Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Jag säger karaktär om rollfigur, det låter bättre anser jag. Det skulle vara en bra anglicism om det nu var fel på svenska.

Men enligt SAOB kan man nog säga karaktär.

SAOB:s definition som du citerar (från 1935) handlar inte om den omstridda anglicismen. En karaktär i modern anglicistisk mening behöver inte vara en karaktär i SAOB:s mening.

Nej kanske inte riktigt, men det överlappar litegrann.

Rollfiguren har en viss karaktär, men karaktären har inte en viss karaktär.

Karaktär är en figur (som har vissa egenskaper) i ett skådespel, som det står i SAOB.

Kan ni inte läsa?

Sen är kanske inte alla figurer i till exempel en film utpräglade karaktärer, så där blir det fel och en anglicism om man kallar alla för karaktärer.

SAOB är inte i första hand en normerande ordbok, utan en historisk sådan som beskriver den faktiska språkanvändningen. Och artikeln om "karaktär" är från 1935. Ord kan ju faktiskt ändra betydelse en smula över tid.

Det jag skriver är grunden för anglicismen, nämligen att ordet karaktär blivit synonymt med det engelska engelska character som på svenska är roll/rollfigur.

Men varje gång jag eller någon annan fåvitsk rådfrågar SAOB om hur ett ord kan användas blir den ärevördiga diktionären de facto normerande.
Även om ordboken själv av (falsk?) blygsamhet tittar ner i golvet och säger ”äsch, du pratar” när man påtalar detta.

Men 1935. Vill du prata som Fridolf Rhudin? Dumt exempel, förstås. Svaret är naturligtvis "ja".

Det här med "karaktärer" handlar väl inte om att det är fel att säga så, utan om att ordet blivit så otroligt mer populärt de senaste tjugo åren, och att det som låtit ok om det kom från en kritiker, blir lite fjantigt när det kommer från en vanlig tv-tittare.

När jag vari liten och hörde vuxna prata om Dallas eller Falcon Crest, så var det ingen som pratade om varken rollfigurer eller karaktärer. Man sa bara JR, Sue-Ellen eller Bobby Ewing.

Min irritation över ordet handlar betydligt mer att det låter pretentiöst på det sätt jag beskriver ovan, än att att det skulle vara en anglicism.

Mats-Eric Nilsson, känd för böcker som Äkta vara och Den hemlige kocken, är nu aktuell med Kåppi Pejst – Hur vi härmar USA mer än ever. Jag bläddrade igenom den i bokhandeln nyss, och kan verkligen rekommendera den.

https://ordfrontforlag.se/ordfront_bok/kappi-pejst-copy-paste-hur-vi-harmar-usa-mer-an-nagonsin/

1950-talets raggarbilar, spetsiga behåar och glänsande frisyrer kan vi le överseende åt. Men den mycket större USA-påverkan som sker här och nu är vi desto mer blinda för. Att vi ska vara öppna för andra kulturer är en självklarhet. Men vad händer när precis alla – gängkriminella och generaldirektörer, högerextremister och radikalfeminister, influerare och kulturskribenter – stirrar åt ett och samma håll?

I Kåppi pejst gör författaren och journalisten Mats-Eric Nilsson en ögonöppnande och ibland dråplig kartläggning av de hundratals små och stora företeelser som vi kopierat från USA bara under de senaste åren. Alltifrån läppförstoringar och intimrakning till glutenfobi och triggervarningar. Dessutom blir det förstås en djupdykning i själva språket. Hur gick det till när vi »tjugofyrasju« började »embrejsa« vartenda nytt amerikanskt»buzzword«?

Svenskars besatthet av USA djupt komplexfylld
https://www.svd.se/a/EQQ1b3/svenskars-besatthet-av-usa-djupt-komplexfylld

Hur amerikanska är vi på väg att bli, really?
https://sverigesradio.se/artikel/hur-amerikanska-ar-vi-pa-vag-att-bli-really

Svenska språket genomsyras alltmer av amerikanska uttryck som ersätter gamla beprövade ord och uttryck.
Men är detta en utveckling som berikar eller urholkar vårt språk?
Hör Mats-Eric Nilsson författare till boken Kåppi Pejst – Hur vi härmar USA mer än ever.

Författaren Mats-Eric Nilsson om hur mycket vi härmar USA
https://sverigesradio.se/avsnitt/forfattaren-mats-eric-nilsson-om-hur-mycket-vi-harmar-usa

Journalisten och författaren Mats-Eric Nilsson är aktuell med boken "Kåppi pejst - Hur vi härmar USA mer än ever" och pratar om just hur mycket vi härmar USA. Kanske något som Margret Atladottir och Kodjo Akolor känner sig träffade av men hur mycket av den amerikanska historien, problemen och populärkulturen har importerats till lilla landet lagom och stannat kvar?

Amerikaniseringen av Sverige synas i ny bok
https://newsroom.notified.com/news/173761/amerikaniseringen-av-sverige-synas-i-ny-bok

Cringe, najs och babyshower — håller Sverige på att bli USA?
https://www.tv4.se/klipp/va/13799112/cringe-najs-och-babyshower-haller-sverige-pa-att-bli-usa

Här är riskerna med amerikaniseringen av Sverige
https://www.ilikeradio.se/rixfm/lyssna-igen/program/martina-thun/23979/

I Sydsvenskan står det i dag à propos Hollands framgång i VM att en av lagets spelare ska ha sagt om den förbjudna armbindeln: ”Jag hade älskat att spela med den armbindeln men inte på bekostnad av ett gult kort.”

Här rör det sig uppenbart om ännu ett exempel på underhaltig journalistöversättning. Det är ett allvarligt samhällsproblem när de som tagit på sig att bära upp det fria ordet inte behärskar sitt modersmål i skrift.

Man anar att holländaren formulerade sig på engelska, I would have loved to etc, men på svenska låter det skitkonstigt att säga ”jag hade älskat att”. Det är helt enkelt dålig svenska. Och sen: ”på bekostnad av ett gult kort.”

Journalisten torde mena ”till priset av”. På bekostnad av är närmast motsatsen.

Och slutligen: ”den armbindeln.” Det ska inte vara något den där. Låter bara konstigt.

Meningen borde alltså ha översatts så här:
”Jag hade jättegärna spelat med armbindeln, men inte till priset av ett gult kort.”

Otroligt att få in så många fel i en enda mening. Och sen ta betalt för den!