Hur känns det med lån när räntorna stiger och bostadspriserna sjunker som sten?

Det som är katastrof för överbelånade medelsvenssons är allt i kombination. Bankerna har som långivare inte räknat med dagens elpriser i ekvationen när de gav ut lånen. Lägg till dagens drivmedelpriser och matkostnader. Oy vey... Det lär bli rea på hemnet om ett år eller två.

Så länge börsen ger bättre avkastning finns ingen större mening med det. Den svåra inflation vi har kommer över tid även äta upp ditt bolån. Satsa på att köpa solpanelsystem istället och lägg resten på några indexfonder.

Köpte precis innan kriget så får några hundratusen att betala av i förlust. Blir inte tal om någon bostadskarriär direkt. Har i alla fall goda marginaler för räntan och trivs där jag bor.

Knappast.
Det sista man kommer göra är att sälja boendet. Till vad ska man flytta?

Det kommer möjligen vara rea på beggade bilar och Blocket kommer fyllas med inredning och alla möjliga saker.

Absolut sist säljs boendet.

Vi får se. Vid 90-talets räntechock blev det rea på bostäder. För villor var det 30% inflationsjusterad rea år 1997 jämfört med 1990.

Känns helt ok för jag har fått drömhuset och har råd med att världen är knas i några år.

Känner samma.
Spelar ingen roll vad mina fastigheter är värde exakt nu, den dag jag tänkt sälja någon av dem är den dag som räknas

Funderar på att byta upp mig faktiskt.

Nu när priserna går ner blir skillnaden på ett större hus mindre än tidigare.
Men jag har ju dock koll på min ekonomi och är således inte orolig för framtida höjningar av kostnader.

“Be fearful when others are greedy, and be greedy only when others are fearful.”

Är inte orolig. Har bundit räntan och har bara ca 25% belåning. Om värdet sjunker tillfälligt på kåken går inget då jag inte tänkt sälja nu. Fastigheter har alltid ökat i värde om man ser i ett längre perspektiv.

Som en förlorare 1991 köpte jag en bostadsrätt på toppen av bostadsbubblan då.

Tog ett 5-årigt lån på 12,75% i Förstasparbanken (dagens Swedbank). Det billigaste då för en femåring. Villket låter sinnesjukt för oss idag. Ett år senare hösten 1992 var reporäntan 500%. Den rörliga bostadsräntan var uppåt 24% för bostadsrätter.

Priset på min bostadsrätt sjönk som en sten. Lägenheter motsvarande min bjöds ut för både hälften och en tredjedel av min.

Först 1996 var utbudspriserna på samma nivå som 1991. Jag sålde lägenheten först 2001.

Men det var väldigt otrevligt att ha högre lån än vad lägenheten var värd. Jag var fast.

Den situationen önskar jag ingen hamnar i. Att du har mer bostadslån än värdet på ditt boende.

Du bli helt fastlås. Du kan sälja men då är du skylldig banken.

Jag hade då ändå marginaler. Min mor stod för ca 1/3 kontant. Så jag lånade ca 66% av köpeskillien.

Men ni som lånar mer än så, kanske uppåt 80-90%. Ni gör era val. Men man måste tänka att allt inte är är bra som 1991. Det kan bli 1992. Och hålla på så till 1995-6.

Lånen 'äts' bara upp om inkomsterna hänger med i inflationstakten, ser fram emot 10% påslag vid nästa lönerevision.

Vi har två skapliga inkomster och lite "vid sidan om" och bor så pass billigt ändå på vår gård så vi klarar oss.

Dock har omkostnaderna runt hästarna ökad en hel del men ingen fara på taket här. I värsta hand så har vi en lägenhet i Stockholm som vi kan sälja om vi skulle behöva men det ska mycket till innan det ska behövas.