, −7.1 to 4.6), but nearly all persons had received their second dose more than 6 months earlier. The effectiveness of three doses of BNT162b2 and no previous infection was 52.2% (95% CI, 48.1 to 55.9). The effectiveness of previous infection and two doses of BNT162b2 was 55.1% (95% CI, 50.9 to 58.9), and the effectiveness of previous infection and three doses of BNT162b2 was 77.3% (95% CI, 72.4 to 81.4). Previous infection alone, BNT162b2 vaccination alone, and hybrid immunity all showed strong effectiveness (>70%) against severe, critical, or fatal Covid-19 due to BA.2 infection. Similar results were observed in analyses of effectiveness against BA.1 infection and of vaccination with mRNA-1273.

Overall, we found that breakthrough infections with the BA.5 subvariant are less likely in individuals with a prior SARS-CoV-2 infection history in a highly vaccinated population, especially for prior BA.1/BA.2 infection.

Sammantaget fann vi att genombrottsinfektioner med BA.5-subvarianten är mindre sannolika hos individer med en tidigare SARS-CoV-2-infektionshistoria i en mycket vaccinerad population, särskilt för tidigare BA.1/BA.2-infektion.

Our results, together with a similar report6, show that infection with BA.1/BA.2 of a population mostly vaccinated provided significant protection against BA.5 reinfection. At a time when BA.1-based adapted vaccines are under clinical development, this information is of great importance.

Våra resultat, tillsammans med en liknande rapport6, visar att infektion med BA.1/BA.2 i en population som oftast vaccinerats gav ett betydande skydd mot BA.5-återinfektion. I en tid då BA.1-baserade anpassade vacciner är under klinisk utveckling är denna information av stor betydelse.